VANDRINGSMANNEN FABER FICK EN EGEN VILLA

Hårsjö med omnejd. Förr i tiden var det ofta dagligt inslag av så kallade luffare eller vandringsmän på vägarna runt om i landet. I trakten kring Vittsjö var det flera till namnet kända luffare som vandrade omkring för att få en bit mat eller en kopp kaffe. Sen vandrade de vidare till nästa matställe. Faber Andersson var inte en vanlig luffare utan gjorde rätt för sig.

Den snälle luffaren, vandringsmannen Faber Andersson hade även god hand med hundar som bilden visar.

Faber Andersson var född 1896 i Mjöhult vid Kullahalvön och ganska tidigt började han arbete i kolgruvor fram till 1930- talet. Arbetet under jord var inte vad Faber längtade efter. Han önskade sig mer friluftsliv och tog anställning som lantarbetare några år. Även lantbruk fann Faber vara inrutat och instängt fast han vistades i friska luften.

Faber Andersson började sitt nya liv som vandringsman omkring 1934 och med all rätt kallades han ”den snälle luffaren”! Av någon anledning hamnade han så småningom i trakten kring Hårsjö som blev hans ”hemort” fast han hade ingen fast bostad. Han vandrade från gård till gård, deltog i de dagliga sysslorna och fick logi och mat för sin insats. Gissningsvis var det fem gårdar där han hade sin ”hemvist” några dagar i taget.

Han levde ganska primitivt och föredrog höskullen för nattlogi. Ett ombonat rum med värme och en behaglig säng var inget för Faber. Hellre skullen med doftande hö än lakan och filt! Han kunde stanna några veckor eller någon dag på en gård. Sen vandrade han vidare till nästa gård. Det hände också att någon lantbrukare sände bud efter Faber då arbete hopade sig på gården. Då vandrade Faber dit.

Faber hade ingen fast bostad och därför beslutade boende i Hårsjö med omnejd att uppföra en villa åt Faber.

Ett husbyggargäng på tio frivilliga personer utsåg ett område utmed vägen mot Kvidala som lämplig tomtplats. På några få dagar 1958 hade en villa uppförts åt den snälle luffaren, vandringsmannen Faber Andersson. Ett rum med förstuga och en spis räckte mer än väl till för den anspråkslöse vandringsmannen som alltid var prydlig klädd med fin skjorta och slips.
Trots egen villa föredrog Faber att ta sina vandringsturer och ordnade logi som han tydligen bäst trivdes med. Villan var inte bortglömd utan hade tillbringade några dagar i tagit i villan men han kände sig nog instängd mellan de fyra väggarna.
Faber Andersson dog som han levde. Han dog i en lada på höskullen år 1967.
Bild: Faber Anderssons villa vid vägen mot Kvidala som uppfördes 1958. I dag finns inget som minner om platsen.

Top