Skriv ut

VERUM. Alldeles vid sidan av kyrkan och mittemot gamla skolan - som nu används som församlingshem - låg ända fram till slutet av 1930-talet det s.k. annexhemmanet. 

Det var en arrendegård som ägdes av kyrkan. Gården arrenderades av en kedja av släktingar härstammande från klockaren Sören (Söffren) Mickelsön vilken dog 85 år gammal 1677 och alltså var född på 1590-talet. Den sista i släktkedjan på gården var dottern till prästbonden Per Olsson Hildur Persdotter, vilken var gift med Nils B. Persson från Magnarp. Han kallades Hacka-Nisse sedan makarna bosatt sig på Hackagården i Verums kyrkby.

Klockaren Mickelsönn var bosatt i Ristorpet – en plats som sedan dess har kallats Jainatorpet (dialektuttal för Degnetorpet eller Djäknetorpet, dvs Klockaretorpet). Att klockaren träffade Lars Wivallius framgår av denna text av Tord-Jöran Hallberg i boken ”Familjen Grip i dikt och verklighet”: I ett skriftligt vittnesmål, riktat till ”gunstige fromme juncker Wllff Griff”, skriver klockaren Söffren Michelson, att han och prästen varit på Björkeberga gård och talat med Erik Gyllenstierna alias Lars Wivallius, varefter ”hand bad præsten och mig at vij ville gaa neder i Stuen till Eder”.

Sissa Persdotter, vilken var barnbarns barnbarn till klockare Sören, föddes i annexhemmanet 1754 och avled där av lungsot 1811. Hon var i fyraårsåldern när hennes morfar dog 1758. I hans dödsnotis skrev prästen ”Gamle Ährlige Gm (gårdmannen) tillförne Prästebonde uti Werum Michel Pålson, som effter en Christelig beredelse och 7 dagars Siukdom till synande i begynnelsen sas af rödsoot men ändades med styng och bröstsiuka dödde: blef lagd strax mot södra Kyrkiofenstret.”. Sissas mor hette Giertrud Mickelsdotter och hennes far Mickel Pålson var son till Pål Sörensen (Klockare-Pål), som i sin tur var son till Sören Mickelsön.

Sissa Persdotter gifte sig 1773 med Jon Persson från Magnarp och denne övertog därefter arrendet efter hustruns far Per Nilsson. Familjens liv kantades under makarnas äktenskap av en oändlig serie av tragiska händelser. Hustrun födde sammanlagt 10 barn under åren 1774–1792. (De fick namnen Pär, Gunnel, Gunnil, Bencta, Jon, Gertrud, Pehr, Nilla och Nilla.) Endast fyra av barnen - två söner och två döttrar - nådde vuxen ålder. Sonen Per blev prästbonde i Verum och sonen Jon dog som fattighjon. Döttrarna Gertrud och Nilla blev båda gifta med bönder.

Mest tragiskt var ett dödsfall i oktober 1780. I Verums dödbok står om Gunnil som var född 1777: Barnet som af wåda föll uti et kokhett mäskekar i Brygghuset, då ingen war närwarande, ungfärl: Kl. 12 om dagen, togs wäl up med litet lif af mäskekaret, men war så förbrändt och genomkokadt, at när kläderna kläddes af henne, fölgde hud och kött med kläderna, dog samma dag Kl: 4. om eftermiddagen. 3 år, 20 dagar gammal.

Om de fem barn som utöver Gunnil dog unga kan man läsa följande texter i dödboken för Verums socken:
Pär f. 1774-12-14: död av rödsot den 5 Sept: 1784. 10 år gammal, på 3 månader och 9 dagar när.
Gunnel f. 1776-06-04: förqwafd hos modren mellan den 19 och 20 Aug. 1776
Bencta f. 1779-12 11: Förqwafd med wåda af modren d. 3. April 1780.
Jon f. 1781-11-12: Död den 18 Nov: 1781
Nilla f. 1791-04-10: Död av okänd barnsjukdom 25/4 1791