När göingarna festade upp sina ”lusahunna-pengar” i Malmö
VERUM. På Emmaboda Bryggeri i Småland har man tillverkat öl med ett mycket spektakulärt namn. Det är en hyllning till den bayerske bryggaren Carl Fredrik Uebel som på 1860-talet startade ett bryggeri på gården Korrö. Han lät även anlägga en krog i den största av de tre källare som finns ingrävda i en backe vid gården. Korröölet hade inte bästa rykte men åtgången var ändå god, eftersom landsvägen gick genom Korrö och många stannade till här och tog sig en öl eller två. Enligt Uebel tillverkades "herrbir, frubir och lushundsbir" i bryggeriet. Efter Uebels död fortsatte sonen verksamheten fram till 1890, då bryggeriet flyttades till Tingsryd.
Öletikett från Emmaboda Bryggeri
Från min uppväxt i Verum minns jag att ”lusahunnabir” var det vedernamn som gubbarna gav den usla Klass 1-pilsner de köpte i byns lanthandel. De tyckte ju inte att detta svaga öl gav tillräcklig berusning och ansåg att det passade bättre för en ovärdig person d.v.s. en lushund.
”Lusahunn” tillverkad i Verum omkring 1930
Men hemma i min barndomstrakt i Verums socken hade ”Lusahunn” också en helt annan innebörd. I en folklivsuppteckning som gjordes på 1930-talet berättade snickaren Janne Tufvesson Lindgren, som var född 1876, att hans far (Tufve Eskilsson i Tågarp) och farfar (Eskil Persson på Skottet/Magnarpstorp) liksom de flesta i socknen tillverkade kistor, sängar och soffor, däribland också ”lusahunnar”. Den sistnämnda produkten, små förvaringskistor (40 cm långa och 30 cm höga), hade en stor betydelse i samband med männens försäljningsresor till städerna och marknaderna på den skånska slättbygden.