VITTSJÖ. Det är nästan precis åtta år sedan jag flyttade till Vittsjö. Som ny på orten vill man ju försöka finna nya sociala kontakter.
Det fanns en livaktig hembygdsförening med mycket evenemang att besöka. I Medborgarhuset kunde man som senior få röra på sig. Där var två grupper, som höll på med cirkelträning, och det var blandat program för både herrar och damer. Och så fanns det linedance, som var helt nytt för mig, men man fick möjlighet att pröva ett par gånger innan man bestämde sig, för de andra hade hållit på ett par säsonger och var väldigt duktiga. Det föll mig verkligen i smaken. Jättekul även om det var klurigt med alla turer. Detta var alltså 2019.
Men så kom pandemin! Inga träffar! Sorgligt! Tur att man började sända Gympa med Sofia på TV, så det blev ju lite träning, men man saknade ju den sociala kontakten.

Tiden gick och samhället började gå tillbaka till det normala. Men cirkeltränaren flyttade från orten, och det gick inte att få tag på någon ledare till linedansen. Jag hörde av mina bekanta att de tog sig ner till Hässleholm och gick på gym där. Aldrig i livet! Något sådant skulle jag då aldrig sysselsätta mig med. Hade sett både i Hässleholm och i Ljungby stora skyltfönster och där innanför stod folk och höll på med att gå på ett band eller drog i spakar med armarna fram- och tillbaka. Nähä, då var det mycket bättre att gå promenader i Guds fria natur ute i Ubbaltsskogen! Vi var nämligen några ”tjejer”, som lärt känna varandra på linedansen, och vi vandrade tillsammans längre och kortare turer nästan varje vecka. Ibland tog vi fram cyklarna och gjorde en tur runt Vittsjön eller en tur ut till Svinasjön.
FARSTORP. Under de två veckorna efter midsommar var det enligt traditionen vägkyrka i Farstorp.
Trots den intensiva hettan i vecka 26 kom det många besökare till kyrkan, dock ett drygt hundratal färre än föregående år.

Gospel Stompers
De artister som hade störst publik var Gospel Stompers på lördagskvällen med 127 åhörare. Därnäst kom bygdens egen kvintett: Anders Lennartsson med sonen Jonas, Sofia Nilsson, Karl Segemalm och Curt Nilsson, med ett 80-tal i publiken.

Anders Lennartsson med sonen Jonas, Sofia Nilsson, Karl Segemalm och Curt Nilsson
VITTSJÖ. Så var det dags för det sedvanliga slåttergillet i Tidemanstorp. Det blev en mycket vacker julidag med strålande sol och precis lagom temperatur för att slå ängen. Det kom en halvtimme för tidigt ett gäng danskar som gick på Skåneleden. De stannade till, när de förstod att det var något på gång här. Tyvärr ingick ju detta inte deras planering, så de ville inte stanna kvar, men de tittade in i de gamla fina byggnaderna och tyckte det var mycket intressant. Det droppade in fler och fler besökande. Många hade egen lie, tjuga och räfsa med sig. Vi satte oss ner i de framsatta möblerna, och det blev en gemytlig samvaro.

Så tog Sivard Strand till orda och hälsade alla välkomna. Han berättade också lite om ängen och hur man sköter en sådan. Mer information fanns på gaveln på huset för den som var intresserad. Sivard hade också plockat ängsblommor av olika slag, som var utplacerade i vasar på borden, så det såg så vackert ut.

Malene Langborg sjöng och spelade I sommarens soliga dagar, och till dessa toner ställde så manskapet upp. Männen/ kvinnorna med liar längst fram, sedan de med räfsor och sist de med tjugor. Man gick sedan framåt skåra för skåra. En del hade slagit med lie tidigare, men det var även några som försökte för första gången. Kul att det också var några yngre människor som deltog och ville lära sig denna konst!
Blåmes är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar.
Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång, har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram. Den är betydligt mindre än talgoxen.

De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå. Fjädrarna i hjässområdet kan resas till en låg, trubbig tofs. Den har en mörkblå krage som sträcker sig runt hela huvudet. Den mörkt hornbruna näbben är jämfört med de besläktade arternas kort och hög. Regnbågshinnan är brun, fötterna är mörkt blågrå och klorna grå. Den adulta fågeln har vita kinder och vitt ovanför ögonmasken medan juvenilen, på dessa ställen, är färgad i ljusgult.
VERUM. Flygkapningen utfördes av tre fascistiska ustaše-kroater och händelsen ägde rum fredagen 15 september och lördagen 16 september 1972 på Bulltofta flygplats i Malmö. En av personerna som kom att spela en viktig roll i skeendet var född i Verum och hette Staffan Karlsson (1938–2024). Han tjänstgjorde då som flygplatschef på Bulltofta.

Staffan Karlsson, dåvarande stationschef på Bulltofta, var i händelsernas centrum under kapardramat.
Männen hotade med att de hade en bomb ombord som skulle sprängas om de inte lydde. Kaparna krävde en kursändring och 17.14 landade planet på Bulltofta flygplats, Malmö. Passagerarna och besättningsmännen hölls som gisslan och kaparna krävde att sju i Sverige fängslade kroater skulle utbytas mot gisslans frisläppande. I annat fall skulle kaparna spränga planet, sade de. De sju fångarna var dömda för mordet på den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolović i Sverige den 7 april 1971 och ockupationen av Jugoslaviens konsulat i Göteborg, februari 1971. Två av fångarna, Miro Barešić och Anđelko Brajković, avtjänade livstidsstraff för mord.
Sida 6 av 1589