Skriv ut

VITTSJÖ. Så här när säsongens vintertid närmar sig slutet? kan det kanske vara intressant att se hur vintersporten idkades i mitten av 1930-talet. Bilden är exponerad vid dammarna i Boalt. Observera dåtidens skidbindning, den grova remmen över tåhättorna och skidornas bredd tillhör inte det modernaste slaget.

De flesta personerna på bilden är okända men de två äldre kvinnorna var på sin tid ganska välkända i bygden. Flickorna f v är Märta och Ingrid från Helsingborg med sommarstuga i Skånes Värsjö. Nästa person är Eva Johansson (1886- 1964) som var anlitad kokerska i bygden och där omkring med tämligen stort verksamhetsområde. Nästa person är Anna- Britta från Helsingborg, troligen släkt med de två andra flickorna. Längst till höger den legendariska syster Hulda, doktor Hulda, Boalta Hulda.

Eva och Hulda bodde på gården Bäckalid i Boalt och där hade även blomsterhandlare Sven Pihl sin uppväxt. Syster Hulda var inte främmande för något uppdrag antingen det gällde att hjälpa ett barn till världen eller att hjälpa en kalv eller gris till världen. Hon var också veterinär vid lättare fall.

 

Eva Johansson t v samt Sven Pihl och syster Hulda. Bilden från mitten 1920-talet.

 

Syster Hulda (1889- 1967) hade sjuksköterskeutbildning i botten och denna lärdom kom väl till pass vid hennes yrkesutövning med det ena eller det andra. Hon hade egna medel att ta till om det ansågs behövligt. Halsfluss botade hon med en gåsfjäder doppad i fotogen! Det var problem med receptbelagda mediciner om hennes egna medikamenter inte räckte till. Hon hade bra kontakt med legitimerade läkare och på detta sätt ordnades medicinerna. Vid förrättningar hämtades hon med hästekipage eller så cyklade hon till förrättningsplatsen om väderleken medgav.
Den tid som blev över för de båda systrarna använde de till att bruka jordbruket i Bäckalid. Huldas fosterson blomsterhandlare Sven Pihl är uppväxt på Bäckalid. Sven var tämligen sjuk då Hulda tog hand om honom men med egna läkekonster botades han helt och hållet. Med havssand! Särskilt Hulda var inte främmande för någon uppgift.
Med tiden blev Syster Hulda motoriserad då hon färdades till olika förrättningar med en remdriven moped. Sina sista år tillbringade hon i Skansenhemmet.