VERUM. Hos folket i Verums socken fanns en lång tradition med hemsnickeri som en betydelsefull binäring. Det berättas att bönderna regelbundet for till "slätten" för att avyttra soffor, kistor, stolar och andra slöjdalster. Före öppnandet av järnvägslinjen mellan Vittsjö och Hässleholm var det Verum och Norra Åkarp som tävlade om att vara den främsta "möbelsnickerisocknen" i Göinge. Den av produkterna var Göingesoffor.
Vid ingången till Enock Nilssons möbelfabrik i Stavshult. Fr. v. Viking Persson, Stig Persson, Enoch Nilsson, Björn Persson och Vilbert Persson. (Enock Nilsson var född i Brogården 1883 av snickaren Nils Sonesson f. 1856 och hustrun Hanna Månsdotter f. 1845. Nils Sonesson drev där en snickeriverkstad som han övertagit efter faderns Nils Olssons död 1880.)
Den 1 februari 1868 publicerades i Kristianstadsbladet en serie artiklar om orsakerna till de tilltagande utflyttningarna till Amerika. En annan tidning påpekar att Kristianstadsbladet ansåg att: ... denna fråga till sin största del står i det närmaste sammanhang med den ständigt tilltagande fattigdomen i wårt land. Det undersöker hwad som under sådana förhållanden wore att göra för att motwerka säwäl utflyttningarne som fattigdomen!
En av slutsatserna som tidningen drar av sitt resonemang är att ”husslöjderna” bör uppmuntras. Därefter följer en uppräkning av hur man på några ställen, bland annat i Vittsjö och Verums socknar, har specialiserat sig på vissa hantverk: Uppmuntrom husslöjderna! Wårt folk har de mest utmärkta anlag för slöjder, och redan utan all uppmuntran se wi hela socknar hafwa gripit sig an med några dylika försök. Så till exempel arbetas i Glimåkra församling laggkärl och bastrep; i Örkeneds socken brännes tjära och göres spånkorgar; i Ousby förfärdigas kardor, smides liar och tälgknifwar; i Loushult göres kammar, siljor och knappar af messing, derjemte låsar och annat mindre smide, i Hallaröd göres fällknifwar m. m.; i Markaryd wäfskedar; i Matteryd och Torup trädskor och stolar; i Wittsjö och Werum soffor och kistor; i Lindome möbler och så widare. Men huru många socknar gifwes icke, der ingen dylik binäring för den fattige ännu kommit i fråga, ehuru ingen ort är så wanlottad hwarken på materiella eller intellektuella tillgångar, att ej något i den wägen kunde frambringas, och den fattiges wilkor derigenom förbättras.
