Kåseri över älgjakt
VITTSJÖ. Tiden närmar sig och är redan inne på vissa platser! Sedan några år tillbaka är det inget bekymmer eller problem för kåsören som har avyttrat både vapenskåp och gevär. Jakten på skogens storvilt, älg, är inget bekymmer. För resten tycker jag inte att älgkött är smakligt!

Ett jaktlag från Värsjö på 1930- talet.
Kåsören hade snickrat till ett eget jakttorn på egna markerna och där har tillbringats många slöa timmar. Platsen hade mycket god tillgång på frisk luft genom alla springor i plastförsedda väggarna. I övrigt saknades det mesta av moderna bekvämligheter, inte ens en reservutgång fanns. Yrkesinspektionen hade säkert utdömt platsen med omedelbar verkan.
MÖRRUM. Laxfisket i Mörrumsån är vida känt. Nedan följer bilder på där kungligheter o annat fint fiskefolk står och fiskar lax.

![]() |
![]() |
En sevärdhet är Ire naturområde i norra Blekinge mellan Mörrum och smålandsgränsen. Området är ett av de finare naturområdet i Blekinge och verkligen sevärt och tänkvärt om hur man levde o bodde på mitten av 1600 talet.
Spadtag mot fruktad trädskytt
På Hovdalafältets södra del invid ån fanns under 50- talet de så kallade närstridsbanorna. De utgjordes av olika snitslade stråk där soldaterna tränades i att klara situationer som kunde inträffa när de var ute på enskilda uppdrag. Det handlade om skarpskjutning och man sköt i nästan alla riktningar. Ån går ju i en dalgång så höjderna bedömdes väl som godtagbara kulfång.
Första gången jag som volontär skulle genomföra en av banorna har etsat sig fast i minnet. Man skulle vara stridsutrustad, vilket på den tiden innebar hjälm, infanterispade på ryggen under livremmen samt kpist och magasinsväska med fyra 50- skottsmagasin. Den översta patronen·brukade emellertid klämmas fast med eldavbrott som följd om man fyllde dem till max. Orutinerad som jag var hade jag gjort just det felet. Övningsledaren, i det här fallet en sergeant som var grundutbildad infanterist, följde tätt efter den övande och bedömde insatsen. På P 2, som hade anor från kavalleriet, hade de flesta officerarna och underofficerarna ridbyxor och ridstövlar - troligen som en statussymbol -så också vår sergeant. Byxorna hade gult mollskinn i baken och på lårens insida, ridstövlarna var högskaftade och blankputsade -det var en mycket prydlig sergeant som ledde övningen.
Kåseri från ”Politisk Vilde”
VITTSJÖ. Av hävd röstade jag på Centern under många år då Fälldin vad chef för landsbygdspartiet. När den spetsnäsiga Rödluvan från Småland kom in då gick kåsören ut! Sen dess har kåsören varit närmast en politisk vilde som röstade efter eget sunda förnuft. Det sägs att i ett demokratiskt samhälle får alla tycka och tänka fritt samt framföra sin åsikt men det faller inte alltid i god jordmån.

Nedskräpning på allmän plats är straffbart!
Kåsören var suppleant i Vittsjö kommunalfullmäktige och blev en gång kallad som ordinarie ledamot. En partikamrat föreslog då att pensionat Hemgården skulle inrättas som ålderdomshem eller äldreboende. Kåsören ansåg detta var högst olämpligt med trappor både ute och inne och redan då fanns tanke på bibliotek och det föreslogs. Detta föll inte i god jord varför partivännen begärde bordläggning av framställan. Detta var enda gången kåsören blev kallad då partilinjen inte följdes.
Ta med stavar när du åker med Skånetrafiken
Sista dagen för detta året med Sommarkortet. Vi skulle besöka Malmö och goda vänner. Tåg, tåg och buss. Färden till vännerna var perfekt. Middagen utsökt. 25 grader varmt men humöret var ännu så länge på topp.![]()
Efter några timmars prat och skratt var det dags tänka på hemfärd. Nu hade temperaturen stigit, solen flödade 30 grader. Lagom med resenärer på bussen för färd till centralstationen.
Där bröt katastrofen ut!
Inne på centralen sprang vilda resenärer och vakter från Skånetrafiken omkring. Vakterna med text på ryggen ”FRÅGA MIG” och det frågades.
ALLA tåg stod stilla. Visserligen gick ett till Helsingborg men det var inte aktuellt.
Klockan 15. 00 hade en olycka hänt vid Hjärup alltså stod tågen stilla mellan Malmö och Lund. Vad göra !!!!!!!!
VITTSJÖ.
1972
Den 1 började de nya registreringsskyltarna sändas och de gamla skyltarna med länsbokstav blev olagliga.

Så här såg registreringsskyltarna ut fram till 1972.
Sten Elver Vemmenby utsågs till rektor i skolan.
Thures Fisk annonserade att stor och fin Varbergssill fanns för insaltning.
Fornstugan öppnades för visning efter tidigare brand,
Stort reportage om stegfabriken som tillverkade Vittsjöstegen.
35 damer i varierande ålder från Sydsverige kom till golfbanan för att dela i Damträffen.
Det måste till 35 funktionärer för att serva 190 deltagare i MHF:s Familjerally.
Hemvärnsområdet erhöll vandringspris och lyckades spåra upp det som varit glömt i 50 år!
”Alltid något” sa han som såg Åmål en lördagskväll ! Det verkar lite nedlåtande, men som född dalslänning känner jag inget sånt.

Stadens store hjälte torde vara ”Säffle-Gunnar Andersson”. Under femtiotalet var hans storhetstid, men redan 1949 värvades han till IFK Göteborg och mottog då en dusör, vilket gjorde att han förlorade sin amatörstatus. Detta tvingade honom till ett fotbollsliv som proffs.
Sin stora lycka gjorde han i Olympique Marseille, där han under åren 1950-58 producerade smått osannolika 194 mål. Säsongen 1952/ 53 gjorde han 35 mål på 34 matcher! Ett rekord som stod sig i Frankrike ända tills Zlatan gjorde 36 mål under en och samma säsong 2016! Zlatan spelade då i Paris Saint German.
VITTSJÖ. Åke Ernstsson (1905-1989) var känd både som brandchef och Gåsadammens räddare. Åke var född i Lehult där hans fader hade häståkeri. Tidigt började han som kusk i åkeriet. Redan som 14-åring ingick han i brandkårens styrka och som brandchef hade han detta uppdrag under 28 år och vid hans avgång erhöll han Brandkårens förtjänsttecken i guld.

Åke Ernstsson med högtidshjälm och brandyxa.
Då Åke var 14 år ingick han i brandkårens styrka som vattenkörare. Då tyfonen monterad 1932, ljöd vid brand skyndade Åke med hästar till Bäckabro där vattentunnorna var nerkörda i Vittsjön. Tunnorna kördes med hästarna till brandplatsen där brandmännen fanns på plats med handdriven brandspruta från1912 samt med lastbil ombyggd till brandbil 1932. Ny ”riktig” brandbil inköptes1937 med plats för nio brandmän.
I Åkes blickfång från bostaden fanns Gåadammens träsk, Åke tyckte att detta träsk borde förskönas och bildade ”Gåsadammens vänner”. Åke försökte få kommunen intresserad men fick inget bifall. Dock lovade kommunens styresmän att tillskjuta lika mycket som en insamling kunde ge. Rundvandringen hos intresserade gav en liten slant och det blev 7 000 kronor.