Skriv ut

VERUM. År 1896 var en brytningsperiod på Skeinge säteri, som då ägdes av greve Holck. Ägarens hustru och döttrar försökte utan större framgång disciplinera arbetarna till såväl gudfruktighet som nykterhet. Genom några rader i en notis den 5 december 1896 skånska IOGT:s tidning SKÅNING framgår hur fruktlöst arbetet var. 

Nykterhetstalaren skriver:

Från Killeberg skulle jag ställa färden till logen Skeingeborg, vid Skeinge, men även denna loge hade ramlat. Förnämsta orsaken härtill har varit den s. k. lokalfrågan: brist på lämplig möteslokal. Logen hade visserligen en tid en lokal upplåten af ägaren, men af en eller annan anledning har denna vägrats. Lördagen före min ankomst till orten uppläts lokalen emellertid till dans. Denna dans slutade med att en yngling blef så godt som ihjälhuggen med knif och sedan utkastad hjälplös i nattkylan. Så behandla ”kristna” bröder hvarandra i dessa bygder.

Huvudbyggnaden i Skeinge under Holcks tid som ägare

När den i slutet av 1896 avsomnade nykterhetslogen året förut hade bildats kunde man i april 1895 läsa denna notis tidningen Reformatorn:
Skeinge. Här bildades den 24 mars av br. Wittström från Ousby en loge, som fick namnet Skeingeborg, med 19 medlemmar. Br Hallgren höll den 16 mars föredrag i Skeinge, efter hvilket 15 medlemmar intogos.

Tidningen Skåningen införde den 4 juni 1898 under rubriken ”Avförda loger som ej rapporterat någon verksamhet”: Logen nr 2071 Skeingeborg i Werums socken.

Utdrag ur NORRA SKÅNE (Söndagsbilagan 3/8 1946)
SKEINGE under greve Holcks tid

På 1870-talet blev den danske greve Harald Holck ägare av Skeinge säteri. Han tillhörde en gammal förnäm adelssläkt, som omnämnes redan i början av 1300-talet, och på 1600-talet fanns det medlemmar av denna släkt bland den skånska godsägararistokratien vid tiden för Skånes öyergång till Sverige.

Greve Holck var en ganska sträng herre. I likhet med de flesta av den tidens danska godsägare försökte han utöva hård disciplin på sina underlydande och därvid även gå handgripligt tillväga.

På den tiden var det många dagsverkstorp i Skeinge, och bland dessa var den vid Malshults sjö belägna s. k. Kohagen, som redan år 1864 blev upplåten som torp åt huggedrängen Anders Olsson, men år 1879 skrev greven ett nytt kontrakt, vari fastställdes att torparen årligen s skulle göra 80 mansdagsverken, vilka skulle "begynna vid solens upp- och sluta vid dess nedgång". Vidare heter det i kontraktet:

”Skulle torparen utan lagligt och bevisligt förfall utebliva då han blivit budad, så är han skyldig göra ett straffdagsverke för varje sådant som han försummar.

Såväl torparen som hans hustru, barn och andra som på torpet hava underhåll, äro skyldiga att, då dagsverkena äro tilländalupne, förrätta arbete till gården mot betalning av högst 1,25 för mans- och 75 öre för kvinnodagsverken".

Vidare innehåller kontraktet flera andra bestämmelser om torparens skyldigheter. Till följd av detta slavkontrakt måste Anders Olsson arbeta på sitt eget jordbruk, och hans barn började också arbeta så snart de voro så försigkomna att de orkade hantera en hacka eller spade.

Men tack vare den billiga arbetskraft, ja, man skulle kunna säga gratisarbete, som genom torpsystemet kom gården tillgodo, kunde den grevliga familjen leva ståndsmässigt. Åkturerna företogs i en fin vagn, förspänd med två eldiga springare, vilka kördes av en i ett glänsande livré klädd kusk som hette Olof Andersson. Han var son till ovannämnde Anders Olsson och blev senare morfar till den i vida kretsar kände tungviktsbrottaren Pelle Lindholm.

Den nu 84-åriga Hanna Johnsson – dotter till Anders Olsson – var på den tiden först kammarjungfru hos grevinnan, men blev sedan anställd som biträde i köket. Hon berättar att greven brukade anordna en årlig skördefest för sina underlydande. Hanna blev då befalld att koka vatten, vilket sedan hälldes i en stor mjölkkanna, varefter en lagom kvantitet konjak och socker tillsattes. Denna toddy bars sedan ut till de inbjudna gästerna. Vid sådana tillfällen var greven mycket road av att se på de manliga gästernas akrobatiska prestationer. Men sedan några ynglingar från Osby en gång kom och ställde tillslagsmål upphörde skördefesterna.