Author Listing

VERUM. Under första hälften av 1900-talet var det ett par speciella inrättningar som folket på landsbygden besökte regelbundet. De skulle ligga inom bekvämt räckhåll eftersom de flesta inte hade bil. Viktigast – utöver sockenkyrkan – var dansbanorna och skjutbanorna, som borde finnas inom cykelavstånd från hemmet.

I början av 1950-talet tillkom ytterligare en välbehövlig inrättning för bygdens hushåll, nämligen ”fryshus”. Där kunde man frysa in kött och fläsk från egna djur och de som hade jaktmark kunde bevara fruset älgkött från det ena årets jakttid till nästa. Även denna inrättning borde ligga på bekvämt cykelavstånd från hemmet.

Till vänster: Stavshults fryshus beläget intill ån vid sidan av skolbarnens busskur. Mittöver ån låg då Bröderna Jönssons möbelfabrik. Till höger. Fryshuset i Verums kyrkby vid Björveruds affär ses här i juni 2011 när Göte Findahl (1941–2018) passerar på sin moped. Detta fryshus vid busstorget (Björveruds) byggdes omkring 1952 och mångårig ordförande i föreningen var Assar Larsson på Nygård.

Här följer ett par andra bilder med anknytning till fryshuset i Verum.

Foto från 1957 med fr. v. Björveruds affär, ålderdomshemmet, fryshuset samt Torvald och Agda Torstenssons hus.

VERUM.

Kyrkan, gamla folkskolan, Verumsbron och busshållplatsen vid Björveruds lanthandel 1939. Store bro i Verum var, som jag minns det, på vardera sidan försedd med ett antal inmurade metallrör avsedda att markera lämpliga sprängpunkter

Utdrag ur: ”Krigsplanläggning 1938–1945”.

Broar och viadukter intog en särställning i den svenska beredskaps- och försvarsplaneringen under krigsåren. De utgjorde kritiska knutpunkter i både väg- och järnvägsnätet och var ofta de mest sårbara och samtidigt mest betydelsefulla objekten i transportsystemet. En enskild bro kunde binda samman hela regioner, möjliggöra snabba truppförflyttningar och säkerställa försörjning – men i en angripares händer kunde samma bro bli ett kraftfullt verktyg för snabb framryckning.

För varje bro upprättades detaljerade uppgifter om läge, konstruktionstyp och lämpliga sprängpunkter. Planerna innehöll exakta angivelser om var laddningar skulle placeras, hur många sprängpunkter som krävdes och hur förstöringen skulle samordnas med kringliggande åtgärder.

VERUM. Edvard var en av de två söner som nämndemannen Per Svensson (1819–1887) i Brogården hade med Johanna Tufvesdotter (1837–1919) från Hackagården i sitt andra äktenskap. Den yngste av dessa två söner var Gustaf Persson (1883–1942), som var över i Amerika tre gånger. Tre år efter återkomsten 1905 från det sista besöket ingick han äktenskap med Selma Johannesson från Grantorpet. Hon hade i november 1907 kommit hem från en femårig vistelse i Amerika och de gifte sig 1908. Gustaf Persson blev senare välkänd lanthandlare i sin hemby Verum. Han blev änkling 1916 och gifte sig 1920 med Minnie Troedsson från Vittsjö, som även blev kaféidkerska i Verum.

Edward Person (1881–1956) studerade vid Tekniska skolan i Malmö och utexaminerades där 1902. Han utvandrade därefter till Amerika från Danmark utan utvandringsattest – troligtvis för att undgå värnplikt. Hans värnpliktsnummer var 336 13/1902. Resan till Amerika från Köpenhamn gick med fartyget Oscar II hösten 1902. I den danska utvandringsdatabasen står: Persson, Edvard. Ingeniør. Ålder: 21. Registreringsdatum: 27 Aug 1902. Ankomstort: New York City.

VERUM. Karl Walfrid Jönsson var son till snickaren Jöns Larsson (1851–1924) från Skrompet i Brogården och Maria Eliasdotter Frank (1852–1921) från Finja. Karl blev tidigt anställd som möbelsnickare hos Bröderna Jönsson i Mölleröd. Här ses en äldre bild av bröderna och deras första arbetare på 1920-talet. ”Skrompa-Karl” med mörk väst och klockkedja står som nummer fyra räknat från höger.

