MALSERÖD. Sista söndagen i september bjöd på perfekt väder för skörd av de nu mogna vindruvorna som växer i långa rader på vingården i Malseröd hos Mike och Amanda Roe, som förutom vingården driver Värdshuset Furuliden i Vittsjö.

Det första vi ser när vi är på plats är att det skördas för fullt bland de 500 plantor av den gröna druvan Solaris, som växer på vänster sida på slänten ner mot Vieån. Ett 25 tal personer har kommit för att delta i detta denna ljuvliga höstdag.

Men hur vet man då när det är dags ? Jo till sin hjälp har man ett särskilt instrument som mäter sockerhalten i druvan.

Men allra först måste dock de skyddsnät som satts upp mot skadedjur tas bort. Och därefter rullas ihop på den särskilda rullspolen som konstruerats av Matti Hämäläinen för just detta ändamål. En sträcker på nätet och en rullar, så att det blir jämnt och fint. Matti är även delägare i vingården.

På åkern på höger sida om vägen har det planterats ytterligare 2 500 plantor, både röda och gröna druvor. Rondo är namnet på de röda druvorna och bland de gröna är det inte enbart Solaris som odlas utan även Seyval blanc och Chardonnay och det är inte alla som kommer att ge någon skörd i år så därför beräknas årets skörd att komma upp till 500 kg och om allt går väl inför nästa års skörd så kan de ge flera ton.

BJÄRNUM. Vindruvsstocken dignar av druvor. Klasarna hänger tunga och söta och är uppskattade av getingar och en del fåglar. Grannar och familj har fått så mycket de vill ha. Dessutom ratas druvorna av en hel del på grund av närvaron av kärnor i druvorna. Någon vintillverkning blir det inte i år heller. Känner inte att det är värt besväret. Kan fortsätta på den inslagna vägen och äta ett antal druvklasar om dagen men det tar liksom inte riktigt i den mängd som finns. Dessutom har druvor samma effekt på magen som plommon har.

Så då blir frågan: vad ska göras? All annan frukt och brukar fungera bra att göra saft av. Men går det med druvor? Efter att studerat fruns gamla lärobok från Tollarps hushållsskola var jag inte klokare. Jag ”googlar”. Inte heller här fanns så mycket matnyttigt. Några mer eller mindre krångliga recept fick mej att återgå till fruns lärobok. Eftersom det är mycket vätska i druvorna hölls vattenmängden på en låg nivå, likaså sockret då druvorna är väldigt söta.

GÖTEBORG. Vittsjö tog en poäng mot svenska mästarna genom en enorm laginsats och en suverän insats av Sabrina D´Angelo.

Suverän insats av Sabrina D´Angelo

Vittsjö inleder matchen helt utan respekt inför svenska mästarna. Under de tio första minuterna står matchen och väger, båda lagen skapar farliga situationer. I 23 minuten gör Sabrina D´Angelo en fantastisk räddning efter en Häcken-hörna. Vittsjö har tappat lite i sitt offensiva spel och efter halvtimmen spelad är det Häcken som skapar flest farliga situationer. Efter en hörna för Häcken visar Sabrina återigen sin klass. Trots Häckens två hörnor och fyra avslut på mål, detta mot Vittsjös enbart en hörna och inga skott mot Jennifer Falk i Häckenmålet är ställningen då lagen går till pausvila 0-0. Detta visar naturligtvis den höga klass Vittsjös försvar har.

VITTSJÖ. På torsdagskvällen kunde Vittsjö GIK:s 300-klubb för första gången på ett och ett halvt år ha ett fysiskt möte för medlemmarna. Visst var det många som längtat efter detta tillfälle och visst var det många som kom.

Cirka 60 medlemmar fanns på plats för att följa det allsvenska damlaget under ett träningspass. 300-klubben är idag en ”klubb” som passerat 300 medlemmar.

Säkert imponerades åskådarna av det mycket höga tempo som fanns på planen. Det visades även prov på stor bollskicklighet i detta höga tempo. Under det nästan två timmar långa träningspasset bjöds medlemmarna även på grillad korv samt kaffe med kaka. Naturligtvis pratades det fotboll överallt bland supportrarna. Det är lätt att imponeras över all den kunskap dessa inbitna supporter besitter.

SIMLÅNGSDALEN. Ett besök på Tallhöjdens Värdshus i Simlångsdalen.

Mannen som startade Tallhöjden på 1960 –talet Sture Olsson var en driftig person. Han drev ett värdshus, klädaffär och en möbel och inredningsbutik.
Sture Olsson avled i Simlångsdalen 1983 och då övertog sonen värdshuset som han drev till sin pension. Numera är det pigga Lotte Eriksson och hennes man Bernt som håller i gång verksamheten.

Här får man uppleva en miljö man aldrig sett tidigare med inredning i trä, vävda bonader, lampor man inte sett maken till och material på golv och väggar som man inte använder i dag. Föremål överallt i byggnaden. Tiden verkar ha stått stilla här. Flera dagar skulle man kunna tillbringa på plats och ändå inte sett allt.