GUNHILD SEHLIN VAR LÄRARE I HULTATORP

Skriv ut

VITTSJÖ. Gunhild Sehlin var lärare i Hultatorp skola 1938- 1954 och senare i Vittsjö till 1966. Hon var också biståndsarbetare i Amman samt författare bland annat till Snapphaneborgen och Marias lilla åsna. Totalt skrev hon minst 14 böcker och några av dem är översatta till 25 olika språk. Vid en församlingsafton 1988 i Hultatorp berättade hon om några av sina många minnen från Hultatorp.
Gunhild Sehlin berättade om hennes första dag i skolan i Hultatorp då hon hissade flaggan vid höstterminens början. Då kom en förälder fram och frågade försynt: Är det den nya lärarinnan eller en av flickorna i äldre klassen?
I september 1939, berättade Gunhild Sehlin, att både hon och grannarna hörde ett ovanligt och olycksbådande skri från Källarbacken alldeles intill skolan. Både Gunhild och grannarna var helt överens om att det var något varsel då ingen tidigare hade hört sådant hjärtskärande skri. Snart nog kom beskedet att Andra världskriget hade brutit ut. De som hade hört skriet var då helt överens om att det var ett varsel.
Detta innebar mängder med ransoneringar och restriktioner. Fotogen tog slut och då var det karbidlampan som gällde. Gunhild var så skakis för denna moderna ljusapparat att hon inte vågade fylla på karbid inomhus utan det fick ske på brunnslocket!
Kriget rasade utanför Sveriges gränser och de svenska samt utländska soldaterna kallades ut i fält. Då ordnades det så kallade Finlandsaftnar, så även i Hultatorp då ”loppisprylar” såldes för att få in pengar till soldaterna i fält. Från Hultatorp sändes bland annat kaffe, socker och annat som kunde vara till nytta och glädje för soldaterna.

 

SNÖHINDER
Under de kalla och snörika vintrarna på 1940-talet var männen på gårdarna inkallade och endast kvinnorna fanns kvar jämte några äldre män. Kvinnor fick då på egen hade sköta allt vad som tillhörde lantbrukets skötsel.
Under en av vintrarna var det så ymnigt snöfall att eleverna inte kunde ta sig hem efter skolans slut. Eleverna bäddades ner i lärarbostaden under tre dygn och några äldre elever som hade skidor tog sig fram till de oroliga föräldrarna och gav lugnande besked. Även Gunhilds fader tog sig fram och lämnade lika besked. Under en särskild sträng vinter stängdes skolan en månad för att spara bränsle men också för kylan som trängde in genom de dåligt isolerade väggarna.
En elev drabbades av en sprucken böld och då kom syster Hulda i Boalt och lade brännvinsförband på såret!
Någon gång var det filmvisning och då kom filmprojektorn med mjölkbilen och efter visningen transporterade projektorn på cykel till skolan i Snärshult.
Vid församlingsaftonen för drygt 25 år sen läste också Gunhild ett stycke av ”Jul i Hultatorp”, en tidning som sammanställt av eleverna inför varje jullov.
Gunhild anställdes av IM (Individuell Människohjälp) och började sin gärning i Amman 1966. Hon fick flera utmärkelser för sin gärning. Gunhild Sehlin avled i Vittsjö 1996.