Author Listing

Minnesrikt.
I januari år 2001 flyttade jag till Emmaljunga. Jag flyttade från Åsa utanför Markaryd på grund av högbron som skulle byggas där. Olyckligtvis skulle mitt lilla hus hamna nästan under bron, så där fick jag inte bo!

Men i Emmaljunga fanns ett ledigt hus, ett "lyckligt" hus som jag var lycklig över att få köpa!

Men flytt, heltidsarbete och föreläsningsturnéer tog ut mina krafter, så på hösten gick jag in i den sk.."väggen", och blev sjukskriven. Dagarna tillbringade jag i skogen och när sysslolösheten drabbade mig, letade jag upp ett handarbete som jag köpt många år tidigare. Jag sydde och såg på TV.

Det blev september månad dag 11, när den fruktansvärda attacken mot Empire State Building hände! Och jag såg det på TV och sydde på min bonad.

Bonaden blev färdig till jul, men får mig alltid att tänka på den 11 september, min sjukskrivning och min stolthet över att bonaden blev färdigsydd.
Den påminner mig om hopp, framtid och frid inför julen, som nu är i antågande.

Med en bild på densamma önskar jag er alla en hoppfull och fridsam jul och ett nytt år med fred på jorden.
En utopi i dessa dagar, men kanske det går att påverka med allas viljekraft!

Dialekter

Närmare 60% av oss svenskar gillar sin dialekt. Flest av alla är skåningar, blekingar och norrlänningar.

Stockholmare anser själva att de inte har någon dialekt alls. Men det är ju inte så konstigt då större delen av befolkningen härstammar från snart sagt hela världen.

I Skåne finns flera olika dialekter som samtliga kan inlemmas i skånskan.
Till exempel infödda Malmöbor har en nästan helt obegriplig dialekt mot den i Kristianstad. Det snackas ofta att invandrare först ska lära sig vårt språk. Då kommer frågan vilket av dem?

Fingertoppskänsla

Det talas ofta om fingertoppskänsla, det är när man lyckas med något som har en svår lösning. Undertecknad har "lyckats" bli av denna känsla åtminstone till 70 %.
Jag vaknade en natt för en tid sedan med "brinnande" smärta i mina fingrar, mest dock i högerhandens.

Efter lasarettsbesök där det konstaterades att jag led av artros, där fingrarna av och till kunde sakna känsel, "karpal syndromet" är ett annat namn på samma sak.

Under besöket på lasarettet erfor jag att den värme jag gett fingrarna var totalt fel, att köra ner händerna i en hink med is var det enda som akut kunde hjälpa.

Jag har fått hjälp delvis, men en operation kanske blir det enda som kan återställa min fingertoppskänsla till 100%. Varje natt dock med högerhanden klädd med en handske.

Min svartsjuka svärmor

Min fästmö och jag "blev med barn" i februari 1959, en gosse som kom till världen, hösten då Ingemar Johansson blev mästare.

Vi unga föräldrar fick hyra en enrumslägenhet genom kommunens omsorg, alldeles för tidigt enligt, bland annat min svärmor.

Mina svärföräldrar hade redan lägenhet i samma kommun. Till en början kände vi oss lite inklämda men i husets övriga lägenheter bodde mestadels yngre. Vi gifte oss samma år och fick nästan samtidigt tips om en tvåvåningsvilla som var till salu.

På den tiden behövde man inga svindlande belopp i handpenning. Affären blev av och plötsligt stod vi unga med en tvåvåningsvilla och bara en inkomst. Min svärfar, som var en hyvens man, kom med förslaget att de skulle hyra övervåningen. Det var den största tabbe jag någonsin gjort.

Nästan omedelbart började min svärmor visa sin svartsjuka, ständiga intermezzo gjorde hennes dotter förtvivlad. Hon trodde att jag åkte till en annan kvinna varje gång jag åkte till mitt jobb.

På den tiden hade jag bara moped som transportmedel, otaliga var de gånger som ena hjulet var luftat.
En gång höll jag på att göra mej olycklig för resten av livet, jag tappade tålamodet och sprang upp i övervåningen, fick ner henne på golvet och med en kniv i högsta hugg hörde jag en röst i fjärran, GÖR DET INTE.

Vår unga familj tvingades flytta ganska omedelbart, jobb och bostad på annan ort blev min (vår) räddning.

En svunnen tid

1951 konfirmerades jag i Rölanda Kyrka numera Eds storkommun i Dalsland.

Det var på den tiden då stora delar av ungdomarna gjorde detta. Vi hade en underbar präst, Ragnar var namnet, han underlättade så vi killar kunde ställa upp i pojklaget i fotboll. Han kunde ligga på golvet och bryta arm, han var helt chanslös mot oss bondpojkar.

Konfirmationen varade i två dagar, som även den underlättades av Ragnars förberedande om vad som skulle komma vid förhöret.

Givetvis var mina föräldrar närvarande båda två, åtminstone på söndagen då konfirmationen innebar slutet på min barndom.

Vid hemkomsten stod en fin herrcykel framkörd och med visst besvär kunde jag ta mina ben över stången för provkörning. Cykeln som mot vissa protester redan nästa år byttes mot en ”Moppe”.

Drömmar

"Jag önskar goda drömmar vore sanna
så alla får sina skålar fyllda,
och att ingen vore utan sked
den dagen, då det börjar regna manna”.

NORGE. Efter MHF:s Campingträff i Rossön norr om Strömsund i Jämtland var det lämpligt att köra om Norge hem. I Mörsil före Åre åt vi på ett Rekondcenter, omskrivet i ICA kuriren, det var ett mysigt ställe med bara vegetarisk mat och mycket folk. Körde sedan via Åre till Trondheim, där vi inte stannade då vi varit där flera gånger tidigare. Nu liksom tidigare var där mycket stora vägarbeten på E 6 an.

Vi styrde färden mot Kristiansund som är en fin stad att besöka, därifrån kan man ta färja över till Havskustvägen och vidare till Molde, men vi valde att köra en omväg till Molde för att sen köra den omtalade 8.5 km långa Havskustvägen fram och tillbaka. Vägen tog 12 år att bygga och räknas som en av Europas finaste vägar med sina krumbuktande broar. Tyvärr var det regnigt väder så det blev inga bra bilder men vi har några bilder från ett tidigare besök. På väg till Ålesund passerade vi uppfarten till Trollstigen.

Även i Ålesund regnade det men även här har vi som väl var bilder från ett tidigare besök. Förra gången gick vi de 418 trappstegen upp till Fjällstua på Asklandsberget, men dåligt väder och nu är benen äldre så vi körde upp i stället. Det gick bra men parkera gick inte och köra ner tog tid för turistbussarna som inte kom in på parkeringen blockerade utfarten, när det blev fritt körde vi efter en buss som hade följebil före som stoppade mötande bilar när det var så smalt så dom inte kunde möta en buss.

Lekar och så vidare…

I min "mittersta" ungdom hade vi en del lekar som nog inte är så vanliga idag.

En var att skåda solen genom rockärmen, varje nykomling i "lek skaran” fick stå ut med att pröva på den. Den gick ut på att man tog en gammal rock och spärrade upp en av ärmarna och lät den oerfarne med leken kika upp mot himlen.
Detta för att mötas av en skvätt kallt vatten från ovan av ”lekledaren”.

En annan lek som vi pojkar ofta tävlade i var "vem som kunde kissa längst”.

Nu har olika toapappers- försäljare börjat tävla, detta i vem som snabbast kan se solen lättast genom det nutida helt förkastliga papperet.