Backsvalan är en liten, kolonihäckande svala med brungrå ovansida och vit undersida. Den häckar över stora delar av norra halvklotet och övervintrar i tropiska och subtropiska områden, för de europeiska fåglarnas del huvudsakligen i Sahel-zonen söder om Sahara.

Globalt anses beståndet livskraftigt, men i Sverige har arten minskat och är upptagen på rödlistan som nära hotad. Backsvalan är starkt beroende av öppen, eroderande sand — en livsmiljö som blivit allt ovanligare i det moderna landskapet.

Backsvalan är den minsta av de svenska svalorna, med en kroppslängd på 12–13 cm, ett vingspann på 26–29 cm och en vikt på endast 12–18 gram.

Den känns lätt igen på sin jordbruna ovansida och vita undersida som korsas av ett tydligt brunt bröstband. Stjärten är kort och endast svagt kluven, vilket ger en mer kompakt silhuett än hos lad- och hussvala.

Flykten är fladdrig och oregelbunden, ofta lågt över vatten och öppen mark. Backsvalans läte är ett torrt, knattrande och raspande "prrrt" eller "tschrr" som hörs flitigt vid kolonierna och från flockar i luften. Sången är en enkel, sträv kvittrande ramsa utan musikalisk lyster.

Backsvalan häckar i kolonier som kan rymma allt från ett tiotal till flera hundra par. Båda könen gräver tillsammans ut en 60–90 cm lång gång rakt in i en lodrät sandbrant, med en boklädd kammare längst in. Honan lägger vanligen 4–6 ägg som ruvas av båda föräldrarna i omkring två veckor.

Eftersom branterna med tiden växer igen eller rasar är arten beroende av att ny, bar sand ständigt blottläggs.

Backsvalan lever uteslutande av flygande insekter — mygg, småflugor och andra luftburna småkryp — som fångas i flykten, ofta i jagande flockar lågt över vatten och fuktig mark.

Backsvalan är fotograferad vid Trönninge ängar.

Fler bilder på min hemsida vigg5.se