Skriv ut

VERUM. När demoisellen Helena Stenhoff 1803 kom till Skeinge för att gå i tjänst hos friherrinnan Wilhelmina var hon förlovad med studenten Per Efraim Lundberg. Denne fästman dog ung och Helena blev i stället förlovad med vice pastorn Magnus Ekdahl som tidvis vistades i Visseltofta. När Helena Stenhoff inflyttade till Visseltofta från Tävelsås 1809 noteras hon som förlovad med Ekdahl. Denne hade åren 1805–1807 varit skrivare åt häradshövdingen Battram i Grantinge.

Den 19 april 1811 noterades Helena Stenhoff som bortflyttad från Visseltofta till födelsestaden Karlshamn. Där föddes trolovningsbarnet Pehr Axel Ekdahl den 27 maj samma år. Fadern Magnus Ekdahl, som inte kom att sammanleva med modern och barnet, har senare omtalats som ”en förfallen kyrkoadjunkt, som ständigt var i delo med rättvisan”. Magnus Ekdahl blev prästvigd 1814 och gifte sig 1817 med Elin Holm. *) Magnus Ekdahl avsattes från prästämbetet 1840 och dog 1841. I Sjöströms biografiska anteckningar står: Hade förut av domkapitlet varnats för fylleri, osämja med hustrun, förargelseväckande rättegångar m. m.

I Sjöströms biografiska verk omtalas en annan av pastoratets adjunkter, vilken senare blev kyrkoherde i andra församlingar i Skåne. Där kan man läsa följande: Per Grewell, son af hemmansegaren Nils Persson och Bengta Larsdotter; född i Östra Grefvie den 12 januari 1847, prästvigd 1873, kyrkoherde i Hovs socken 1887 och i Rängs socken 1897. Per Grewell avled ogift i Räng 1923.

I januari 1875 fick den 28-årige pastorsadjunkten Per Grewell förordnande att biträda pastorn i Visseltofta och Verums pastorat och i april 1876 fick han förordnande att såsom tjenst- och nådeårspredikant förestå patoratet efter Olof Stilles död i mars 1876. Han blev kvar som bosatt i Visseltofta prästgård fram till kyrkoherde Tretows tillträde i maj 1879. Då flyttade Grewell till Östra Ljungby vid Ängelholm. Ester Olsson har i sin berättelse om sin uppväxt i Brogården skrivit: Anna Svensdotter hade en son som hette Olander. En präst i Visseltofta som hette Grewell var far till honom. Olander for till Amerika.

Under de dryga tre år som pastor Grewell bodde i prästgården i Visseltofta råkade två av vice pastorns pigor nedkomma med barn. Den ena var den ovannämnda pigan Anna Svensdotter, som fick sonen Olander i december 1875. Den andra var Elsa Bengtsdotter, som födde dottern Emma i oktober 1877. Pigorna hade hunnit flytta från prästgården någon månad före sina nedkomster 1875 och 1877, som i bägge fallen ägde rum i Tågarps by i Verums socken.

Sonen Olander, som bar namnet Olofsson efter styvfadern som modern sedan blev gift med, emigrerade till Amerika 1892. Sedan dottern Emma avlidit blott en månad gammal emigrerade modern till Amerika. Hennes utflyttning är daterad maj 1878 – fem månader efter flickans död.

Kyrkoherden Per Grewell fick några år efter sin död detta eftermäle av en god vän i Trelleborgstidningen 1926-09-11

Per Grewell hade namn från sin födelsesocken Östra Grevie av Oxie kontrakt. På slätten och bland slättens folk var han hemma och dit åter kom han också vid fyllda femtio år för att sluta sina dagar. Innan dess hade han missiv i några av norra Skånes vidsträcktare pastorat; där träffade jag honom och fick redan som litet barn ett intryck av hans stora tillgänglighet och vänlighet. I det vackra Båstad fick jag som pojke äta så mycket bär jag nånsin ville i hans trädgård och som student bo i prästgården vid sommarbesök. Slutligen tog han emot mig med samma hjärtlighet de sista årtiondena i Reng. Personlig tacksamhet före därför min penna, då jag skall skriva om honom. Den svenska prästgårdens traditionella gästfrihet vårdades väl av honom och säkerligen kan mången instämma det ovan sagda. Men där fanns mycket mer att hämta hos Grewell. Man tog mycket miste, om man bedömde honom blott efter utseendet och rösten. Han var en begåvad och vaken man, med stor erfarenhet både av livet och människorna. Man kunde av honom få kloka råd i både andliga och världsliga ting. Det var vid hans begravning vackert att höra den tacksamhet som uttrycktes från pastoratets ledande män. De hade tydligen sedan länge haft för vana att gå till kyrkoherden, när det i något avseende kommit en knut eller en fnurra på tråden. Dessutom vet jag från lekmannahåll, som är det tillförlitligaste när det gäller sådant, att han gärna och ofta besökte sina sjuka och fattiga. Men sedan vet jag sannerligen icke mer, utom vad som sades av en gammal vän till honom i liktalet, att han var ödmjuk och fridsam mot alla och en god broder, man kunde nästan säga en fader för sina syskon. Hans kyrkliga ståndpunkt och predikan voro de lundensiskt traditionella.

*) Domkapitlets i Lund arkiv. Protokoll: (SE/LLA/13550/A I/95: 1817): § 17. Bewiljades skiljobref emellan Consistorieamanuensen M. Ekdahl och Helena C. Stenhoff på innbördes öfwerenskommelse.