Skriv ut

VITTSJÖ. Några minnen från1940 talets verkligen stränga vintertider. I mitt hem fanns inte så många värmekällor. Det fanns en vedeldad spis i köket och i stora rummet fanns en större vedeldad spis. Denna eldstad med ornament av järn hade en höjd på cirka 180 cm och en diameter på ca 60 cm. Invändigt hade den ett lager av eldfast lera.

Vid ett julkalas på 1940 talet ses den stora spisen till vänster i bild.

En kall vinternatt omkring 1940 inrättades stora rummet till sovplats där hela familjen samlades, bolstrar, täcken och filtar samlades in till de flera lager av madrasser för att hålla den intensiva kylan ute där termometern visade -39⁰ C. Dåtidens bostäder var inte direkt isolerade utan kylan trängde in genom golv, väggar och tak. 

Den stora spisen slukade massor av ved till värmen och kåsörens fader fyllde på med ved flera gånger om natten. Värmen i spisen var så intensiv att spisen på vissa platser var rödglödgad utvändigt.

Så här röjdes det då hockeybanan i Hästhult rensades på 60 talet.

Under kåsörens första år i Hultatorp skola 1942 inträffade orkanliknande snöstorm. Lärarinnan Gunhild Sehlin vågade inte låta de unga eleverna ta vägen till sina hem. Skolsalen omändrades snabbt till logement som möblerades med madrasser filtar och täcken medan lärarinnan eldade i den höga spisen allt medan stormen svepte runt knutarna. Lärarinnans fader, fanjunkare Alfred tog fram sina militärskidor där fötterna spändes fast med remmar. Sen gav han sig åstad till oroliga föräldrar som undrade var deras barn fanns. De finns i skolan under natten meddelade Alfred! Gunhilds moder Amanda såg till att de unga eleverna fick något att stilla hungern med. En och annan av föräldrarna hade telefon men ledningarna fanns inte på plats i stormen. Dagen efter fick eleverna traska hem till sina föräldrar. På skolvägen ”Ängavägen” fanns en snödriva som uppskattningsvis var två meter hög. Det var kraftig skare på snön varför det blev en liten omväg! Kylan träckte både in och nedåt varför vattnen i vattenledning frös. På den tiden var det inte aktuellt med isolering. Kåsörens fader tog fram stenborr och värmde dessa i köksspisen tills de var glödgade. Sen sänktes dessa glödgade stenborr ner i den oisolerade vattenledningen. Efter en tid hade isen töat till vatten och handpumpen kunde få fram vatten. Vid denna tid installerades telefon och det skulle grävas och spettas 120 cm djupt hål till telefonstolparna.

I slutet av 1940 talet var det privat slädtur på de snörika vägarna.

Under de snörika vintrarna ordnade Gunhild Sehlin flera slädpartier bland annat till skolan i Vittsjö. Föräldrarna ställde upp med häst och släde.
På den tiden fanns ”snölag” och ett av lagen hade sträckningen från Boalt till Rommentorp. Först kom snölaget som skottade bort snödrivor och rensade vägen från en del snö, Sen kom spetsplogen av trä, dragen av tre hästar. Efter en tid kom lastbilen med kraftig spetsplog av metall. Vägen var i det närmaste farbar med bil men i dessa krigstider fanns inte så många bilar.
Detta var några minnesglimtar från vintrar med snö och kyla.