Author Listing

”Vispeboet”
Tormestorps IF skulle arran­gera stortävling i oriente­ring vid Påbro. I stort sett alla förberedelser var klara på lör­ dagseftermiddagen- tävlingen s_kulle genomföras dagen efter. Kartorna var inritade, tävlings­ centrum var uppbyggt, alla kontroller var på plats i skogen utom den sista som var gemen­ sam för alla tävlande. Den skulle placeras vid ett stort sten­ block i åkerkanten·cirka 150 meter från målet.

Orienteringsprofilen Alte skulle sätta ut den och lom­made iväg iklädd T-shirt (det var vackert väder) och de obli­gatoriska trätofflorna - för dagen något snedslitna. Efter en kort stund kom han tillbaka i racerfart, svärande, viftande med båda armarna och utan tofflor.
Han hade försökt banka ner skärmställningen mitt i ett jordgetingbo och resultatet hade inte uteblivit. Hela den hemmavarande "flygfärdiga styrkan hade gett sig på den stackars kontrollutsättaren.

Trätofflorna hade han fått lämna längs reträttvägen. Täv­ lingsledningen besiktigade hans skador och de bulnader som uppstått bedömdes inte nämnvärt påverka ungkarlen Altes framtida förutsättningar och eftersom han själv var full av hämndbegär fick han full­ följa sitt uppdrag.

Det gick ju inte an att ha en sistakontrollen för 1 300 orien­ terare mitt i ett vispebo så något radikalt måste göras. Amnesti hade tydligen beviljats för toffelhämtning för så långt gick det bra, men när Alte skulle ta en närmare överblick över krigsskådeplatsen, nu med betydligt förstärkt kläd­sel blev det nya attacker från den ilskna getingsvärmen.

Idag, ett värdelöst vetande Att vakna Klockan 5,19 med ett huvud inställt på att den måste var 5,20 är ju ett värdelöst vetande när man snart fyller 86 år.

Men när jag 1954 började jobba på SJ i Göteborg var det en helt annan sak!


Redan våren 1955 blev jag färdigutbildad för tjänstgöring på bangården vid Centralstationen. Där fanns inte tågförseningar på ”kartan” vi var alla utrustade med ”rätt gående ur”, för några av oss ansågs det som en löneförmån, men det blev istället till en plåga när man var ledig.

Än idag sitter rätt tid i mitt huvud, oftast kan jag både natt och dagtid till minst 70-80 % säkerhet säga vad klockan är utan att veta det minsta.

I dagens ”tågvärld” finns ju inga tider alls, bara om det går något tåg över huvud taget.

För mej är det nu mest en hjärnans tävling, men att komma så nära det egentliga klockslaget har under delar av livet varit ett stressmoment.

Nu är klockan 6,02 SLUT FÖR IDAG!

Söder om Dresden mellan Sachsen i sydöstra Tyskland o Böhmen i norra Tjeckien ligger de gigantiska raukarna som reser sig som pelare rakt upp i luften, samt de lodräta bergväggar som klättrarna tränar på.

På platån finns Königstensborgen som är en av Europas största befästningar från medeltiden. Från platån är det en bedårande utsikt över berg o dalar samt ett slott. Platsen är välbesökt och vill man så kan man åka häst o vagn från parkeringen men det är inte längre än man kan gå. Behöver man mat så finns där serveringsställe.

VITTSJÖ. Läget skärps! På den tiden, under andra världskrigets dagar och därefter var Sverige rustat att försvara landet Sverige om den lede fi skulle angripa. Då fanns aktivt hemvärn, aktivt civilförsvar och aktiv lottakår, förplägnadslottor och sjukvårdslottor. Alla var bereda inom sitt område att göra sin insats för landet. Antalet skyttevärn på landsbygden och vid kusterna var nog uppe i tusentals.

Läget var kritiskt den 3 sept 1939

Dåvarande regering och försvarsmakt beslutade också att antalet regemente skull minskas till ett fåtal i landet. Inget hot fanns att främmande makt skulle angripa och hemvärn samt civilförsvar hade ingen uppgift och därmed lades dessa institutioner ner i malpåse. Sverige var neutralt och därför behövdes inget försvar?

