Skriv ut

VITTSJÖ. Julfirandet för drygt halvsekel sen hade andra former än dagens och gårdagens firande, Nu har pandemin satt sina spår. För ett par decennier sedan berättade ett par personer väl insatta i julfirandet på 1940 talet på de många pensionaten.

Så här tecknade A Steen julfirandet på Trobecks.

Då var det verkligt liv på järnvägsstationen kring jul-och nyårshelgerna. Det var i princip samma gäster som kom år efter år. Vid firande passade gästerna på att boka in sig till nästa år då platserna var attraktiva! Flera av pensionaten bokade in sängplatser i närliggande villor där gästerna fick sova medan maten intogs på pensionatet.

Julafton och ibland någon dag tidigare började gästerna komma med tåg. Pensionaten hade i god tid förberett anstormningen av gästerna med dignande julbord. Pensionatens vaktmästare hade det jäktigt värre. De skulle möta upp vid varje personförande tågs ankomst och ta hand om gästernas fullpackade väskor. Vid extrema fall kunde det vara upp emot ett hundra gäster som steg av på perrongen. Värst anstormning var det på söndagskvällen då många gäster skulle ta ”sista tåget” från Vittsjö. Även taxi hade bråda timmar då gästerna skulle till sitt pensionat om det var beläget ett avstånd från järnvägsstationen. Fanns pensionatet inom lagom gångavstånd kunde det vara hälsobringande att andas in den ozonrika Vittsjöluften under en promenad, annars blev det taxi till pensionatet.

Vaktmästarna skulle med cykel med pakethållare fram och bak transportera de dignande väskorna till pensionatet. Någon vaktmästare hade även en ”cykelkärra” kopplad till cykeln. Sen skulle packningarna placeras i respektive rum. Sen var det dags att ge sig till järnvägsstationen då nästa tåg var ankommande och ta emot gästerna och deras bagage. Sen var det samma procedur med väskor till rummen,

Trobecks pensionat under senare tid.

Julaftons förmiddag var ganska lik en vanlig dag men fram emot lunchdags var det en försmak av kommande helg med extra kryddat julbord med traditionella rätter. Fram emot aftonen blev det julsupè med julgröt och lutfisk. Då kom också tomten och delade ut julklappar, antingen medhavda eller klappar som pensionatet bjöd på. Kvällen fortsatte med lekar kring den prydligt klädda granen. Då de trötta barnen kommit till ro i sängen fortsatte de äldre med trevlig samvaro med sällskapsspel och någon gäst kunde uppträda i olika skepnad. Någon ”nattamad” serverades inte men kaffe och fruktbord fanns till de hågade.

Turistgården för drygt 100 år sen innan spirorna kom på plats.

De flesta gästerna besökte julottan i kyrkan men att besöka helgedomen med fastande mage var inte tillrådligt. En ganska enkel frukost serverades innan det blev färd till kyrkan. Efter hemkomsten serverades ganska bastant frukost för att stilla även det lekamliga behovet. Huvudrätten bestod oftast av kalkon men lekar och andra förnöjelser var förbjudna på Juldagen då denna högtid skulle firas i stillhet. På ett par pensionat hade ”någon” smusslat ner en grammofon med skivor i källaren med något så när ljudisolerat utrymme! En vakt fanns alltid på plats om någon vuxen människa närmade sig. Larmet gick! Då de vuxna kom in i rummet satt alla ungdomarna prydligt placerade på stolar i en ring med blicken stadigt fäst mot taket. Det var endast glorian som saknades!
Firandet av Annandag jul var helt annorlunda. Både personal och gäster var klädda i smoking. Pensionaten bjöd på varierande underhållning med piano och sång men det förekom även sång av hög klass med lokala förmågor.
En del av gästerna åkte hem efter Annandagen men då anlände andra gäster. Alla pensionaten hade full beläggning. Det fanns omkring 600 platser på pensionaten jämte cirka 150 plaster inhyrda i närliggande villor. Alla pensionaten hade gemensamt beslutat att alla måltider serverades på bestämt klockslag.
Det var alltid uppsluppet vid firande av Nyårsafton. Det förekom trolleri, dans och andra förnöjelser. Vid firandet av nytt år flög champagnekorkarna till väders. Det var även inbördes tävlan mellan pensionaten vilken hade det ståtligaste fyrverkeriet.

Furulidens pensionat är det enda kvarvarande.

Det är endast 70-80 år sen dessa firanden förekom i Vittsjö på de dåvarande 18 pensionaten. I dag, år 2020 finns endast ett pensionat kvar, Furuliden, tidigare IBEgården.