Lördagskåseri...

Skriv ut

 

Oskulden på landet.

Det skulle bli några år till utan ”god natt jord” eller avsked till skog och sjö, men om du fortfarande är nyfiken, väntar mina äventyr på dej. 

Så välkommen in i resten av mitt liv där flikarna fortfarande är hämtade från femtiotalet. Den tid då jag började förstå min fars obefogade kritik mot de semestrande turisterna som drog förbi per cykel eller i bil. Detta grundade sig helt i avundsjuka eller oförmåga att lösa avbytarfrågorna i jordbruket.

Turisternas återkommande närvaro tände min nyfikenhet och ett hopp om att själv få ett jobb med rätt till semester. Så farväl till barnatid, välkommen ljuva ungdom och en naiv tro på den. Ett vakuum uppstod i mitt liv, utan att det blev helt lufttomt, och detta fick jag leva med under tre år. Trots att den luft jag andades nog var den bästa tänkbara, det låter en aning befängt, men den frihetslängtan jag kände den tiden var enorm.Ett år jobbade jag på hönseri som egentligen var en kombination med svinuppfödning. Arbetet var fritt men otroligt varmt och skitigt. Lite omväxlande, en del av dagen luktade man hönsskit och andra timmar svinavföring. Båda delar var inget man sköljde bort över ett handfat eller helt undgick genom klädbyte. På sommaren kunde dock hygienen hållas på en god nivå, då jag på hemvägen kunde duscha under ett vattenfall. Det var min (vår) kära å som kom till användning, trots sitt kalla vatten. Den totala renheten och den sköna värmen som uppstod först när de rena kläderna kom på plats var underbar!

Andra årstider vill jag ”gå med vördnad förbi”, som min farmor sa, när det var något oförklarligt som stod i bibeln. Jobb saknades inte, men alla var kroppsarbeten. Egentligen alldeles för tunga i så unga år.
En sommar täckdikade jag en lång sträcka över våra marker, två vintrar var jag i skogen, först med min far senare med min bror. Ibland ofattbart slit som nog har satt sina spår. Men vilka skador hade en overksamhet gett i dessa år? Ett frågetecken som aldrig kan rätas ut, tror jag.