HÄSTVEDA. Så var det dags igen för en liten tripp, idag onsdag är det start för två dagar marknad i Hästveda, naturligtvis så ska jag åka dit, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Har varit på denna marknad så länge jag kan minnas först med mina föräldrar och sen har det bara fortsatt med mig, kompisar och med mina barn. En härlig tradition som jag håller igång och förhoppningsvis kommer att fortsätta så länge man tyar. Här nedan kommer ett antal bilder med eller utan text.

Sol och många besökare, kul.

Solfjädrar med vackra mönster.
Nu kommer de skånska marknaderna på rad så det gäller att hänga med i svängarna, vi kanske se nån stans, vem vet men nu kör jag hem igen. Jag är nöjd med dagens utflykt, obs! höll på att glömma detta är ju bara en liten liten del av allt som marknadsförs på marknaden i Hästveda.
Rosenkvittensläktet (Chaenomeles) är ett släkte inom familjen rosväxter med fyra arter från Myanmar, Bhutan, Kina och Japan.
De är vanliga som trädgårdsväxter. Släktet består av lövfällande buskar, eller i sällsynta fall små träd, ibland med tornar. Blad enkla, tandade. Stipler stora och njurformade.

Blommorna kommer flera tillsammans längs grenarna. Foderbladen är fem, hårlösa, hela, upprätta, de faller efter blomningen. Kronbladen är fem. Ståndarna är många till antalet. Fruktämne med 5 karpeller och fem fria pistiller. Frukterna är skaftlösa och svåra att lossa från frukveden. Fruktskalet är ljusgult till ljusbrunt och frukterna sitter kvar till långt in på senhösten eller vintern. De är sura och hårda men mycket aromatiska och kan användas för att koka gelé. Vaxet utanpå skalet är tjockt och fastnar på fingrarna.
BJÄRNUM. Den 25 juni samlades ett gäng glada PRO:are i Bjärnum vid gamla taxi. I egna bilar körde vi sedan till Degebergas hembygdsgård. Där väntade lunch i form av räkmackor och vi lät oss väl smaka.

Jättegod räkmacka

Samling för guidning
Mätta och belåtna var det dags för en rundtur av hembygdsparken. Ett tiotal byggnader finns på området och vi besökte några av dem. En guide berättade om intressanta fakta i vart och ett av dessa. Vi började i ”Kragahuset” ett autentiskt ryggås-torp som väckte tankar på hur människor kunde bo så många på så liten yta.
Backsvalan är en liten, kolonihäckande svala med brungrå ovansida och vit undersida. Den häckar över stora delar av norra halvklotet och övervintrar i tropiska och subtropiska områden, för de europeiska fåglarnas del huvudsakligen i Sahel-zonen söder om Sahara.

Globalt anses beståndet livskraftigt, men i Sverige har arten minskat och är upptagen på rödlistan som nära hotad. Backsvalan är starkt beroende av öppen, eroderande sand — en livsmiljö som blivit allt ovanligare i det moderna landskapet.
Backsvalan är den minsta av de svenska svalorna, med en kroppslängd på 12–13 cm, ett vingspann på 26–29 cm och en vikt på endast 12–18 gram.
Den känns lätt igen på sin jordbruna ovansida och vita undersida som korsas av ett tydligt brunt bröstband. Stjärten är kort och endast svagt kluven, vilket ger en mer kompakt silhuett än hos lad- och hussvala.
VITTSJÖ. Onsdagen den 1 juli bjöd på en fantastiskt fin kväll då Mats Lunnergård och Sam Larsson sjöng och spelade vid Sjöstugan i Vittsjö.

Många var bänkade och medan de intog räksmörgåsar och våfflor fick de lyssna till sång och även sjunga med. Temat för sångerna var förundran över Skaparens under i naturen och bryggan badade i solsken mitt i Vittsjöns blanka vatten.
Det sjöngs om både fåglar och vatten och vi fick reda på att det ljud vi människor uppskattar mest är fågelkvitter och vatten som porlar. Stefan höll en andakt.
Sida 1 av 1583