När lanthandeln kom till Verums socken på 1800-talet

Skriv ut

VERUM. Den förste lanthandlaren i socknen byggde 1851 ett hus på Brogårdensidan av Vieån vid Store Bro.

Följande uppgifter om socknens förste egentlige lanthandlare omtalas 1868 i ett brev till Andreas Jacob Collin i Verum från sonen Emanuel Collin vilken utvandrat till Nordamerika 1852 och sedan 1863 bodde i Paxton.

Denne handlanden Larsson, född i Helsingborg, var gift med en dotter till den rätt omtalade klockaren Nicolaus Löfquist i Norra Åkarp, bl a intiativtagare till sparbanken där. Paret fick en son 1852 medan de bodde i Brogården. Gustaf Larsson inflyttade till Brogården 1851, efter att ha bott inhyses på Verum nr 2 sedan 1850, uppenbarligen under tiden som byggandet av huset på Brogårdensidan pågick. Gustaf Larsson emigrerade sedan till Amerika 1853. Hustrun Ingrid Sophia och sonen Carl Johan flyttade då åter till Norra Åkarp, men följde efter till Amerika 1856. Rörelsen drevs efter Gustaf Larsson först av Jöns Persson från 1853, därefter från 1865 av skräddarsonen Nils Nilsson Lund och från 1870 av J.A. Pettersson och hans barn och barnbarn. Nils Lund emigrerade 1869 till Amerika och var sedan verksam som skräddare i Brooklyn, New York.

Klockaren Löfquist avslutar sina minnesanteckningar med följande reflektioner om sina barns öden:
…. Men under denna min långa, och för det mesta bekymmersfulla tid, hava åtskilliga, rätt svåra och djupa sorger och förluster tillfogats mig, såsom då jag 1855 förlorade genom döden en dotter, vid 12 års ålder, 1856 reste en dotter, såsom gift, till Amerika, den 10 april 1867 drunknade en son som styrman i China, den 8 maj samma år dog en son som köpman i Ystad, och efterlemnade änka och 3:ne minderåriga barn. …

Marknader och gårdfarihandlare
Före näringsfriheten fick folket i de bygder som låg långt från någon stad anskaffa sina ”köpstadsvaror” antingen genom marknader eller från gårdfarihandlare, i det senare fallet var det huvudsakligen textilvaror från knallebygden. I Vittsjö hölls marknaden sedan gammalt den första veckan i april och kring den 20 oktober. Senare under 1800-talet tillkom ytterligare marknadsdagar. Gårdfarihandlarna, som oftast var västgötar, spred ett visst skimmer omkring sig när de kom med tyger och annan grannlåt. De var också betydelsefulla informationsspridare genom sin ambulerande yrkesutövning.

Västgöten inflyttar till Verum
Min anfader, Johan August Pettersson, kom från Månstad i Västergötland till norra Göinge som vandrande knalle omkring 1865 och hans handelsområde omfattade socknarna Vittsjö, Norra Åkarp, Hörja, Vankiva, Farstorp, Hästveda, Osby,Visseltofta och Verum. Redan 1862 hade Hästveda fått sin järnvägsförbindelse öppnad söderut och 1864 fick järnvägsstationerna i Osby och Hästveda sin anslutning norrut till trakten av sjuhäradsbygden.
”Månstadsknallen” bosätter sig, 26 år gammal, i Hästveda socken 1867 och kunde nu frakta textilvarorna nästan hela vägen från sina leverantörer i födelsetrakterna per järnväg. Även om han nu bodde i Göinge behövdes särskilda upplagsplatser som låg lämpligt till inom handelsområdet. Till en början skall han ha haft sin lagerplats i Hästveda socken men flyttade den sedermera till Verums socken, först i Tulatorps by och därefter i Ekeröds by.
Efter ett par år som knalle med eget handelsområde kommer Johan August Pettersson fram till att han vill skaffa sig en egen hemvist inom området och där starta fast handel. Han skriver sig i Verums socken den 18 september 1870 och i december gifter han sig med bonddottern Bengta Tufvesdotter från Magnarp.

Förlovningsbild 1870 av J.A. Petersson och Bengta Tufvesdotter

Firmakuvert från 1890-talet

Näringstvånget upphör
Det gamla näringstvånget, som innebar förbud mot handel på landsbygden, avskaffades genom två reformer vid 1800-talets mitt. År 1846 stadgades att handelsbodar fick etableras på landet, dock inte närmare än tre mil från någon stad med privilegier. I lagen från år 1864 försvann även detta avståndskrav och det var fritt fram att etablera handelsbodar var som helst.
Det fanns tydligen ingen i Verum infödd person som under de första årtiondena hade tillräckliga erfarenheter eller kvalifikationer för att slå sig på banan som lanthandlare. Samtliga personer som etablerade handelsbodar under de första decennierna kom från annat håll. De första infödda verumiterna som ägnade sig lanthandel var tre av nämndemannen Per Svenssons söner i Brogården. Per och Sven Persson fick tillnamnen Bod-Per och Bod-Sven, som naturligtvis hade med denna syssla att göra. Handlanden Nils Persson, som dog tidigt, fick aldrig detta tillnamn. En son till honom var mejeristen Karl E. Nilsson, som också gick under benämningen Posta-Karlen (1878-1959). Även Per Svenssons sonson Nils G Jönsson, som sedermera blev lantbrukare i Norraskog och Ekeröd, drev busstrafik och idkade en tid lanthandelsverksamhet

Fortsättning kommer i del 2.