VERUM.

Torpet i Tågarp där målarmästaren Ola Lönnblad (1833–1922) bodde fram till 1920. (Foto från 1960-talet i Björn Breidegards ägo.)

Snickeriet inom Verums socken var främst specialiserat på ek- och furukistor, lusahunnar, soffor och långsängar. Enligt Janne Tufvesson kunde en snickare tillverka fyra soffor i veckan som sedan såldes för ca 7 kronor stycket. En furukista som betalades med 1 krona och 50 öre gick att tillverka på en dag. Detta vid en tid (kring 1900) då en fabriksarbetares daglön var 1 krona och 30 öre. Det berättas att torpare som inte hade egen skog på 1880-talet kunde köpa stora träd för 75 öre stycket. Med ”Lusahunnar” menades sådana omålade förvaringslådor för klädespersedlar som unga flickor medförde mellan gårdarna då de efter konfirmationen tjänade som pigor. Den som dekorerade alla möblerna under slutet av 1800-talet var målaremästaren Ola Johannesson Lönnblad, som levde sina sista två år på Verums ålderdomshem ”Backstubo.

Verums Handelsbolag som sedermera blev ålderdomshem. Här på ett foto från omkring 1905.

Om Ola Johannesson Lönnblads liv vet vi följande: Han föddes i Hagnarpstorp 1833 av Johannes Persson och Sara Nilsdotter och hade bröderna Pehr och Nils. En yngre syster dog späd. Brodern Per antog namnet Lindström och blev gaständare i Norrköping. Nils Johannesson blev torpare i Tågarp i Verums socken. Ola blev först skräddaregesäll i Helsingborg på 1850-talet och var därefter skräddaregesäll i Stockholm under 1860-talet (ibland med namnet Löndblad). Han var gift (vigdes 29/3 1863) med Augusta Christina Zetterlund och de fick dottern Augusta Olivia den 31/12 1864. I dotterns dopnotis omtalas fadern som målaregesäll. Makarna skildes i oktober 1871 och Ola (Olof) flyttade in på sin bror Nils Johannessons torp i Tågarp i november 1871. Dottern Augusta Olivia, som blev gift med tegelbäraren Herman Frithiof Bernhard Söderblom i Hagalund vid Solna, avled den 30/11 1952 efter ett svårt äktenskap.

Dopnotis för dottern Augusta Olivia den 2 januari 1865. 

Omålad ”Lusahunn” tillverkad i Verum omkring 1930 och en äldre utsmyckad ekkista även den tillverkad och målad i socknen.

Sedan Ola Lönnblad genom hög ålder och tilltagande krämpor slutade med sitt målande blev Emanuel Kristensson Rosén (1882–1976) ensam om sysslan att måla soffor, kistor och andra möbler som tillverkades i socknen. Emanuel konfirmerades i april 1897. Han gick därefter i lära hos den rutinerade målarmästaren Nils Jönsson (1852–1913) i Hästveda och omkring år 1900 antog han efternamnet Rosén. Sedan målarmästaren Emanuel Rosén avlidit våren 1976 skildrades hans uppväxt och yrkesliv i denna minnestext:

Arbetet 1976-04-04

Emanuel Rosén, målarmästare, Vittsjö, 93 år, har avlidit. Han var född i Brogården inom Verums församling. Han började tidigt sin utbildning hos en målarmästare i Hästveda. Under många år samarbetade han med traktens möbelsnickare och målade deras trävita möbler. När dessa lade ner sina tillverkningar började han arbeta med målning och tapetsering av bostäder. Från 70-årsåldern åtog han sig främst reparationer av äldre möbler och han fortsatte med sin rörelse ända tills han var över 80 år. Närmast sörjande är barnen Carl, som övertagit hemmet i Brogården, Astrid, med make Tage Ekstrand, Bjärnum, och Karin, med make Harald Nilsson, Höganäs, samt barnbarn och barnbarnsbarn.

Ola Johannesson Lönnblad bodde i detta torp fram till 1920, de sista åren som sambo med Ingrid Isaksdotter, vilken 1900 blev änka efter brodern Nils Johannesson (1829–1900). Ola och Ingrid inflyttade till ålderdomshemmet i Verum 1920. (Foto från Google 2011.)

Målning utförd 1952 av Ludvig Johnson som födelsedagsgratulation till Nils Svensson (1883–1965) som då bodde i torpet sedan 1936. Torpet förvärvades våren 1960 av dåvarande överingenjören, sedermera Öresundsvarvets VD, Steve Breidegard från Landskrona.