Skriv ut

Sägnen förtäljer att en silverskatt skulle finnas mellan H och H, Hästhult och Hårsjö i Vittsjö socken och ortsbefolkningen trodde sig kunna veta platsen men den svarta hönan gjorde att människor blev betänkliga för sökandet av skatten. Hönan hade den uppgiften att vakta skatten och om någon till äventyrs ändå vågade sig till fyndplatsen skulle upphittaren bli "vrickad", husen skulle brinna ner och skattfinnaren skulle drabbas och komma på obestånd trots den stora rikedom som skatten betingade. Vidskepelsen var så stor på den tiden att ingen vågade ens försöka finna skatten.

Så skulle ett bostadshus uppföras omkring 1920 intill den platsen där skatten skulle finnas. Ett par stenhuggare anlitades att hugga ut sten till grunden för huset. Stenhuggarna hade hört talas om skatten och var kanske mer än vanligt noggranna då de sökte i en backe. En kväll var de båda stenhuggarna särskilt nervösa och måste hem på kvällen för, som de sade, vässa borren. Vid återkomsten efter några dagar berättade de om den stora vinst de vunnit på ett Danskt lotteri. Det var dugliga stenhuggare men det berättas att de båda blev allt mer konstiga och nervösa för varje dag som flöt tillända. En av dem skulle också ha drabbats av sjukdom. Möjligtvis fanns det även danska mynt bland silverskatten och det var därför de åkte till Danmark för att lösa in mynten och silvret.

Jag var på platsen för den omtalades gömman av silverskatten för 25 år sedan och en närboende visade, på vederbörligt avstånd, platsen där skatten skulle ha varit gömd. Ända fram på 1980-talet var vidskepelsen påtaglig. Skatten skulle varit gömd i ett stenblock som genom frostsprängning delat sig och en cirka tio centimeter bred och 70 centimeter lång spricka hade bildats, lagom stor för att gömma skatten. Djupet på den frostsprängda sprickan var cirka en meter. Silverskatten i Hästhult får förbli en sägen då inget styrker verkligheten. Indicier lär knappast räcka till verklighet!

I dag ser det likadant ut på platsen som den dag när stenhuggarna lämnade platsen. Där finns också en sten som kan ha använts för att dölja sprickan där skatten förvarades. Sägnen gör gällande att det skall finnas ytterligare en skatt i området men där skall det inte finnas någon svart höna! Sannolikheten är stor att där skall ha funnits en skatt på platsen där stenhuggarna fann den. Flera uppgifter stöder antagandet. När i så fall skall skatten har lagts dit i frostsprickan? Var det kyrksilver eller var det en storbonde som av rädsla för Snapphanarna hade gömt förmögenheten där? Det lär aldrig bli klarlagt men troligen kom skatten till platsen under den oroliga snapphanetiden? Skatten skulle då ha legat gömd och glömd i cirka 300 år!

I sin bok: Vittsjö socken, berättar Ernst Paulsson om flera sägner bland annat från Hästhult.

epe