Skriv ut

För några veckor sedan var ett antal Lionsmedlemmar i Bosnien på en resa som hade arrangerats av Bo Sigeback. Han arbetade där 1995 som befäl för ett Svenskt kompani. Sedan dess har Bosnien en mycket stor plats i Bosses hjärta, och det förstår jag numera. Vi hade dessutom turen att ha med Aida som kunde översätta allt för oss.

bosnien-gruppen-lyssnar.jpg
Aida, till höger, översätter vad sjuksköterskan Alja Mrkonjic berättar.

Besök i minfält - en udda programpunkt
En dag stod det på programmet att vi skulle besöka arbetet på ett minfält. Att det är stopp i trafiken ca 30 minuter då och då beror på att det då kan finnas risk för att en mina kan explodera.

Vi fick en genomgång av hur det går till när man röjer ett minfält. Det område man skall röja är på ca 53000 m2 och det tar ca 6 månader att röja ett sådant litet område. Tidigare i år hörde jag ett föredrag av Kjell-Albin Abrahamsson och han sa då att med nuvarande röjningstakt i Bosnien är man inte klar förrän 2059.
 Man röjer i 3 omgångar. Först har man mekanisk röjning med maskin, därefter med hund och hundförare (det är nu man måste stoppa trafiken) och till slut går man över hela området med metall-sökare. Under krig skall det enligt någon konvention upprättas min-protokoll och det finns i stor ut-sträckning, men sedan kan man även skjuta med granater fulla med minor och då hjälper ju inga protokoll.

bosnien-augusti-askadare.jpgVarför är vi människor så underligt funtade att vi kan uppfinna minor som liknar nästan vad som helst? Speciellt leksaker som barn luras att ta upp eller minor som exploderar efter en viss tid mm, eller som har som uppgift att skada så många som möjligt?


Verkligheten gäller
Vad det är nyttigt att komma ut i verkligheten! När vi stod här och hörde på hur man arbetade kom jag att tänka på en artikel som jag läst i Ny Teknik för några år sedan. Man skrev om 3 olika minröjningsmaskiner som FMV bosnien-mohammed-zack.jpgtestade.  De kunde alla röja åtskilliga 1000 m2 per dag. Jag kommer ihåg hur bra jag tyckte det var att vi i Sverige kunde ta fram sådana fina produkter som klarade av så stora områden på en dag. Men nu var jag i verkligheten och inte gick det så snabbt som jag trodde.


Hundföraren Mohammed och hunden Zack

Zack och Mohammed är helt oundgängliga 
Hunden och hudföraren arbetade bara ca 30 min åt gången. Detta för att det under arbetets gång krävs så stor koncentration på vad man gör. Är det dessutom varmare än 32 grader C kan inte hunden arbeta på grund av att hans väderkorn då inte fungerar.

Den här gruppen har arbetat tillsammans i ca 7 år och inte haft någon olycka med minor. Det förstår jag verkligen eftersom säkerhetstänkandet hela tiden genomsyrade arbetet.bosnien-augusti-skadat-hus.jpg Vi får även reda på att människorna numera inte har så stor förståelse för det här röjnings-arbetet - troligen för att man nu efter 15 år börjar glömma att det kan finnas minor kvar, trots att det på många ställen finns plakat som varnar för minor. Jag förstår inte hur man kan glömma för ca 15-20% av alla hus bär fortfarande stora spår efter kriget. Inte minst det hus som finns i den vägkorsning där vi är nu och där röjningen äger rum. Men man kanske måste för att orka gå vidare. bosnien-augusti-minsokare.jpg


Elin testar en metall-detektor under ledning av
chefens över-inseende


Reflektioner efter resan
När man kommer hem från en resa brukar man ju ibland fundera på vad som varit bäst. Det kanske kan låta underligt att man kan placera en visning av minröjning högt upp på en upplevelselista. Jag kan inte förklara själv, men mingruppens framtoning, deras hängivenhet och vikten av deras arbete är värd all uppskattning man kan ge. Dessutom tror jag det är nyttigt att få en tankeställare över hur perversa vi människor kan bli.

Bli nu inte förskräckt av att besöka Bosnien.bosnien-augusti-minflt.jpg Det är verkligen väl värt ett besök. Otroligt vackert och sådana trevliga människor. Får jag möjlighet så återvänder jag gärna, för en vecka var alldeles för lite tid för att utforska landet. Stort tack till Bosse som ordnade denna fantastiska resa och även ett stort tack till Aida som skötte all över-sättning till oss andra. Aida - Ditt Bosnien är fantastiskt.

Marianne flankeras av två stolta personer med  bosniska rötter; Kurtalic som är chef för minröjningen och Aida som var vår tolk under resan.