Skriv ut

VERUM. På museidatabasen Carlotta kan man läsa dessa rader: Georg Fredrik Johansson (J:son) Karlin, född 23 april 1859 i Norra Åkarp i Kristianstads län, död 15 maj 1939 i Lund, var en svensk museiman och hembygdsforskare, som grundade Kulturen i Lund. Georg Karlin var son till kyrkoherden Lars Peter Johansson och Karolina Kristina Nilsson. I unga år kom han till Huaröd, där han växte upp. Han avlade studentexamen i Lund 1879. Han gifte sig 1896 med gobelängvävaren och mönsterritaren Anna Clara Maria Forsell (1869–1898) och i ett andra äktenskap 1904 med Gurli Hedvig Maria Ström.

Georg J:son Karlin (1859–1939) 

Skaparen av ”Kulturen i Lund” Georg J:son Karlin och hans syster Goda var alltså bägge födda i Bjärnums by i Norra Åkarps socken. Georg föddes där 1859 och Goda föddes där 1856. Familjen flyttade till Brönnestads prästgård 1860. Goda blev sedermera 1878 gift med kyrkoherden Anders Hyllander i Backaryd.

Omkring mitten av 1800-talet började vice pastorn Lars P. Johansson misströsta om att någonsin kunna erövra en kyrkoherdetjänst. Han var bondson från Asmundtorp men hade trots att han mist sin far vid fjortonårsåldern lyckats studera teologi. Han blev prästvigd 1843 och avlade pastoralexamen 1849. Men vägen till att bli kyrkoherde var knagglig. Han var snart – som man på den tiden sade – konsistoriets skjutshäst. Med detta menades en prästman som ”åker på konsistoriekärran” i väntan på befordran.

Efter många s.k. missiv hamnade han i pastoratet Norra Åkarp och Vittsjö 1854 och han var därefter i Brönnestad och Matteröd åren 1960–1867. Efter ett år i Vankiva och Ignaberga kunde han äntligen i maj 1868 resa till Huaröd för att tillträda kyrkoherdetjänsten i Huaröd och Svensköp församlingar. Redan 1855, under tiden som vice pastor i Norra Åkarp, hade Lars P. Johansson ingått äktenskap med prostdottern Karolina Nilsson från Vittaryd i Växjö stift.

 L. P. Johansson, teckning 1845  Karolina Johansson f. Nilsson (1824–1908)

I juni 1864 uppfördes Lars Peter Johansson av domkapitlet i andra rummet som förslag till tjänsten i Visseltofta och Verums pastorat. Som förslag i fjärde rummet kallades Olof Stille till provpredikan. I valet i januari året därpå fick L. P. Johansson ingen röst alls. Stille däremot fick 33 av totalt 37 röster och erhöll kunglig fullmakt på denna tjänst. Olof Stille tillträdde den 1 maj 1865 och avled i Visseltofta 1876.

En tidningskåsör berättar om vad en som besökt pastor Johansson i Norra Åkarps prästgård hade antecknat. Han skriver om dottern Goda, som var född 1856. En treåring hade fått på sin lott att framstappla. ”Käre snälle gud, du som leder konungars hjertan som vattenströmmar, gif pappa Visseltofta och Verum! Amen!” Han skriver vidare: Pastor J. var vid ifrågavarande tillfälle uppförd på förslag till kyrkoherde för nämnda pastorat. Karl den femtonde gaf det dock åt en annan.

Denne kyrkoherde, som blev fader till museichefen Georg Karlin, omtalas som en ganska originell präst. Hans predikningar var enkla och flärdfria, men på samma gång praktiska, kärnfriska och uppbyggliga. Den tidigare omtalade kåsören menar att Johanssons konfirmationsundervisning var tämligen tarvlig och framkallade ibland skratt under lektionerna. Kåsören skriver: Vid talet om svärjandet föllo hans ord så här: Våra drängar svärja vid alla tillfällen; mötas två vänner så heter det: ”god dag du satan! – Tack för det din fan”. Mötas ovänner, helsa de ungefär på samma sätt. När de sätta sig vid bordet lyder deras bön: ”hvar i helfvete är min knif eller sked”, och när de gå från bordet med buken öfverlastad: ”det var djäfvulen hvad jag är mätt”. När man lägger sig, t. ex. om vintern, heter det: ”Kors vad sängasatan är kall” och vid uppstigandet: ”min lif och själ om jag kan hitta de förbannade träskorna”. – Är det underligt att vårt land heter Sverige då här svärjes så oerhördt? Plägade J. alltid avsluta denna betraktelse.

Kyrkoherden L. P. Johansson (1818–1887)