BJÄRNUM. När mörkret fallit över Bjärnum på söndagen, vågade de sig äntligen fram, Tomtarna! Det var inte bara en tomte, det var flera stycken.
Och alla tomtarna var snälla och hade julklappar med sig till barnen.
För sjätte året arrangerade BGI sitt trevliga ”Tomte- Smyget”. Det var samling vid Sparbanksvallens huvudentré klockan 16. Barnen skulle därefter med sina föräldrar och i flera fall även sina mor o farföräldrar följa gångvägen. Denna var upplyst av av marschaller.

Efter en stunds vandring ”dök” plötsligt en tomte med ”tomtesäck” upp. Det visade sig att tomten hade presenter till barnen. Vissa barn var lite försiktiga medan andra inte var ett dugg rädda för tomten. Tomtarna fick massor av kramar av barnen.
EMMALJUNGA. Temperaturen i Emmaljunga folkets hus var alldeles lagom. Besökarna vid föreningens julmarknad var orsaken till den fina gemytliga stämningen och temperaturen. Omkring 25 ”krämare” bjöd ut sina välsorterade varor. Är det julmarknad så är det givetvis stort utbud av tomtar och andra för julhelgen trevliga alster.
I detta marknadsstånd fanns både tomtar och köksredskap.
Det var andra året som föreningen Emmaljunga Folkets hus arrangerade julmarknad och tillströmningen av besökare hade i år ökat till några hundra personer. Besökarna kom från närliggande orter i tre landskap. Några tog sig till Emmaljunga som en återvändarträff från barn- och ungdomstiden.
-Jag är jättenöjd berättade föreningens sammanhållande kraft, Gunilla Svensson. Hon hade all anledning att vara belåten vid serveringsbordet där både glögg och pepparkakor bjöds ut. Där fanns även utrymme för en marknadsfika
BJÄRNUM. Vid Bjärnums museum släppte Lennart Jönsson under lördagen sin andra bok. Boktiteln är ”Minnesmärken i Göinge berättar”. Boken är en guldgruva för den historiskt intresserade.
Boken beskriver flera intressanta platser i både Östra och Västra Göinge. Varje plats är detaljerat beskriven och kompletterad med fina bilder. I boken finns även en karta som tydligt pekar ut de historiska platserna.
-Jag har alltid varit intresserad av att skriva men det var faktiskt en slump som gjorde att jag började, berättar Lennart. Vi befann oss på ett gästis i Röstånga och där fann jag föremål som väckte intresse. Jag frågade personalen om svar men de visste inte. Väl hemkommen började jag göra egna efterforskningar och på den vägen blev det. Så småningom blev det en bok, min första, som handlade om just skånska gästgiverier och gavs ut 2013. Debutboken blev en stor framgång – och gav naturligtvis blodad tand.
VITTSJÖ. En termin går rysligt fort när man håller på med något som är roligt och spännnde. 
Vissa vävtekniker kräver fokusering på de man gör eller så blir det fel trampat. Ibland har man tur och upptäcker det snabbt. Det tar ändå lite tid att riva upp men man lär sig av sina misstag.
Terminen som gått har det blivit vävt både förningsdukar i smårutigt med fransar, spännande med tre trampor och med mönster som kommer fram ordentligt.
Löpare i opphämta med glada mönster och härliga färger blir ett vackert tillskott att lägga på ett bord, behövs ju ingen annan dekoration där inte. Även de fint vävda dynorna i underbara blåa nyanser träder fram fint i dubbelväven och värmer gott att sitta på
Duvhöken är en medelstor kraftfull hökartad rovfågel som placeras i släktet Accipiter. Den har ett mycket stort utbredningsområde som sträcker sig över de tempererade områdena på norra halvklotet. Duvhöken är den enda arten i sitt släkte som förekommer både i Eurasien och i Nordamerika. Den beskrevs första gången 1758 av Linné i hans Systema naturae.
Duvhöken som väger 700–1200 gram och har breda, rundade vingar och proportionellt kort, tydligt bredbandad stjärt. Honan är betydligt större än hanen med en längd på 58–64 cm och ett vingspann på 108–120 cm jämfört med hanens omkring 49–56 cm och vingspann på 90–105 cm.
Sida 1052 av 1551