Några av Bjärnums- bygdens hantverkare, del 3

Skriv ut

BJÄRNUM. Möbelsnickare Aug. Andersson

Aug. Andersson Möbelsnickaren

Aug. Andersson föddes i Röke församling, 1874. Under större delen av sin levnad var han bosatt i Önnarp och avled 1963.

Han var en duktig möbelsnickare, men med sex barn i familjen tvangs han att för dess uppehälle syssla med varje slag av snickeri, som stod till buds. Det blev förutom möbler, husgeråd och redskap av trä, byggnadssnickerier och lagning av böndernas vagnar och diverse annat. Största delen av de här avbildande verktygen är tillverkade av Andersson. En del av dem har ej använts för möbelsnickeri och vittnar således om att han också sysslat med annat slag av träarbete.

Bilden ovan: 1. Långhålsborr, utplattad i ena ändan för fastsättning i ”vredet”. 2. Grövre skålborr, användes t.ex. för att borra hål i mutterstyckena till en hyvelbänk. 3. Skärverktyg med träskaft. 4. Skavborr eller skavjärn för träskomakeri. 5. Tre skåljärn eller skålyxor, bland annat för urskålning av takrännor av trä. 6. Snickarklubba. 7. Spiralborr, också kallad dymlingsborr, då man borrade för dymlingar i timmervaggor. 8. Skålborr. 9. Hammare. 10.Gängtapp. 11.Gängdon för skärning av gängor på skruvar till fanérpressblock eller hyvelbänk. 12.Fyra stämjärn. 13.(inget verktyg med detta nr) 14.Skränkjärn. 15.Falshyvel. 16.Borrfäste. 17.Strykmått. 18.Grundklots. 19.Två rubankar – den korta för släthyvling, den långa för fogstrykning vid stora längder, t.ex. sofflock och soffbottnar. 20.Tre centrumborrar. 21.Liten skålborr, ”spikborr”. 22.Träförsänkare. 23.Två borrsvängar. 24.Två gradsågar. 25.Mindre skålborr. 26.Passare.

Bilden ovan: 1. Skrubbhyvel. 2. Putshyvel. 3. Oxhyvel för grövre falsning, karmträ och dylikt. 4. Sju olika ”kälhyvlar”, för profilering av skivkanter, lister etc. 5. Enkel hålkälshyvel. 6. Verktyg med tandat skär- för ansättande av första snittet vid t.ex. kälning av en skivkant. 7. Vanlig Oxhyvel – för släthyvling.

Svarvstolen till höger på bilden är av mycket gammalt datum. Den har trampats av flera generationer, och dess ursprung kan spåras till senare delen av 1700-talet.

Under det rena hantverkets tid var verktyg, som de här avbildade, nödvändiga, för att dåtida möbelsnickare skulle kunna utöva sitt yrke. I dag, sedan maskinerna kommit i deras ställe, är de knappast mer än museiföremål. De speciellt till möbelsnickeriet anpassade hantverkstygen har ej längre någon praktisk betydelse. Men särskilt ett av de gamla handverktygen kan vara värt några rader, för att stadfästa minnet av det. Det är ”oxhyvlen” nr 7 på undre bilden. Ett för de göinska soffsnickarna betydelsefullt verktyg. Med den hyveln utförde de det, som i en nutida maskinverkstad görs med hjälp av rikt – och planhyvel. Den göinska utdragssoffans två bottnar och lock var ju inga små ytor att hyvla ut för hand. Underbotten, som var störst, var omkring 183 x 58 cm, överbotten och locket var av samma längd och betydligt smalare. Och så tillkom de 30 cm breda fram- och bakstyckena. Dessa ytor ”planades” med oxhyvlen. Den hanterades av två man, vända mot varandra. Den ene sköt hyveln framåt, och den andre – med grepp om handtaget i hyvelns främre del, ”hornen” – drog den mot sig. Med starka mansarmar i hyvelns båda ändar gick hyvlandet raskt undan – men det hände nog också att de dragande armarna var kvinnoarmar. Den soffsnickare, som ej hade son eller söner som medhjälpare i sin verkstad fick lita till hustruns hjälp med oxhyvlen.

Ja, nog visste lite var i en göingesnickares familj, vad det ville säga att göra soffor. Just det hårda slitet med oxhyveln var väl en av orsakerna till, att de yngre från handverkstäderna villigt kom till fabrikerna i Bjärnum, då dessa sökte arbetskraft. Att stoppa sofflocken i planhyvlen var ju att föredra, framför att plana dem med oxhyveln.

Att soffsnickeriet på sin tid hade en ej ringa del i det göinska näringslivet är väl känt. Och därför att oxhyveln var ett så viktigt verktyg i detta snickeri är den värd ett omnämnande. En detalj att dröja vid, då man i museet beskådar de bruksföremål, med vars hjälp människorna en gång fullgjorde sitt dagliga värv.

Källa: boken ”Från slöjd och hantverk till möbelfabriker i Göinge”.