”Det förtrollade blomsterrallyt San Remo Rally Storico” del 3

Skriv ut

BJÄRNUM. Starten gick bra, de sex första specialsträckorna gick strålande. Edvins motor morrade och drog som en Gud i bergen.

Vid matuppehållet kom en Österrikisk journalist med en resultatlista och upplyste oss om att vi ledde klass TC 9 med 35 sek trots mycket körning uppförbacke. Jag var oförsiktig nog att påpeka, när det bär nerför, då skall vi göra SAABen rättvisa. Som sista sträcka på första etappen var som vanligt starten i byn Vignai. Samma förtrollade specialsträcka som vi åkte av på med ”Pelle". Vi kom dit vid 23.30 tiden. 

På T.K. var där vilda diskussioner om vi skulle släppas iväg eller inte. En stor bil hade läckt ut mycket olja på vägen. Vi ville naturligtvis iväg så fort som möjligt, det var sent och omstarten skulle var redan 0700.


Vi kom iväg, svettiga och trötta, nu skulle vi ta det försiktigt på mitten, vid krönet o vägkorset i högerböj. Det är svårt där, vi var nästan uppe på tvåhjul igen, men det gick vägen. Kanske omedvetet skärpan avtog.Trött i huvudet med vägen kraftigt nerför med skarpa hårnåls svängar närmar vi oss målet på den trollska Vignai sträckan.

Trodde vi. I sista svängen före mål, får jag rätt not av Jan; 5:a höger+ 5:a vänster, vilket betyder, skarp höger, näst intill hårnål. Kraftig nedförsbacke gör att bromsarna är rödglödgade, spilld olja finns på vägen, farten för hög -besättningen trött, däcken helkass m.m. Resultat; I nästan 100 km/tim tappar de usla Good Year däcken fästet på oljedränkt asfalt och ostyrbar bär det rakt på ett stort träd. Smällen blir enorm, det tog mellan grillen och höger strålkastare. Bilen girade om till höger och backade nerför stupet. Ett tiotal meter ner står ett träd som stoppar upp DD Gripen och trycker in bakluckan. Hade inte det trädet stått där, hade vi kanske inte landat vid medelhavet ännu.

Det första Jan sade: jag läste rätt femma höger! Svar. Ja jag hörde det, men däcken släppte! Allt blev nattsvart och dödstyst. Det var svårt att klättra upp på alla fyra med 25% lutning uppför. Där fanns mycket folk i denna kurva. Den är också ökänd!

Men denna smäll skulle visa sig inte vara den värsta denna kväll. Jag skulle få gå ner till målet och underrätta X:et o Edvin. De förstod ganska snart att något hänt och de kom snabbt upp till målet. Ni förstår säkert kommentarerna av X:et. "Nu får du sätta ett nytt D framför de två andra D:na. Den blev snabbt döpt till DDD GRIPEN av X:et.

Efter jag fått varma jackor o tillbehör bl.a. Jans pengabörs från servicebilen gick jag tillbaka med stor risk för livet. Varje minut kom en galning farande med skrik i däcken, genom sista böjen. De slickade muren, c:a 60 cm hög och 4-5 meter djupt dike bakom. Jag gick sakta i mörkret utmed muren, när där kom en bil hoppade jag upp på muren, hu så nära de kom, det var svårt att balansera. På andra sidan är bergvägg, att bli klistrad där är värre! När några bilar susat förbi, skall jag ta ett steg till höger upp på muren, bländad av kommande rallybil. Men just precis där är muren sönder!!! Förblindad tar jag ett steg till över, rakt ut i luften, jag faller på rygg 4-5 meter ner i avgrunden.
Hela mitt liv spelas upp i tankarna på några sekunder. Tur i oturen är att jag hamnade i antingen en nyponhäck eller rosenhäck. Som tur var stämde det precis med hålet i muren och häcken. Det tog säkert 5 min att komma från häcken, stucken överallt, kanske chockad. Men hur i hela friden skulle det gå att komma upp härifrån? Det sluttade skarpt utför. Hur jag kom härifrån är en gåta.

Jag kröp med jackorna i handen på ett av hållen när plötsligt någon lyser ner med ficklampa. Jag hojtade på engelska att jag tappat min Coca cola: Med hjälp av folk o ljus lyckades att komma upp.

När vi lyste på det ställe som jag ramlat ner på såg jag till min lycka att där låg Jans pengabörs och min coca. Otroligt! Någon där uppe tycks faktiskt gilla en, trots det som hänt.

Efter 200 tävlings-bilar kom ett koppel funktionärer. De stannade på bredd i kurvan och skulle se hur vi skulle bärga DDD Gripen. Efter en stund kommer fler funktionärer farande, de kör naturligtvis rakt in i de andras bilar, pang o krach. Här krockas 4-5 bilar ordentligt. Kl 0300 kommer kranbilen och vinchar upp DDD Gripen.

Den lastas på Lorrie under tystnad. Hemfärden till Sverige gick i moll. Jag fick sitta i baksätet hela vägen hem, enligt X:et skämmas. Men trots denna fantastiska frontalsmäll klarade sig Edvins motor nästan helskinnad, tack o lov! Innerskärmen fick ett veck. Motorhuv och bagagelucka fick kasseras. Tack gode Gud att vi satt i en SAAB!

Veckan efter ville Custom mässan i Jönköping på Elmia att vi skulle bygga en historisk rallymonter. Byte av huv o baklucka gjorde att inget syntes av smällen i San Remo. I montern var också Wickes Ford Falcon, Lidebjers hunkoja. Det blev succé; vi spelade filmen "Rattens mästare" från SAAB Museet i 3 dagar och mycket folk tycktes gilla det. Detta mina vänner visar vilken otroligt fantastikt stark bil 96:an var!

Efter smällen på sista SS med DDD Gripen 1991 i ett stort träd och en stor ledning i klassen, var besvikelsen obegripligt stor. X:et beordrade mig att sitta i baksätet på "Lorrie" (Solsta SAAB:en lastbil) jag fick skämmas hela vägen hem!

Tankar om revansch började spira direkt. Istället för att ställa undan och glömma, var vi med på Custom mässan i Jönköping påsken 1991. DDD -Gripen skulle vara med i historiska rallymontern. I tre dagar malde videon på med "Rattens Mästare” del l, denna fantastiska SAAB dokumentär från 92:an till V4:an. Den musik -speaker och motorljud- som kommer utav denna video, den går direkt i hjärtat! Fortfarande när jag kommer hem trött, eller när något gått emot, då sätter jag igång Rattens mästare del l! Den löser upp alla stressnerver. Prova själv! Den filmen och en Hästens madrass att ligga på, är det bästa sömnmedel som finns. Inga skadliga biverkningar! Enda biverkningen, du blir än mer 2:takts frälst! Nu blev smällen i San Remo fort glömd.

Bröderna Andersson i Mala Bil tyckte skadan var en bagatell. På några timmar fixade de skadan med flinka händer. Till nästa år skall det bli succé i San Remo. Kammen växte, för nu hade jag fått nys om s.k. Lancia förgasare på mässan. Nu spirade framtidsdrömmen om en klass seger i det Trollska Blomster rallyt 1992….

Fortsättning följer…