Militärtjänsten på F9 Säve (fortsättning). Det blev verkligen mycket väsen när 35'an Frisk försvann. Lika mycket väsen blev det när vi skulle släcka en skogsbrand alldeles utanför flottiljområdet och nästan ingen av oss var nykter nog för att köra brandbilen.

Turligt nog var det söndag och jag hade min “vita dag”, så jag lyckades baxa ut den stora brandbilen och köra den till eldhärden, då kom nästa chock, bilens vattenbehållare visade sig helt tom!!! Nu var goda råd dyra och även min ära som “brandchef” stod på spel, men ofta när nöden är som störst är hjälpen närmast. Två fotbollslag (elvamanna) från plan lite längre bort avbröt sin match och kom till min stora glädje till undsättning och med gemensamma krafter och stora enruskor kunde elden släckas.

Det var inte lätt att förklara händelseförloppet under genomgången på måndagen, fylleriet kunde ju inte nämnas och tjänstefelet med det glömda vattnet i brandbilen blev till en varning för oss alla. Men jag fick ett visst beröm för min rådighet med fotbollslagen det fick släta över vårt allmänt förslöande handlingsätt.

Minnen stannar också kvar från vintermanövern ovanför Hindås, den gjorde nog flera av oss till lite mognare män. I februari skulle det ske som vi talat om länge och vintervädret gjorde allt för att bjuda oss på snö och kyla den veckan.

Att göra sina naturbehov, i tjugogradig kyla, sittande som en höna på en”vagel” över en av naturen skapad grov var ingen dans på rosor. Inte heller att få torkad mat för beredning över öppen eld gjorde oss särskilt glada.

Jag förstår inte än idag hur vi lyckades smälta så mycket torr snö i våra “snuskburkar” så mat och varm dryck kunde tillagas.

Fortsättning följer, manövern är inte slut.