VERUM. Greven och hovmarskalken Nils Anton Barck hade 1816 genom sitt äktenskap med Maria Sofia blivit ingift i den rika ätten Beck-Friis som hade sin bas i Börringekloster. Hustruns äldste bror var greven till Börringe kloster och Fiholm Corfitz Ludvig Beck-Friis, vilken blev gift med friherrinnan Lovisa Thott från Skabersjö. Hennes far var landshövdingen och greven Tage Thott - en av rikets herrar. I dessa familjer fanns stora skånska egendomar, men Nils Anton Barck på Skeinge säteri i Verums socken kom trots detta på obestånd.

Bild från 1950-talet av den s.k. grevestolen vid Jägerborg, Verums socken, där N. A. Barck sägs ha suttit mellan sina jaktpass.

Om greven och hovmarskalken Barck har man sagt: Han var en äventyrlig man som gick in i olika projekt. Var bosatt i Bollerups gård vid Tomelilla och flyttade 1839 till säteriet Skeinge i Verum socken. År 1841 gick säteriet på auktion och 1842 kom så konkursen. År 1853 köpte han tillsammans med sonen Joachim Barck hemmanet Möllegården i Visseltofta socken (nära Helge å). År 1856 flyttade paret Barck (Nils Anton och Maria Sofia) in där och i december samma år dog Nils Anton Barck i en dramatisk drunkningsolycka.

Bron över Bjurbäcken vid Sjöared mellan Markaryd och Knäred

Om denna drunkningsolycka har Thore Brogårdh skrivit i en av sina böcker:
... kom hovmarskalken greve Nils Barck till gästgiveriet. Han var stadd på resa från sin gård i Visseltofta, Skåne, och ämnade sig till Halmstad. Gästgivaren, som hade skjutshåll, fick nu på grevens begäran åta sig körningen från Sjöared. När ekipaget kom fram till bron över Bjurbäcken strax väster om Sjöared, stod vattnet så pass högt, att varken vägslingan eller bron kunde urskiljas. Vid denna åsyn vägrade gästgivaren att köra över bron. Då högg greve Barck tag i tömmarna och skrek: Är du rädd gästgivare? Om någon skulle vara rädd så vore det väl ändå jag! När jag för över 40 år sedan hade simmat över en älv vid slaget i Bornhöft, siade nämligen en zigenerska: Denna gång gick det dig väl, men en annan gång går det dej sämre. Knappt hade greve Barck sagt detta förrän hästarna skyndade fram mot bron. Här tog de miste på vägen och det bar rakt ner i den strida ån. Tragedin var ett faktum. 

Mer intressanta detaljer om denne märklige person som var bosatt i Verums socken åren från 1839 och fram till 1856 går att läsa i två artiklar i tidskriften Byahornet 2026:1, som utkommer den 2 mars 2026.