EMMALJUNGA. Det lyste i den gamla hembygdsstugan i Emmaljunga i måndags kväll den 19 oktober. Utanför brann några marschaller. Vad försiggick här? Jo, det var dags för årets husförhör, som är ett samarbete mellan Svenska kyrkan och hembygdsföreningen. Nästan 30 personer hade tagit sig hit.

Prästen Christer Frostensson var iklädd svart kaftan och såg så myndig ut. Hur är det med katekesen? Kan jag förklaringen till första budet? Nä, vi kunde snabbt lugna ner oss och han liksom alla besökande hälsades välkomna av Karin Persson.

Kvällen inleddes med att vi alla sjöng psalmen Jag lyfter ögat mot himmelen till gitarrackompanjemang av Marie Lindh. Christer utgick från söndagens bibeltext och tog bland annat upp om vad som är hemma och om hur det kan vara att komma tillbaka till sin barndoms hembygd. Kanske inte alltid positivt? Så vad betyder egentligen ordet hemma.

Så var det dags för hembygdsföreningens sånggrupp under ledning av Boel och hennes döttrar att framföra två sånger- Nu kan hela vår värld sjunga med och En sång om kärlek.

Nu var det ju husförhör, så då fick alla tala om var de var födda och var de bodde nu. Det framgick att de flesta var Vittsjöbor, men här fanns också folk från Emmaljunga och Bjärnum.

Så blev det mer sång och musik – Han är min sång och min glädje och Underbara mot varann. 

Därefter delades det ut ett papper till var och en. För nu var det allvar! Här på lappen stod fyra centrala aspekter av Vägen till korset. Detta gav upphov till tankar och funderingar, då vi lever i en värld med mörker och ondska. Hur känns det att bli förlåten för något dumt man gjort? Hur kan vi leva för att hjälpa varandra, när det är svårt, speciellt i ett samhälle där det gäller att tänka på sig själv för att förverkligas och lyckas? Hur kan man få bort de mörka tankarna och i stället leva i ljuset? Kanske le mot en person och utbyta en blick. Detta kanske är det bästa som hänt den människan den där dagen? Och hur känner vi inför döden? Vågar vi överlämna oss och känna tillit inför den?

Prästen Frostensson samt Johnny Olofsson berättade om Anton Andersson stiftelse, som delar ut medel till äldre, behövande människor i Vittsjö församling. De som inte har det så gott ställt, kan skicka in en ansökan senast den 27 november. De bad oss sprida detta vidare. Turligt var Claes Ruderstam närvarande, så vi fick en fin redogörelse om denne Anton Andersson, som föddes utom äktenskap och under fattiga förhållanden men lyckades utomordentligt bra i livet. (Finns att läsa i hembygdsföreningens Årsbok 2024 samt i flera artiklar på www.vittsjobjarnum.nu)

).

Åter sång och musik- Var dag ifrån dig och Ett vänligt ord. Sen var det dags för fika med prat och trevlig samvaro. Kvällen avslutades med att vi sjöng Bred dina vida vingar, läste Fader vår samt tog emot Välsignelsen.

Karin framförde tack till vår snälle Präst, Hembygdsföreningens sånggrupp samt alla som kommit. Sen var det dags att ge oss ut i mörkret. Nästan frost, och en liten kommande månskära syntes på himlen.