Author Listing

”Blåst”

Nu har det blåst praktiskt taget varje dag i över en vecka. Blåsten har haft varierande styrka och kommit ifrån alla håll.

Idag torsdag den 11 maj har den varit i avtagande och kommit från öster.

Blåst är annars en starkare vind som de "vindmöllor" behöver och som elbolagen tacksamt tar emot.

För stark blåst har samtidigt varit den väderlek som skapat mest elände både till lands och sjöss.
Något lite allvarligare är nog "blåskatarr", men den kan nog ingen vind belastas för.

Skämt åsido men "Nordanvinden är kall från vilket håll den än kommer"

Som avslutning så kan "blåst" användas som slanguttryck om man blivit lurad på något sätt.

I en liten ort där få har bott Vårt Emmaljunga är en liten ort där runt 200 personer hänger kvar.

Men orten är inte bara känd för sin barnvagnsfabrik och Sveriges minsta skofabrik. För länge sedan fanns det en familj Håkansson som i tre generationer hade folk i regeringen.

Till för knappt ett par år sedan hade vi musikern och sångaren Peps Persson som bodde här i många år. Han hann skaffa en aura runt sig som pekade i alla riktningar.
När jag sitter här och skriver så lyssnar jag till hans CD "Äntligen" och låten Tid (för tango). Något vackrare och mer välsjunget får man leta efter. "Garanti ståpäls".

Peps är borta men musiken finns kvar.

Emmaljunga finns också kvar, än så länge!

Trafikverket ljuger om väg 117 mellan Vittsjö o Markaryd

EMMALJUNGA. Väg 117 mellan Markaryd och Hässleholm löper på ungefär samma höjd över havet som Niagarafallen, -faktiskt.

Men lufttemperaturen har en stor skillnad åtminstone om vi går efter Trafikverkets termometer. För nu är de två senaste vintrarna i Skåne över och det med ungefär samma milda väder.

Enligt Trafikverket har den aktuella vägen drabbats av tjäle, trots detta?

Skyltar med ”tjälskott/ skada” har förföljt oss trafikanter under flera månader under de senaste två åren.

Varför kan ingen säga som det är- "vägen är utsliten!" Det finns absolut inga tjälskott, utan den enorma belastningen med tung trafik är verkligheten som Trafikverket försöker ljuga bort.

Tänk efter, -är inte ordet ”efter” ett både ett konstigt och användbart ord?

Men ibland är det verkligen bra att tänka efter före. Oftast tänker man efter alldeles försent. Men om man tänker efter, så säger man inte att en person är efterbliven bara för att denne råkar vara försenad.

Ordets användbarhet är stor, till exempel ”efter jul” ”efter vintern” och vidare i all oändlighet.
”Efteråt”, ”efterpå”, ”bakefter”, ”framefter” och efter hand, är bara några ord i min tankegång.

Korpralen som tog "kejsaren" i förvar

På volontärskolan året före vår årskull fanns en elev som kallades "Röke-Nilsson" för att skilja honom från de andra Nils-­ sönerna. Han var vicekorpral när vi ryckte in. Bland hans årskam­ rater fanns många som utnytt­jade sin grad och traditionens krav genom att hitta på dumhe­ter mot bassarna. Jag upplevde inte att "Röke" tillhörde dem. Många gånger premierades dum­heterna av befälen med bättre lämplighetsbetyg.

"Röke-Nilsson" hann göra sig känd som den som tog Hasse Alfredsson i förvar när denne spelade kejsar Napoleon. Iförd kronans långkalsonger med Gäl­livarehäng, båtmössan på tvären och med ena handen under uni­formsrocken beställde denne en Napoleonbakelse på markan. "Röke" bedömde att "beväringen hade blivit tokig" och tog kejsa­ren i förvar. Just då hade ingen något att invända mot hans age­rande. Ett tillkallat regementsdagbefäl gjorde samma bedöm­ning av soldatens psykiska tillstånd och eskorterade honom till förvaringsarrest varifrån han dock snabbt släpptes ut. I efterhand när ”beväringen” hade blivit en rikskändis som spexare fick ”Röke” bli syndabocken.

I furirskolan blev ”Röke-Nilsson” underkänd och tvingades sluta. En kort tid fick han tjänstgöra på vår skola och jag hade då tillfälle att prata med honom.

Han berättade att han aldrig haft någon trygghet under sin uppväxt. Han hade flyttats runt på ett antal olika fosterhem och skolor i Röke- och Örkelljungatrakten. Vi konstaterade också att vi varit på skollovskoloni samtidigt. När ”Röke” slutat upphörde kontakten med regementet och kamraterna i många år.

Tv-reklam!

Härom kvällen tänkte jag se på kanal 5 men ack vad jag bedrog mej.

De sänder just nu en serie som heter ”Välkommen till Köping”. Den är helt okej och inspelad med människor som har haft och fortfarande har problem med sin hälsa, både psykiskt och fysiskt. Dessa aningen handikappade gör sitt jobb framför kameran på ett alldeles utmärkt sätt.

Det som är själva haken är att kanal 5 köpt upp serien och i stort sett fördärvat den med massor av korta reklaminslag.

Det är en fullkomlig hjärntvätt med upprepningar i all evighet. Detta gör ju serien helt förstörd, för både skådespelare och tittare.

Trädgårdsodling

Som bondpojke och elev i Ökna skola i Dalsland fick jag våren 1951 delta i en trädgårdsodlings tävling som Lantbruksskolan utlyste.

Vi trettonåringar fick alla i min klass fria händer och en viss summa att köpa fröer, gödsel och eventuell matjord för.

Snabbt utsåg jag en lämplig odlingsplats som mina föräldrar tillät. Vår gård hade haft får som husdjur och de hade även ett litet skjul att övernatta i.
Nu hade fåraveln upphört och det lilla huset var bortfraktat. Men under detsamma hade massor av urin och gödsel gjort jorden speciellt bördig.

Forskade en aning och fann att pumpor skulle vara lämpliga för odling. Gissa om de grodde och växte, oj ,oj.

På examen dagen i augusti skulle våra växter presenteras. Jag körde mina pumpor på en cykelkärra de var enorma ingen hade någonsin sett sådana pumpor. ”Observera ej prydnads pumpor”.

Segern blev min och min mor syltade, kokade och konserverade för en lång tid. (nästan till övermått)

Ett diplom prydde mitt rum en längre tid.

Yrket som försvann

Undertecknad var lantbrevbärare i många år men i samband med att jag gick i pension för 26 år sedan, så försvann i stort sett yrket. Under mina år som tjänsteman i världens bästa jobb fanns bara en liten hake. Generositeten hos mina kunder landade oftast i kaffedrickande med dopp, en välvilja serverad genom allehanda tillverkningssätt.

Otaliga är de växter jag ”vattnat” med en del av detta kaffe när värdinnan vänt ryggen till.

Vid flera tillfällen fick jag även kräkas i vid dikeskanten. Att säga nej till fika var som att man inte skötte servisen på rätt sätt.

Men under de 26 år jag haft pension har jag erfarit att endast kaffe som är kokt eller bryggt till 100 grader gör min mage helt nöjd.