Barnen såg förvånade ut och stannade gärna i mammas knä. Stora kuddar låg över golvet med innehåll av strumpor, silverpapper, tvättsvampar, ficklampor, burkar och massor av andra småsaker. Allteftersom ljud och ljus förändrades blev de små barnen allt modigare och vågade ge sig längre in i bubblans mitt för att utforska sakerna.

För att inte kunna meddela sig med språk förstod de varandra mycket väl. Helt fantastiskt att se hur intresserade de var men höll ändå ett öga på var mamma befann sig.

En lugn och trygg plats av föränderliga och visuella, beröring och hörsel stimulanser för bebisarna att röra sig fritt.
Förmiddagen avslutades med att vi alla närvarande var överens om att få möta Rachel och Peter igen i en föreställning.