Närkontakt med Covid 19

VERUM. Året som gått har det mesta handlat om pandemin som drar fram som en farsot över vår jord. Mycket handlar om vem som gör fel, att det görs för lite och försent.

Selfiebild där jag sitter med masken en av de gånger som jag fick astmainhalation.

Men mycket beror på hur, och vad vi själva gör för att skydda oss mot denna covid 19 som kan vara mycket svår och besvärlig för många. Jag som tillhör riskgruppen både med ålder och sjukdomsbild har försökt skydda mig så mycket jag kunnat utan att helt isolera mig, trots detta har jag blivit smittad. Detta efter att jag den 10 december tog en spruta mot lunginflammation, fick en reaktion med luftvägsinflammation och försämrad astma som jag behövde besöka sjukhuset några gånger för att få hjälp med. Under den månad som gick togs flera covidtester som alla var negativa. Troligen men ingen kan säga säkert blev jag smittad med covid 19 vid något av sjukhusbesöken, för den 9 jan. var covidtestet positivt, detta efter att jag fått feber, värk i kroppen, hosta och mer andningsbesvär. Efter en vecka med svår hosta, feber, stora andningsbesvär, låg syresättning, blev det lite bättre bara för att några timmar senare vända helt och jag fick ringa ambulans för färd till CSK.

Där blev jag inlagd 2 dygn med först lite syrgas och sedan flera astmainhalationer. Första natten enskilt sedan en covidsal där vi låg 4 st. personer. 2 äldre damer med mycket svåra luftvägsbesvär och svår hosta, det var flera gånger på natten som jag hade fingret på larmknappen, för det lät som de inte skulle klara hostattackerna. En tredje kvinna i min ålder skulle operera ett hjärtfel, men eftersom hon blivit smittad av covid och inte blir av med febern får hon inte träffa någon hjärtläkare, och ingen operation kan göras förrän hon är feberfri, det var hennes tredje vecka på detta rum.

Luftreningsaggregatet som var på hela dygnet och störde sömnen, men vi förstod alla varför det behövs ett sådant i en sjuksal där alla låg och hostade dygnet runt.

Ett aggregat för att rena luften i salen var igång hela dygnet så det var nästan omöjligt att kunna sova något. Eftersom jag verkar klara mig utan syrgas fick jag åka hem med extra kortison och astmabehandling, är bättre men jag orkar ännu inte så mycket, och detta är besvär som jag kan få ha ett bra tag framöver. Troligen är det jag som smittat min hustru eftersom hon också drabbats av denna sjukdom, hittills lite lindrigare, kraftigt förkyld, lite halsont, tappat smak och luktsinne.

Maten som vi fick var god, och som tur är har inte jag tappat smak och lukt (ännu).

Jag har träffat mycket sjukvårdspersonal under denna tid både på vårdcentralen i Vittsjö, sjukhuset i Hlm och på CSK, alla har varit mycket trevliga och tillmötesgående trots den svåra arbetssituation som de alla har, bl.a. med all den extra utrustning som skall tas av och på innan de kan och får hjälpa oss.

Varför har jag skrivit denna artikel?

Inte för att någon skall tycka synd om mig, utan för att jag vill uppmana er alla att inte ta för lättsamt och nonchalant på denna sjukdom, visst kan man ha tur och drabbas lindrigt, men allt för många vittnar om hur illa det kan gå även för yngre personer. Eventuella biverkningar som kan komma långt efter att de var sjuka. Det är en mycket hård belastning på sjukvården, personalen gör ett fantastiskt arbete men det finns en gräns för hur mycket de klarar. Det är inte bara sjukvården som är hårt belastad, utan landets ekonomi belastas hårt. Det är tongångar från oppositionen att regeringen skall kompensera företagen fullt ut när de tvingas dra ner verksamheten för att minska smittspridningen. Jag hoppas att samma intresse finns för att hjälpa till och bidraga med stöd och hjälp när landets ekonomi och välstånd behöver byggas upp igen.

 

 

Top