VITTSJÖ, BJÄRNUM. Just nu är det fullt förståligt ovanligt många som flera gånger dagligen besöker www.vittsjobjarnum.nu eller som vi ofta kallas Portalen.
Detta är vi naturligtvis glada över och stimulerar oss att fortsätta rapportera om vad som händer i bygden. Fullt förståligt har Corona- risken gjort att de flesta föreningar idag avvaktar med sina möten. Därför har vi lite mindre att rapportera om.
Detta innebär även att du som förening också enkelt kan nå samma läsekrets. Skicka in ditt underlag till
Funderar du över något så hör av dig till vår jourhavande redaktör via mail
VERUM. Ja det eldades i Verum på Valborgsmässoafton, men inte på det sätt som vi är vana att se från tidigare år. Verum som är känt för sitt fina firande med bl.a. fackeltåg, tal, körsång och ett ståtligt fyrverkeri. Av detta syntes det ingenting av i år, däremot syntes brasan när gnistorna steg mot skyn, för riset som samlats in och som låg vid åkanten behövdes eldas upp.
Så strax före kl. 21 när regnet hade slutat tändes bålet, det var sammanlagt 9 st. personer inklusive markägaren som firade en egen valborg och mindes hur det varit tidigare år. Det blev en fin kväll och samtalet vid brasan på behörigt avstånd från varandra pågick en god stund.
Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb.

Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18–19 centimeter och vikt på cirka 50– 60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt.
Stenknäcken är brun på ovansidan och askgrå med rostbrun anstrykning på undersidan. Stjärten och vingpennorna är svarta, men honan har ett grått stråk längs armpennorna, vilket är enda synliga skillnaden mellan könen. I flykten syns tydligt ett vitt vingband, även på undersidan, på de i övrigt metallglänsande blåsvarta vingarna. På sommaren är näbben blåsvart medan den är benvit eller blekt gulbrun på vintern.
Vi har glädjen att välkomna Leif Claesson som ny skribent. Leif återkommer med minnen från Hässleholm och bland annat hans tid på P2 i Hässleholm. Här följer den första artikeln.....
Ett syndafall vid "ricke- pumpen"
Allt sådant fick far klara av under sena kvällar och nätter eftersom han dagtid hade ett tungt grovarbete borta. Han cyklade hemifrån före klockan sex på morgonen och kom aldrig hem före klockan sju på kvällen så man får ha förståelse för om humöret inte alltid var på topp.
Den här kvällen låg han med överkroppen inne i vaskaskåpet och mekade. Vi barn satt i rummet intill runt en torveldad kamin och läste läxor. Mor donade med sitt i köket. Någonting gick fel inne i skåpet och vi hörde ett ilsket "aj som fan". Utrymmet var trångt och mörkt och reparationen gick inte som planerat. Skrammel och stönanden avslutades med ett rytande - "satan".
Vi barn stack våra huvuden samman och fnissade respektlöst. Kanske någon lågmält repeterade svordomen för att lägga den på minnet för eventuella framtida behov. Risken för upptäckt var minimal eftersom vi var utom syn- och hörhåll.
VITTSJÖ. Det är lätt att misströsta i dessa Corona-tider. Media är experter på att förstora och skriva ”sensationsrubriker” om det vi genomlever just nu. Glöm inte att det finns massor av ljusglimtar just i vår bygd. Låt dig inte förblindas utan tag vara på alla dessa fantastiska ögonblick.

Personligen har jag och hustrun aldrig varit så långt framme med trädgårdsarbetet som i år. Rabatter städade och rensade, dressjord och gödning finns på gräsmattan som dessutom är jämn tack vare en lånad gallervält. Under allt vårt arbete har fåglarna sjungit sjungit sina fantastiska melodier.

Eftersom jag är intresserad av fåglar matar jag dem året runt. Under våren, sommaren främst för att få fina fototillfällen. Att ta en paus från arbetet och sitta en stund med kameran ger en skön avkoppling. Genom min alltid samma placering har fåglarna vant sig vid min närvaro och kommer därför väldigt nära. Ibland faktiskt lite för nära för mitt objektiv som har en ”närgräns” på knappt 2 meter. Så orädda de blir efter ett tag, naturen är fantastisk.
Sida 782 av 1546