En hemvärnsgrupp 1940. Främre raden f v: Karl Sandberg (hemvärnschef), Börje Lundstedt, John Edfors, Stig Andersson, Göte Nilsson och Einar Fluur. Bakre raden f v: Allan Hallström, Sven Troedsson, Nils Kroon, Sten Andersson, Folke Nordén och Harald Cervin.

I dagens akuta läge är situationen en annan. Civilförsvaret är på gång och hemvärnet håller på att rustas upp och 16-åringar ha fått besked vad som gäller! Regementen byggs upp, flygplatser läggs ner och nya mer strategiska flygplatser byggs. Allt för att försvara Sverige mot fientligt angrepp. Civilförsvaret och delvis hemvärnet kan tagas i anspråk vid tillfälle till exempel eftersök och liknande situationer.

Nysvenska eller vad då?

Jag skrev i förra lördagens kåseri om ”Vov” ett nytt ord i vårt svenska språk, här kommer lite fler.

Ett utryck läste jag för en tid sedan, det kom från en ung kvinna som fått en roll som ”Bachelorette” i en då kommande tv-serie.
Hon sa- ”Det känns fett läskigt att dejta i tv”, serien hade visst premiär den 14 november.

Tidigare i höst läste jag i nån ”prasseltidning” om en person som varit sjuk en längre tid men nu återhämtat sig och uttryckte sig följande ”jag är så sjukt frisk”.
Motsägelse fullt eller hur.

VITTSJÖ. Redan på1930-talet började JUF (Jordbrukarnas Ungdoms Förbund) att satsa på ungdomarnas intresse för jordbruk. Då erbjöds och uppmanades ungdomar att ha en egen verksamhet på jordbruksmark. Främst gällde det en odling av grönsaker till dagliga behovet men de var även ungdomar om slog an på fåravel. Det gällde även att samla grenar från skogen till eldbrand samt kottar att elda med och flera andra objekt.

För att det hela skulle ske just kom jordbrukskonsulent Magnas Björklund på besök flera gånger. Han gav råd med gödsling och bearbetning av åkerjorden. De som lyckades bäst med sin odling fick fem dagars vidare utbildning på Lantbruksskolan i Osby. Dessutom erhöll vi ett rockslagsmärke som visade ett flitigt bi enligt bild.

Unga jordbrukare belönades med detta rockslagsmärke

Magnus Björklund var född på ett lantbruk i Hårsjö, Vittsjö. Han var missionär i Mongoliet 1921 - 1925. Under denna tid var han prenumerant på Norra Skåne och fick en tidningsbunt en gång i månaden. Sedan han läst tidning använde han denna som tapet i dragiga hyddorna. Mongolerna lärde sig att täta springor med tidning eller annat material. Magnus största gärning i främmande landet var att lära ut odling och användning av lin. Han lärde dem sådd och skörd där linet skulle dras upp med roten. Linet skulle blötas, rötas och skäktas med flera moment. Magnus lärde dem även att väva med det tunna linet.

”Black week”

”Pank vecka” åtminstone på göteborgska, då jag själv på 1950 talet fick uppleva detta varje månad.

Med en nybörjare månadslön på 372 kronor efter skatteavdrag, så var jag verkligen ”black” efter tre veckor.

Visst kan olika språk kollidera ibland, vi hade på gården en mycket stor och vacker häst med namnet” Blacken”. Han var en valack och verkligen ”black” även med engelskans mått.

Nu är ”Black Week” i slutskedet och då kanske den göteborgska modellen ”Pank vecka” infaller i nästa vecka. Möjligen kan veckan ha gjort både en och annan handlare nöjd, ja även någon köpare kan ha gjort fynd.

Man kan ju hoppas på att en och annan inte är helt ”Black”!

”Vov”!

Vov, det var kanske något i hundars skall eller som människor sa i härmande ändamål, kanske bådadera.

På flera ställen i vårt land kallades ofta hundar för ”Vovvar”. Om det var hundens skall eller människans påhitt låter jag vara osagt.

Vov, har dykt upp i allt flera munnar, som ord där en överraskning av något slag yppar sig.
Jag har aldrig hört ordet ”vov” i ordförrådet hos min sällskapskrets.

Men på senare tid alltmer i finare kretsar, där ”vov” verkar vara ett vedertaget ”finord.” Ett ord sagt i beundran eller för att imponera låter jag tiden bevisa.

Lev gott!