AB BAUMS MÖBELFABRIK |
|
| 2011-12-01 15:33 Författare: Jonny Dolkov |
|
BJÄRNUM. I Hyby, halvannan mil öster om Malmö, föddes 1822 Per Persson. Som 19-årig lät han värva sig vid Kronprinsens Husarregemente. Efter 33 års tjänstetid och med sergeants grad lämnade han regementet för att i fortsättningen vara jordbrukare i Lilla Mölleröd. Under en lång följd av år blev han också verksam i det allmännas tjänst. Han var inte mindre än 30 år ordförande i Norra Åkarps kommunalnämnd och var huvudman i Norra Åkarps sparbank. Den tidens möbler var rikt utstyrda med svarvade detaljer, och fanns det inte någon svarvkunnig till hands vid behov, kunde han ju själv utföra sådant arbete.
Att A. P. Baum var inställd på att göra sig en framtid inom sitt fack, visade han tidigt. Han var endast 22 år, då han började egen verksamhet. För 1.500 kronor uppförde byggmästare Torkel Mattsson Baums första verkstadsbyggnad, som också inrymde bostadslägenhet. Det var den anspråkslösa början av ett företag, som med tiden kom att bli ett av de större i Bjärnum.
Nu hade Bjärnum, som sagt, två möbelfabriker, och både där och i trakten däromkring fanns verkstäder, där det gjordes möbler. Det var tecken som varslade om en ökande möbelindustri. Dessa tecken vållade oro bland bygdens bönder – de unga pojkarna ville hellre bli snickare än arbeta i lantbruket. ”Blir det fabriker, så får vi ju inga drängar”, klagade bönderna.
Det spekulerades t.o.m. från deras sida över möjligheten att förhindra fabriksbyggande i orten – men hur genomförandet av ett sådant förbud skulle gå till, kunde väl ingen av dem fundera ut, och därför blev det också efter hand allt fler fabriker i Bjärnum.
1935 ombildades rörelsen till aktiebolag, och sönerna Arnold, verkmästare i fabriken, och Georg, kontorist, ingick då bland andra som delägare i företaget. Under senare världskriget steg arbetsstyrkan till omkring 60 man.
1958 fyllde Baum 84 år och frånträdde då ledarskapet för företaget, vilket övertogs av sönerna Arnold och Georg.
|





Någon som gynnade de framväxande industrierna var, att de med lätthet fick arbetskraft från de talrika småverkstäderna. Men svårigheter – ej minst ekonomiska sådana – hade pionjärerna mer än nog av. Hade deras energi ej varit större än deras kapitaltillgångar, hade de säkerligen ej kommit långt från starten.

















































