VITTSJÖ/VERUM. Omdömet i rubriken fälldes då Einar Persson studerade konst i Stockholm när 11 konstnärer var samlade på Statens Hantverksinstitut. Syftet med kursen var att stimulera konstsmidet och att ge smederna tillfälle att utbyta erfarenheter och råd.

Einar Persson nr två från höger

I det här sammanhanget förtjänas att påpeka att smeden Einar inte bara var konstsmed utan även en skicklig tecknare och målare. Några alster av såväl smidet som övrig konst fanns att beskåda på lördagen den 3/8 i smedjan.

Bland annat en välgjord komposition på ämnet Nordiska gudasagan. I den ingår den åttafotade hästen Sleipner.

På skissen har den åtta fötter, som sig bör, men på det färdiga alstret har den bara fyra. Man frågar sig varför. Den gåtan förblir dock obesvarad.

Paret Inga och Einar Persson förvärvade smedjan i Verum 1933. Sonen Bo berättar att det inte bara var fråga om konstsmide utan ”vanliga” smidesuppdrag till vardags. Att sko hästar bland mycket annat, som ingick i en duktig smeds sysslor.

Bo Persson

Bo gjorde fyr i smidesässjan för att visa hur tillverkningen av nyttogods kunde gå till. Från början var det ett långt fyrkantsjärn, som kapades.

Det hamnade därefter i en maskin för att vrida ett handtag. Efter att ha glödhettats i ässjan och några kraftiga dunkslag i fjäderhammaren och några släggslag för hand, färdigställdes ett grilljärn. Ett tungt och troligen inte så hälsosamt arbete.

Det finns en elmotor som med remmar driver de olika verktygsmaskinerna. Det var vid kontroll av axelledningen, som för ut kraften till de olika maskinerna, som smedmästaren Einar fastnade med kläderna. Han lyckades med sin egen handkraft stoppa det hela tills att hjälp kom. Obegripligt enligt sonen. Benbrott på två ställen, ovan och under knät, resulterade i sjukhusvård. Det skedde någon gång under åren 1941-42.

Konstsmeden Einar menade att smide är en konst i skymundan. Att vara konstsmed är helt underbart. ”Det är bara synd att man inte kan få några lärlingar, som kan föra traditionen vidare, men vem vill stå och möga ner sig i våra dagar” säger Einar i tidningsartikeln. Det är så sant och man förstår det så väl, när man ser allt vackert, som finns att beskåda, i den välbevarade smedjan.