Anekdoten om ”Krabben” som bebodde ett av de första ödetorpen längs bygatan, biter sig fast i minnet. Krabben behövde en livskamrat. Han tog då helt sonika sin skottkärra (eller var det en rullebör?), och vandrade den långa vägen till trakten av Åstorp! Där fanns Krabbens blivande hustru. Hon lastades på kärran, och Krabben vandrade med sin dyrgrip hem till Björkefalla igen. Hur Krabben visste var han skulle hämta sin kvinna får överlåtas till fantasin att förstå.

Vandringen avslutades som sig bör med varma och kalla drycker hemma hos John och Kerstin. Missade du vandringen? Det finns bot. I årgång 37 (år 1913) av Wittsjö Hembygdsförenings årsskrift har John skrivit om Björkefalla. Skriften kan köpas av någon i Hembygdsföreningens styrelse.

Samåkning var inte att tänka på i dessa pandemitider.

Här berättas om ”Krabbens”, med hustru Johannas, liv och leverne vid torp 379 i Ernst Paulssons bok Torp och Torpare under 200 år i Vittsjö socken. Ännu syns grundmurarna till husen och spisröset kan anas. Huset stod kvar till ca 1950.

Det fanns många skäl att gå på djupet med alla de frågor som John fick reda ut.

Alldeles intill gränsen till Norra Åkarp socken slutade vår vandring vid entrén till familjen Frostenssons gård (i bakgrunden). Här är det John i samspråk med Bengt Jönsson, Gunhild Lindhe och Solveig Andersson.

På vår vandring mötte oss inte bara denna, utan ytterligare en fet larv av fjärilen större snabelsvärmare.

Större snabelsvärmarelarven drar in huvudet och skyltar skräckinjagande med två par ögonfläckar när den blir oroad.

Familjerna Sturesson m.fl. i Björkefalla kommer tids nog att kunna få njuta av den fullvuxna nattfjärilen större snabelsvärmare, som gärna håller till i trädgårdar.