VERUM. Droskägaren Malte Andersson var född i Borlunda socken i mellersta Skåne. Han flyttade 1947 till Verums socken från Vittsjö, där har arbetat som chaufför och bilskollärare. Han hade tidigare kört mejeriets mjölkskjutsar.

Malte Andersson (1908–1974) och Edvin Fischer (1898–1979).

Malte drev därefter sin legendariska droskrörelse i Verums socken och bodde efter 1948 med sin familj i gamla skolan intill Verums kyrka. Tidigare hade skoleleverna åkt med Nils Persson (1881–1966), som alla kallade ”Per-Augas Nisse” och med Gösta Nilsson (1913–1986), som fick heta ”Bil-Gösta”.

Droskägaren Edvin Fischer föddes i Skeinge i Verums socken. Fadern var soldaten Edvard Fischer. Efter några år som bilägare och droskförare övergick han i början av 1940-talet till att vara fiskhandlare. Familjen bodde fram till 1946 på torpet Hästabacken i Horsakog och flyttade därefter till ett torp i Brogården. Efter mitten av 1960-talet noterades hans yrke som grönsakshandlare. Edvin Fischer drev många år frukt- och grönsakshandel på torgdagarna i Älmhult och Alvesta. Han var också alla år en hängiven fotbollssupporter för Verums GoIF och såg till att de flesta av hans många söner, en svärson och senare även en dotterson blev duktiga lagspelare.

En sondotter till Edvin Fischer omtalas 2007 med dessa ord i nättidningen Damfotboll: ”Nilla Fischer hyllad vid moderklubbens jubileum”: 23-åriga Nilla Fischer, Malmö och landslaget, missar aldrig att tala om, att hon kommer från den lilla byn Verum, med några hundra invånare i församlingen, i norra Skåne. [… ] I lördags, direkt efter träningen i Malmö, bilade Nilla hem till Verum, där hennes moderklubb, Verums GoIF, hade 60 årsjubileum på idrottsplatsen och vid bygdegården. Nilla ställde upp och skrev autografer, delade ut medaljer till alla spelare från de tre deltagande lagen i jubileumsmatcherna, fixade godisregn åt barnen och ställde upp för en tio minuter lång intervju, där lät henne berätta om fotbollslivet från början som ung flicka hemma i Verum och fram till sensommaren 2007, då hon ju väntas bli VM-uttagen på tisdag. - Det känns alltid lika roligt att komma hem till Verum, säger Nilla, som kommer från två riktiga fotbollssläkter i Göingebygden: Fischer från Verum på pappa Ronnys sida och Flinck från Bjärnum på mamma Åsas sida.

En äldre bror till Edvin Fischer var Eberhard Thelander som föddes 1893 i Länekärr, Farstorp. Familjen hade vid Edvins födelse lämnat Farstorps socken och flyttat till Björkeberga i Verums socken där de tjänstgjorde på Skeinge säteri. Edvard Fischers släkt hade sedan ett par generationer tidigare varit arbetare i Skeinge som både jägare och skogvaktare. Sonen Eberhard jobbade som tunnbindare på säteriet som låg nära hans hem. Han var då i 18-årsåldern.

Här citerar jag en text om Eberhards emigration. Den är författad av Connie Borg och har publicerats på Portalen www.vittsjobjarnum.

Han och vännen Olof Svensson lämnade socknen 1912 för lånade pengar. De köpte varsin biljett i 3dje klass, biljett nr 350036 till en kostnad av 7£ (ca 1,700 kr i dagens värde), på den nybyggda oceanångaren Titaniic. Den 10 april lämnade Titanic Southampton för sin jungfruresa över Atlanten med destination New York, Amerika. Strax före midnatt den 14 april mullrade det till och hela båten krängde skarpt åt babord. … Drygt 2 timmar senare ställer båten sig med aktern upp i luften och människor kämpar för att nå livbåtar. Många fick ingen plats. Eberhard och Olof var två av dem som följde med båten ner till det mörka, 4 kilometer djupa, havets botten. De blev aldrig påträffade igen. En fond betalade ut drygt 33,000 kr (i dagens värde) till föräldrarna, Edvard och Johanna Fischer, som förlorade sin son.

Det finns en lång rimmad dikt om de förolyckade pojkarna. Den har förmedlats runt om i Göingebygden via handskrivna dubbletter/kopior. Dikten är avsedd att sjungas som en skillingtrycksvisa och den har av allt att döma författats av en person med god lokalkännedom från den trakt som fostrat pojkarna. Texten omfattar tjugosex verser och i den tolfte versen introduceras de två pojkarna med: Bland andra som med den båten foro, det var två gossar som från Skeinge voro. I allra sista versen heter det att visan är diktad … Af en kamrat till de gossar två, som fått sin graf uti böljan blå

En rörande vers i visan lyder (se bild): Hur väl jag minnes den dagen sista, när vi kamraterna skulle mista. Men säg hvem kunde väl ana då, hvad som dem skulle till mötes gå.

Ur handskriven uppteckning av Titanicvisan från Skeinge

Eberhard Thelander Fischer (1893–1912)