VISSELTOFTA. Ett byalag bildades i Visseltofta, i slutet av 1970-talet, och i början av 2000-talet kom Gunilla Weidenmark på idén att man skulle informera medlemmarna i ett litet skriftligt blad.
Numera är Wisseltofta-Bladet en väletablerad tidning som utkommer med fyra nummer om året.
- Jag är så tacksam mot alla som vill skriva i vår tidning och för allt ideellt jobb folk utför, säger Jenny Svensson i byn Gräsljunga, redaktör för publikationen och ordförande i Byalaget Wisseltofta Vänner.
Från början bestod informationen av ett vikt A3-blad, med nytt, enkelt och intressant material på alla de fyra sidorna. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt.
Inledningsvis kopierades det lilla bladet på Snapphanebygdens Sparbank medan det idag är Kjell Anderson i Osby som svarar för det praktiska arbetet med den ganska tjocka och innehållsrika tidskriften.
Vi började med Åkarp o Alnarpsparken en solig dag med många blommor och olika trädslag från olika platser i världen, tyvärr var många mangoliabuskar nerhuggna för att där skulle planteras träd av olika utlänsk provinens men det var ändå många fina blommor där.

Alnarpsparken
Själva slottet var klätt med blommor på hela framsidan.
På natten bodde vi på en privat ställplats i Åkarp.
På söndagen körde vi på mindre vägar österut i Skåne på vägar som jag inte hade kört tidigare varken privat eller i arbetet, vägar som slingrade sig runt de gamle sanddynerna som nu var åker o betesmark .vägarna var smala o krokiga men i de flesta fall gick det bra att med husbil möte en personbil, men att köra med bil o husvagn vill jag inte rekommendera, då är det bättre att ställa vagnen på en camping. När vi körde där var det mellan vår o skördetid så lantbrukarna var inte ute med sina breda maskiner, värre är det att möta maskinstationerna för dom har bråttom.
VITTSJÖ. Sista kvällen med vävgänget för den här terminen är nu genomförd, nu väntar allt efterarbetet. Vi öppnar upp mot yttervärlden, ett oväntat besök fick vi denna onsdagskväll, för det mesta är ju dörren stängd på grund av störande buller från gatan precis utanför.
Nyfikna och inte rädda alls, men de schasas ut direkt även om de var rätt så mysiga men inte här inne. Vi samlas här sen går vi sedan vidare upp till sommarcafé Sjöstugan.
Lupinsläktet (Lupinus) ingår i familjen ärtväxter.

Lupinsläktet blad är karaktäristiska och lätta att känna igen. De är mjuka och gröna och djupt handflikiga med mellan 5 och 16 avlånga småblad som alla utgår från ett gemensamt skaft, så de påminner ofta om en palm i miniatyr. Blommorna sitter i täta, toppställda klasar, det vill säga överst på stjälkarna.
Det förekommer en mängd blomfärger, bland annat blå, lila, rosa, vit och orange i kombinationer. Doften är svagt men ljuvt syrlig.
Frukten är en luden balja som innehåller många frön. Fröna är mycket hårda och måste blötläggas över natten före sådd. Lupinens frön innehåller giftiga ämnen, liksom fröna hos många andra vilda baljväxter. Lupinbönor i form av gula frön från Lupinus släktet, oftast Lupinus luteus ("gul Lupin"), är dock ett vanligt livsmedel i Medelhavsområdet och Latinamerika och äts mest inlagd som mellanmål (pickled snack). De måste vara beredda på rätt sätt annars så finns det risk för lupin-förgiftning.
Sida 1 av 1574