Då Jöns och Maria ingick äktenskap i oktober 1878 medförde hustrun tvillingparet Selma och Gemina (död 1904), som vid dopet benämndes ”oäkta tvillingar” födda i april 1876 och den ”äkta sonen” Svante Gottfrid, vilken föddes som trolovningsbarn i juni 1878. Pigan Maria hade inflyttat från Finja 1876 och var då i tjänst hos förre artilleristen och lanthandlaren Johannes Nilsson Berggren i Brogården. Denne var sedan 1867 gift med Gunilla Troedsdotter från Finja.

VERUM. Stormen Gudrun, den storm eller orkan som drabbade främst Götaland och sydostligaste Svealand den 8–9 januari 2005, åstadkom enorma skador på skog. Därmed även indirekta skador på el- och telenätet, vägar, järnvägar och fastigheter. Omkring 75 miljoner m³ skog fälldes.

Bosse Nilsson, fotograf på Kristianstadsbladet, minns 2006 – för tjugo år sedan och ett år efter stormens härjningar i våra bygder – den fina gemenskapen som han hade upplevt i Verums bygdegård.

VERUM.

De första stroferna av dikten MÖGEDA FÖDOR. 

År 1988 utkom en bok med titeln ”Spögeri”. Det var en antologi med ett 30-tal dikter skrivna på vår göingska dialekt av Kurt Gunnar Olsson (1925–2018). Författaren var född i Verum och tillhörde den s.k. ”Persvensasläkten”. Dikten ”Mögeda födor” skildrade tiden när läraren Ruth Hasselgren-Nilsson (1899–1988) kom till Verum med sina nya idéer om personlig hygien.

Författaren Gunnar Olsson (1925–2018) som konfirmand

En dikt i boken tillägnades släktens ”urfader” från Brogården hemmansägaren Per Svensson (1819–1887). Han var nämndeman och fungerade som bygdens ”skrivare” med att upprätta bouppteckningar och inlagor till myndigheter.

VERUM. I våra dagar med varannan- eller var-tredjedagsutdelning av post på landsbygden kan det vara av intresse att erinra om hur en flitig och företagsam person från Verum lyckades skapa daglig postgång i sin hemort. (Den mest märkbara förändringen under maj månad 2026 har varit Postnords pilotprojekt med två fasta utdelningsdagar i veckan inom vissa områden.)

Tor Hjalmar Persson föddes 1886 på Ryssagården i Hörlinge som fjärde barnet i en syskonskara av 12 barn. År 1899, vid 13 års ålder, drabbades han av en akut sjukdom som yttrade sig i en mycket stark huvudvärk. Han blev liggande närmast okontaktbar och när han efter någon tid tillfrisknade visade det sig att han helt förlorat sin hörsel.

Tor Hj. Persson hade 1924 börjat att vara utgivare av skriften ”Dövas vän”. Det är troligt att han i början av 1920-talet kände en viss uppmuntran av att en annan Verumsyngling, Herman Andersson Malwe, hade blivit tidningsman i metropolen Hässleholm. Den hörselskadade sonen från Hörlinge var begåvad och hade ett ovanligt stort bildningsintresse. Han sägs redan som 15-åring ha börjat att sända in bidrag till tidningen Norra Skåne. Han grundade tidskriften ”Dövas vän”, som utgavs under åren 1924–1965 - de första åren från Bolberöd. Tor hade flyttat dit från Hörlinge sedan brodern Anton P. Hörlén övertagit föräldragården.

VERUM.

Carl Fredrik (Figge) Holmgren (1875–1969). Självporträtt utfört 1949.

Anledningen till att konstnären Figge Holmgren har sin grav intill västsidan av Verums kyrka är att han var sambo med Ruth Hasselgren-Nilsson i Helsingborg från sin skilsmässa 1954 och fram till sin död 1969. Figge Holmgren hade då han avled i Helsingborg nått den aktningsvärda åldern av 94 år. Ruth Hasselgren-Nilsson kom till Verums socken som nyutexaminerad lärare redan hösten 1921. Hon åtföljdes då av sin make folkskolläraren Hilding Nilsson, vilken avled 1933 blott 34 år gammal. Han fick en gravplats intill kyrkan och där vilar även hans hustru Ruth - som avled 1988 - och Figge Holmgren som var hennes sambo 1954–1969.