DRINKARE OCH ARBETSSKYGGA FICK INGEN HJÄLP 1921

Skriv ut

VITTSJÖ. Det fanns Reglemente för Fattigvården i Vittsjö 1921. Detta reglemente var av standardformulär med plats för lokala tillägg och ändringar. Fattiggården Kristenstorp invigdes 1907 och reglementet gällde främst verksamheten på Kristenstorp.

Fattiggården i Kristenstorp var i bruk 1907- 1954.

Det var hårda bandage som gällde då till skillnad från i dag då boende på äldreboende har ett människovärde.

En av paragraferna i reglementet lyder: ”Befinnes minderårig eller den, som till följd av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att genom arbete försörja sig, sakna medel till sitt lifsuppehälle, skall han, där hans behov icke annorlunda avhjälpes, erhålla fattigvård, på sätt i denna lag sägs”. Med andra ord var det fattiggården som gällde!

Med sitt lilla knyte är kanske denne man på väg till fattiggården?

Fattigvårdsstyrelsen i Vittsjö skulle bestå av sju ledamöter och sju suppleanter. Kyrkoherden och läkare äger rätt att delta i styrelsens förhandlingar. Dessa förhandlingar skedde en gång varje månad och tid för sammanträde upplästes från predikstolen. Den ledamot som uteblev från förhandling utan att meddelat detta i förväg skulle böta två kronor till kommunens kassa. Varje ledamot fick sig tilldelat ett distrikt som övervakare inom socknens gränser. Tillsynen av Kristenstorp skulle ske av tre personer och en av dessa skulle vara en kvinna!
Kontakt skulle ske med arbetsförmedlingen för att bereda arbete åt de arbetsföra på fattiggården. Något understöd eller hjälp skulle inte lämnas till den som var hemfallet åt dryckenskap eller var arbetsovillig.

Drinkare fick ingen hjälp av fattigvården.

En paragraf innehöll regler för utackordering, främst för yngre personer där kontrakt skulle skrivas om rättigheter och skyldigheter. (Den sista auktionen då barn såldes hölls i Vittsjö år 1915). Barn skulle erhålla den vård deras ålder krävde och åliggande gällde bland annat skolplikten.

Barn kunde agas vid svårare förseelse men endast i samråd med fattigvårdsstyrelsen. Detta gällde pojkar under 15 år samt flickor under 12 år. Fattigvårdsstyrelsen hade även rätt att göra vissa inskränkningar i frihet och förmåner för den som visade trilska mot husbonde eller andra berörda.

En paragraf lyder:Den som åtnjuter fattigvård står under fattigvårdsstyrelsens tillsyn. De boende på fattiggården är skyldig att visa fattigvårdsstyrelsen lydnad.
Skillnaden mot dagen samhälle och bestämmelser för nära 100 år tillbaka skiljer sig ganska mycket. I vissa lägen hade de gamla bestämmelserna kanske skapat ett bättre samhälle än vad som gäller i dag?