Jag var i 11-12 års åldern när jag en höstdag skulle följa med Neander (som var grannens namn) ner på en åker och samla ihop ”Hässjestagar”, som låg lite utspridda efter sista höskörden. Mitt på åkern fanns en kulle med stenar och buskar, när vi kommer dit ser vi en stor vacker råbock stå och beta i en liten vik av åkern som gick in i blandskogen som omgärdade denna åker. Neander satte fingret för munnen och visade att vi skulle vända om. Råbockarna hade precis blivit lovliga för jakt, så vi gick tillbaka till gården och Neander hämtade sitt hagelgevär innan vi vände åter ner mot åkern. Vi ser att råbocken är kvar och Neander sätter 2 patroner i geväret och siktar på bocken. Råbocken med sina stora och vackra horn lyfter huvudet på sned och tittar rakt på oss.” Denna vackra höstbild, rådjuret som omgärdades av alla dessa vackra höstlöv som solen belyste var en otroligt vacker tavla.” Neander och råbocken stod länge och tittade på varandra, innan Neander sänkte geväret och bocken började åter att äta. Neander höjer än en gång geväret och bocken lyfter än en gång huvudet på sned och tittar på oss. När samma procedur hänt 3 gånger sänker Neander geväret, tar ut patronerna och säger, ” Nä du är för grann”. Vi går åter till gården, han hänger in geväret och vi går än en gång ner till åkern där bocken står kvar, tittar upp på oss med huvudet på sned innan den springer in i skogen och försvinner. Glömmer aldrig detta minne. Jag blev otroligt glad över detta agerande av Neander, att inte skjuta detta vackra djur.

Bengt ”Bengan” Troedsson.