”Verums högsta” och andra skidbackar på 1950-talet

Skriv ut

VERUM. Även om vintervädret ännu låter vänta på sig - och kanske några befarar det värsta - blir jag lätt nostalgisk av att tänka tillbaka på snö- och isvintrarna på 1950-talet. På den tiden hade man skidor och skridskor i högsta beredskap. Våra favoritplatser för skridskoåkning och bandyspelande i Verum var: Viken och Tågarps och Magnarps ängar

Halvrör  Sillarör

Isarna uppströms från bron i Verum var inget vidare bra, men nedströms hade man en ganska fin bandybana vid ett ställe som kallades Viken. (Strax före den s.k. Snapphanehålan.) Det var ju nära byn och om man kände till var de två ”groparna” tvärsöver ån från Tufvessons snickerifabrik fanns så kunde man skruva på sig halvrören eller sillarören redan på den översvämmade ängen utanför Björveruds och åka dit på isen. Minns en gång då Göte Findahl, som inte så noga kände till bäckstråken, åkte ner i en vak vid Viken. Han räddades, men blev ju dyngblöt. Annars var det bäst att cykla några kilometer till Tågarps och Magnarps vidsträckta ängar – vid det gamla pumphuset. (Man passerade Ove Perssons gård för att komma dit.) Där kunde man göra fina långa skidskoåkningar.

Verumsungdomar som passerar ålderdomshemmet på väg till en skidbacke

När det gäller utförsåkning på skidor i närheten av Verums centrala delar fanns som jag minns det fyra favoritbackar av helt olika kaliber.

De var: Nr 1: Verums högsta. I skogen bakom toffelmakare Johan Törns villa och verkstad i Brogården. Smal bana, men mycket brant.
Nr 2: Källarehalsen. Belägen vid gamla vägen mot Mölleröd, i höjd med Axel Peterssons gård. Bred och lång, lämpad för slalom.
Nr 3: Väktarebacken Fanns i Brogården mellan Erik Strömblads uthus och Rune Larssons nya villa Runhäll. Lång, men flack. Lämplig för nybörjare och låg nära folkskolan. Där hade även skoleleverna banor för tävlingar i längdåkning under lärarnas ledning.
Nr 4: Hoppbacken Brant men kort. En slänt mot ängen vid ån i Brogården nära Einar Perssons smedja. Vi gjorde en liten hoppställning där, men farten var ganska dålig. Backen blev utjämnad 1958 och året efter hittades en massgrav där. Nu finns en minnessten vid vår gamla hoppbacke.