VITTSJÖ. Under nätterna ser man ofta hur nära inpå bebyggelse de vilda djuren finns.
Under en i övrigt ganska lugnt ”Trygg i Vittsjö” -natt noterades en hel del djur nära de bebyggda delarna.
Trots att vi har kraftiga strålkastare på bilens tak är djuren ofta mer nyfikna är de är rädda. Vildsvinen stod en bra stund och betraktade oss på kanske fem meters avstånd. Även älgen var nyfiken. En svag visselsignal gjorde henne ännu mer intresserad.

Flera gånger ser man räv inne bland bebyggelsen i Vittsjö. En liten varning till samtliga trafikanter, en del igelkottar finns också i bebyggelsen. Eftersom dessa är rörliga under natten så ta det försiktigt när du kör bil. Igelkotten gör oss många tjänster, inte minst tar de ormar.
MARKARYD. Tänk vad en termin går fort, så var det åter dags för SPF Trivsam i Bjärnum, att avluta terminens bowling.
Under flera terminer har vi varit ett stort och glatt gäng som ”bowlat” på Turbanhallen i Hässleholm. Som avslutning har vi besökt andra bowlinghallar och så även denna gång, då blev det Markaryds bowlinghall.

Vi var 22 st som den här eftermiddagen tog oss till Markaryd. Där hade vår alltid uppskattade och organiserade Elisabeth Nilsson redan förberett vilka som skulle spela ihop och vilka banor vi skulle spela på. Det var skor som skulle provas och klot som skulle passa till alla. Vi blev tre spelande på sju banor och två på en bana. Efter en timmes spelande, delades resultaten ut och det blev ett jämförande i resultaten. Pris delades ut, men inte i den som hade mest poäng, utan de som hade närvarat samtliga gånger då vi spelat. Det var sju personer, så det blev lottning, vilken gick till Roland och Lena Andersson.
VITTSJÖ.

VERUM. År 1840 bodde skvadronstrumpetaren Anders Bergqvist och hustrun Nilla Eliasdotter som inhysesfolk på en gård i Stavshult. Under det året stod bröllopet och senare under samma år föddes en son som fick namnet Frans. Anders Bergqvists föräldrar husaren Nils Qvist och Inger Svensdotter hade kommit till Stavshult 1824 från Norra Åkarp. Nils dog i Stavshult 1836 och änkan Inger bodde kvar där fram till 1849 med noteringen ”fattig”. När hon dog 1850 hade hon flyttat till Röke, där sonen Anders Bergkvist hade varit bosatt fram till familjens emigration våren 1849.
I tidningen Vestkusten finns den 5 maj 1932 en notis om sonens 91-åriga liv: WASHINGTON. F. d. hotellägaren Francis Bergquist i Seattle avled förliden vecka, 91 år gammal. Den hädangångne var född i Sverige men kom till Amerika i unga år och tjänade i inbördeskriget. Han kom till Seattle för 36 år sedan och öppnade genast hotellrörelse. Han sörjes närmast av maka samt sönerna Edwin (f 1878) och Mark (Louis Lawrence f 1883) Bergquist.

Francis Anderson Bergquist (1840–1932) och Kate Johnson Bergquist (1857–1940). Foto från 1916.
Familjen, utom sonen Frans, men inklusive moderns bror Per Eliasson, reste till Norra Amerika i maj 1849. De anlände till Boston i september 1849, men bodde sedermera i Knoxville i Illinois fram till mitten av 1850-talet och i mars 1852 föddes där dottern Kate Mary (Katherine Marie Bergquist 1852–1938). Hon blev lärare och gifte sig 1880 med Andrew Broberg (1856–1926, son till John Johannesson Broberg 1831–1885). Anders Bergqvists hustru Nilla Eliasdotter och äldsta dottern Nilla Bergquist dog 1854 i den förödande koleraepidemi som drabbade Illinois. Även sonen Henric tycks ha avlidit innan 1860. Andrew Bergquist (1814–1896), hans andra hustru Ellen Bergquist (1823–1906) och deras respektive barn flyttade från Illinois till Minnesota år 1855.
Forsärlan som på latin heter Motacilla cinerea är en fågel i familjen ärlor. Den är slank och 17-20 cm lång.
Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktigDen häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten.

Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt. Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig.
Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller ”tsetsetse”.
Som häckfågel har den etablerat sig i Sverige under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i de västra delarna av landet. Forsärlan är Bjuvs kommunfågel. Numera finns arten jämnt spridd upp till Västerbotten.
Det svenska beståndet flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och de återvänder i mars-april.
Sida 1 av 1568