Över 500 deltog i jakten på påsken – eller var det julen?

Skriv ut

 

BJÄRNUM. Att årets påskaftonsväder mer liknade det vi velat uppleva till signaturmelodin av ”Karl-Bertil Jonssons julafton” undgick väl knappast någon. Även om vi skåningar vanligtvis blir smått lyriska vid anblicken av den alltför sällsynta snön, hade de flesta av oss nog ändå hellre sett sol från en klarblå himmel och termometrar som visade ljumma temperaturer så här i mitten av april. Lite extra önskad var solen av oss i OK Torfinn, då vi på påskafton arrangerade Påskjakten, en orienteringstävling som kom att locka över 500 deltagare. Som få andra sportarrangemang är orientering smått beroende av gynnsam väderlek för att allt ska flyta på så smidigt som möjligt. I egenskap av att vara arrangörsklubb för årets påskaftonstävling var det därför med aningen skräckblandad förtjusning (okej, kanske mest skräck) som vi i OK Torfinn tog del av en väderleksrapport som för påskafton entydigt förkunnade regn, snö och minusgrader. När vi dagen före tävlingen samlades för tävlingsbygge ute i Boa, strålade dock solen mot oss och det var nog fler än jag som fick förhoppningar om att det där ruskvädret hade bestämt sig för att fira påsk någon annanstans. Ett efter ett sattes tält och vagnar på plats, och även om ett av tälten till barnens förtjusning fick sig en oönskad flygtur i den stadiga vinden, var vi alla nöjda med hur smidigt arenabygget ändå flöt på.

Tältbygge i Boa dagen före tävling.

När det tidigt på påskaftons morgon var dags för den sista kontrollutsättningen kunde vi ännu ana ett solstrålsliknande ljus och vi tänkte att, jo, visst hade meteorologerna fel den här gången. Allteftersom tävlingssugna orienterare anlände till vår påskpyntade åker väcktes tävlingen mer och mer till liv och snart var alla funktioner en tävling ska ha i full rullning. Ett virrvarr av orienterare startade, gick i mål, köpte kaffe och besökte toaletterna om vartannat och vi arrangörer kunde bara le, för som arrangör blir man mäkta imponerad av allt som fungerar (till och med så simpla saker som att folk parkerar och går på toa kan ge en arrangör ögon stora som ufon). I slutändan visade det sig att över 500 orienterare deltog i vår påskjakt, vilket var ett deltagarantal över förväntan, dels med tanke på att tävlingen ägde rum mitt under påskledigheten och inte minst med tanke på den rådande väderleken.

Bild till vänster: En fin skylt, tillverkad av vårt eget skyltproffs Leif Lindau, välkomnade orienterarna till Boa.

Bild till höger: Orienterarna möttes av lite påskfjädrar i skogen, dagen till ära.

Tävlingscentrum med löpare på väg mot mål.

För hur gick det egentligen med den där väderprognosen? Motvilligt fick vi tillslut ändå se solstrålarna besegras av molnen och vid 10-tiden hade regnet kommit för att stanna. Visserligen inget ösregn, men går man ute en hel förmiddag blir man till slut blöt ändå. Kylan märktes inte minst i markan, där varma drycker såldes som aldrig förr, så till den grad att en extra kaffebryggare fick blixtinkallas för att tillgodose kaffebehovet. När tävlingen så småningom började lida mot sitt slut hade dock snön fortfarande inte kommit och vi kunde summera en förmiddag som både orienterare och arrangörer verkade vara väldigt nöjda med. Visst kom den där snön i full styrka till slut, men då hade de flesta orienterarna begett sig hemåt och kvar var i stort sett bara vi som skulle packa ihop kalaset. Även om torra tält är betydligt mysigare att packa ihop är blöta tält visade vi att med gemensamma krafter och goda humör bemästrar OK Torfinn nedplockning av orienteringstävling i pågående Klass I-snöfall med bravur. Det bådar väldigt gott inför soliga dagar!

Till slut kom snön även till Boa.