EMMALJUNGA. Förra året fick jag några knölar av en god vän som hade dem i överflöd. Det var jordärtskocksknölar som vi, Johnny och jag, petade ner i jorden i vårt land. Vi hade aldrig ätit det förut, så om det var gott visste jag inte. När jag tog reda på lite mer om denna grönsak, så kom den från Nord-Amerika och hade odlats där långt före européernas ankomst dit. De kallades för solrötter. År 1640 kom jordärtskockan till Sverige och finns här än i dag.

Våra nyskördade jordärtskockor

Ett uttryck på engelska ” the hungry gap” eller på svenska, de månader som få saker finns att skörda och det är risk för att man får gå hungrig. Men här finns de! En användbar grönsak som under vintern bidat sin tid för att få bli uppgrävd på vårkanten. Jordärtskockan är rik på stärkelserika kolhydrater. Smakar som en korsning mellan rädisa och kronärtskocka. Den kan användas som ersättning för potatis, men också ätas råa (krispiga) eller till grytor, gratänger, ugnsrostade, till soppa, mos eller varför inte picklade! (”Fisvarning” kan dock utfärdas!)

Lär vara lättodlade och sprider sig gärna. Därför är de lätta att dela med sig av. 

EMMALJUNGA. Att vara född 1937 eller som just en 37;a, har delvis följt mej hela livet.
”Då är du bara en halv 75.a” -fick jag ofta höra åtminstone under tiden i Göteborg.

Detta associerade ju till hur mycket flaskorna innehöll i centiliter. En 37;a brännvin kallades ibland för en ”krympling” och var styrkan 35% så kallades den ofta vattenskadad.

Nu till lite allvar tio år framåt i tiden.
1939 föddes min bror, han fyllde ett år samma dag som tyskarnas ockupation av Norge skedde, alltså den 9 april 1940.

VITTSJÖ. Havraljunga by norr om Vittsjö var tidigt bekant. Redan på 1200 talet blev byn bekant genom ”Kyrkehåla”. I slutet av 1300 talet omtalas ”Miraklet i Havraljunga” (se artikel 13/4 2020). Kyrkehåla finns utmärkt på Ekonomiska kartbladet och fanns/finns i Havraljunga utmed väg 117 mellan Emmaljunga och Vittsjö.

Till höger i bild finns Kyrkehåla i Havraljunga.

Offerkällor har funnits på flera platser inom socknen. Bland annat i Björstorp (se artikel 26/9 2010) och dessa borde, enligt sägner finnas intill en kyrka. Offrandet i denna källa började så sent som på 1700 talet men någon kyrka fanns inte inom närområdet. En kyrka skulle enligt tradition finnas på lämplig plats i mitten av församlingen. Enligt sägnen hade grävning påbörjats på 1200 talet i Havraljunga, kanske under nuvarande väg 117?

Gul skunkkalla (Lysichiton americanus) är en växt ur familjen kallaväxter (Araceae) från västra Nordamerika. Arten växer i kärr, våta skogar och längs vattendrag. Den växer i stora bestånd.

Långlivad perenn ört. Jordstammar till 30 cm eller mer, 2,5-5 cm i diameter. Blad 60-100 cm, blankt gröna, brett tunglika, äggrunda till spatelformade med kort bladskaft och tvär bladbas. Blomställningen upprätt och luktar sötaktigt och lite kvalmigt, men inte fullt så illa som namnet antyder.

Vi i min generation har haft det mycket bra, kunnat resa vart vi velat, och köpt allt vi velat ha. Vi har sluppit krig, svält och annat elände, ända tills några semesterfirare med smitta, till landet återvände.

Egen produktion av varor och reservdelar blir för dyr och smutsar ner,
nej tillverkning av detta i andra länder, det ser vi mer och mer.
Att hålla eget lager kostar pengar, och det är många som detta inte vill ha,
på fartyg och lastbilar skall lagret ligga, för att vara bra.

Mycket som vi fått från Kina har varit billigt och bra,
men det som nu sprids över världen, är inget vi velat ha.
En tankeställare nu många ledare och vår regering har fått,
att sälja ut vårt beredskapslager, var något som inte bådade gott.

Det har saknats personalskydd av bl.a. visir och plaster, till vårdpersonalen som sliter och jobbar, ibland även på sina raster.
Alla påkallar att hjälp av staten nu snabbt de vill ha, hoppas inga gnäller när staten senare med skatter, lite av detta vill återta.