VITTSJÖ. Denna söndag första advent kunde inte börja bättre, rent vädermässigt. Lite snö hade kommit under natten och det gav en känsla av jul och jag tänkte att detta kommer att bli perfekt nu när Linden ska ha julöppet, fint väder har ju den förmågan att locka ut folk.
Men ack vad jag bedrog mig, vädret slog om och det blev regn istället och kylslaget i vinden.

Utanför Linden stod en stor skylt om att där var julöppet och när vi kommit in, maken och jag, hälsades vi hjärtligt välkomna dit.

Vid två bord var det lotteriförsäljning och det var ju klart att vi skulle pröva lyckan där. Det blev köp av lotter från de båda borden och då vinstchanserna var stora så gick vi inte lottlösa därifrån.

Och skulle man mot förmodan inte vara nöjd med sin vinst, ja då fanns det en chans till, nämligen ett ”bytarbord”. Helt enkelt byta en sak mot en annan. Vilken fin idé.

VITTSJÖ. Aldrig tidigare har Vittsjö inför träningsstarten i januari haft så många spelare på plats. Innan duktige sportchefen Magnus Sångberg lämnade laget gjorde han klart med flera spelare där nu endast namnteckningen saknas.

Linda Sällström lämnade laget 2019 för att under tre säsonger spela för Paris FC. Hon höll det hon då lovade nu är hon tillbaka i Vittsjö GIK. Att formen och snabbheten fortfarande är på topp visade Linda inte minst i EM kvalet Sverige - Finland där hon gjorde ett vackert mål för sitt Finland.
Linda är därmed Finlands mesta målskytt genom tiderna i landslaget då hon i sin 99:e landskamp slog Laura Kalmaris tidigare rekord.


Lisa Klinga gjorde sin första säsong för Vittsjö 2015 och har sedan dess varit en stor del i lagets framgångar. Lisa har hon en modern spelstil där hon gärna följer med upp i anfallen och är ett ständigt hot med sina säkra inlägg. Detta visade hon bland annat nu under hösten där ett ”inlägg” blev ett vackert mål från högerkanten.

VITTSJÖ. Grått och regnigt ute, men inne i Församlingshemmet märker man att julen är i antågande. Granen står där så grön och fin och ger en känsla av värme och gemenskap.

På pianot står det två halmfigurer och i taket hänger vimplar med önskan om God Jul.

Efter att ha ätit av den goda och mättande ärtsoppan var det dags för komminister Sven Röstin att äntra scenen. Innan han började sin tjänst i Vittsjö Verums församling hade han en tjänst som sjukhuspräst i Kristianstad och det var om detta han skulle berätta lite om.

Det vi allra först får höra är en mobiltelefon som bara ringer och ringer. Sven säger ”Varför svarar ingen i telefonen?” Och så fortsätter han” Jo för jag vet att den som ringer kommer aldrig att få något svar, aldrig någonsin. För här står jag och en sköterska och tar hand om en ung människa som omkommit i en trafikolycka och den som så ihärdigt ringer vet ingenting just då. Man vi vet också att anhöriga som är på väg kommer att mötas av detta fruktansvärda besked – hon överlevde inte olyckan”.

HÄSSLEHOLM. 1967 grundades Visans Vänner i Hässleholm. En del medlemmar professionella musiker, men flertalet är glada amatörer med musicerande på olika nivåer. Solveig Rosén hälsade alla välkomna till årets sista visträff som inleddes med mingel, glögg och pepparkakor. Ett 50 tal medlemmar som samlats. Meny för kvällen julkalkon med tillbehör och som dessert äppelkaka och till kaffet tårta.

Så till kvällens underhållning ”Edvard Persson”.

Visor tolkade av den sjungande sjuksköterskan Ingela Wahlgren och med Rune Lindqvist vid pianot.

Ingela berättade emellan visorna om Edvard Perssons spännande karriär.
Vi fick veta allt om Edvard Perssons fantastiska liv. Teater-film-resan till svenskbygderna i Amerika vilken succé. Den första färgfilmen i Sverige ”Klockorna i Gamla stan” medverkade han i. E Persson dog 1956 men visorna lever kvar. “Kalle på Spången, Jag har bott vid en landsväg, En liten vit kanin, Vi klarar oss nog ändå”, var några av de visor vi fick höra.

BJÄRNUM. En strid ström av besökare kom på fredagseftermiddagen till biblioteket i Bjärnum. Alla hade som mål att träffa Lennart Jönsson och köpa hans senaste bok ”Skånska luffare”.

Författaren Lennart Jönsson redo att ta emot bokköpare.

Detta är tredje boken som Lennart gett ut. De två tidigare heter, ”Från danska kroer till skånska gästis” och ”Minnesmärken i Göinge berättar”.

Birgitta Stålhandske var en av de första att köpa Skånska luffare

Redan för ett och ett halvt år sedan var boken klar men boksläppet försenades på grund av coronapandemin. Trots att antalet luffare har varit många genom åren har det inte varit lätt att hitta information om dem. Många mail skickades till en mängd hembygdsföreningar utan något större resultat. Bästa informationen har kommit från äldre människor som levt samtidigt med luffarna. Tyvärr är det inte många av dessa som finns kvar som minns luffarna.
Med namn som Trued Trallare, Helge Pratare, Hans Läst och Stövlagubben berättar Lennart om folket längst ner på samhällsstegen.