Den här boken ryckte jag till mig på bibblan för en vecka sedan – utan att tänka så mycket på vad det var jag fick i näven. Ville ha något att läsa bara …

Romanen handlar om Cecilia, en ung, i de flesta avseenden oerfaren tjej, som vuxit upp i ett frireligiöst hem, någonstans på den småländska landsbygden – en tjej som verkligen brinner för det hon tror på och som i romanens upptakt söker sig, först till en sommarbibelkurs och sedan, så snart ske kan, till en ”riktig” ettårig bibelskola – en tjej som vill något större och något mer – en hängiven människa. (På bibelskolan får hon den bekräftelse hon söker och där finner hon någon sorts identitet.) Efter genomgången utbildning kommer Cecilia så till en församling i södra delen av Sverige och där möter hon pastorn Einar och pastorns fru Marie – ett par som kommer att få ett mycket starkt inflytande över henne. Så starkt att Cecilia låter dem bestämma vem hon skall gifta sig med …

Här om inte förr – och fastän händelserna utspelar sig i Skåne - börjar det lukta rätt mycket Knutby om berättelsen och jag undrar i mitt stilla sinne vad som kan ha fått författaren att vilja ge det förfärliga drama som utspelade sig där en skönlitterär kostym. (En passande och rätt vacker kostym förresten och det är kanske inte så konstigt - Elisabeth Hjorth undervisar i ”litterär gestaltning” på konstfack i Stockholm.)

Nåja, läser man vidare – och det gör man ju - finner man snart att detta ändå inte riktigt är en roman om Knutby – även om författaren säkert låtit sig inspireras av det som hände där. Romanens huvudperson, Cecilia, är t.ex. ganska säkert skapad med ”barnflickan” i Knutby som förebild. Cecilia, som för övrigt är den enda person i romanen som man kommer riktigt nära och lär känna. Utan att sedan vilja gå in på några detaljer vad gäller berättelsens innehåll, kan jag ju säga att nu, när jag har läst ut boken, tror jag mig också ha förstått att författarens uppsåt – romanens ”ärende” om man så vill - är att försöka få dig och mig som läsare att förstå hur en ”hängiven” person, som skulle kunna vara – men inte är – barnflickan i Knutby, kan ha tänkt och känt – och därigenom också hur det kunde gå som det gjorde där och då – i Knutby. Även om det är en annan historia som berättas här. (Eller är det samma – i grund och botten?)

Slutar romanen ”lyckligt” förresten? Svar: Ja, det gör den inte. Eller Svar: Nej, det gör den. Var god stryk det ej tillämpliga alternativet när ni har läst boken …