Skriv ut

 

Birgit Olofsson och Birgitta Lundblad njuter av mat och dryck.

 

 

Tre Tenorer visade sig bli Två Tenorer då tredje man, Joachim Ottosson boende i Göteborg, blev ”insnöad” och utan tågförbindelse med Skåne. Kvar var Nils Olsson och Johan Palmqvist. Nils, en lång kraftig skånepåg uppvuxen i Malmö, har gjort karriär runt om i världen och nu sjunger han på Malmö Opera. Han sjunger gärna dramatisk musik och gärna högt och starkt. Även om han är operasångare så är han också, skånepåg som han är, en fena på att sjunga Edvard Perssons visor. Johan, svärmorsdrömmen, är jämtlänning med uppländsk brytning och den som bringar ordning och reda i gruppen Tre Tenorer. Även Johan finns på Malmö Opera. Det sägs att när de andra två sjunger högt och starkt så sjunger Johan förföriskt vackert.
Tenorerna hade sjungit upp sig medan vi andra njöt av mat och dryck och startade med operaarior. De behärskade inte bara opera utan även operett, vilket vi också fick höra före pausen – Två mörka ögon sjungen av två tenorer blir aldrig fel. Musikal är också något de sjunger och bl a fick vi höra Guldet blev till sand från Kristina i Duvemåla.

I pausen serverades kaffe med tårta och musikunderhållning av Bygdespelarna

 

Andra akten inleddes med Till Havs, Jussi Björlings paradnummer, nu framfört av två tenorer. Sedan bjöd Nils på sin skånska dialekt i En liten gåsapåg från Skåne vilket renderade honom kraftiga applåder. I denna del av programmet fick vi också höra en del ”örhängen” som jag minns från ungdomen. Strangers in the night är vi nog många som dansat till en gång i tiden men då var det inte två skönsjungande tenorer som framförde den.
Teaterföreningens ordförande, Anita Tidblad, tackade till slut Johan och Nils samt Bo Eriksson, som ackompanjerade dem på flygeln. Hon passade också på att tala om att Nils blivit utsedd till Jussi Björling stipendiat. Dessutom har han av Husie Husmodersförening i Malmö blivit utsedd till Årets Husiebo 2009 eftersom han en gång i tiden  sjungit i Husie gosskör. Nils har dessutom en alldeles speciell anknytning till Vittsjö-Bjärnum Teaterförening – han föddes samma dag som föreningens första föreställning ägde rum och är alltså nybliven 40-åring. Anita utbringade också ett fyrfaldigt hurra för guldbröllopsparet Birgitta och Kjell-Uno Öhgren.
Tenorerna avslutade kvällen med att speciellt för guldbröllopsparet, men även för oss andra, framföra O sole mio.
Att det blev stående ovationer när kvällen var slut behöver knappast nämnas.
Tack Anita och alla hennes medhjälpare för en fantastisk galakväll och ett jubileum som vi kommer att minnas länge.