VITTSJÖ, BJÄRNUM. Att som jag tidigare påpekat, ta god tid under vandring i skog o mark gör att man ser hur solen påverkar allt liv i vår underbara omgivning.

Björken är på gång att slå ut

Att nästan dagligen under flera år besöka samma område ger perspektiv på hur året ständigt förändras. I mitt fall handlar det om nästan 30 år i samma omgivning. Detta ger en fantastisk möjlighet att följa våra årstider. För uppe i Göingebygden på gränsen mot Småland, har vi verkligen tydligt alla de underbara fyra årstiderna.

Idag den 19 april går Vicky o jag genom en skog helt utan snö. För drygt en månad sedan drog ”Vickan” pulka eller så hade hon på ryggen en klövjesäck med vår fika och mina objektiv och extra-kamerahus. Ibland bär hon en speciell sele med en eller två kameror fast monterade. Därmed är hon min fina hjälpfotograf. Hon besöker ofta platser som jag inte tänkt gå till. Hon har därmed genom åren tagit flera ”superfina” bilder.

VITTSJÖ. Säsongens sista sopplunch i församlingshemmet hade internationell prägel. Föreläsare var inflyttade Hazem Kudaimi som berättade om dramatiska resan/flykten till Sverige. Numera har han sin fru och barn i Sverige och har fått fast anställning i Skansenhemmet.

Hazem Kudaimi som berättade om sin dramatiska flykt till Sverige.

Inför vårvädret utanför inleddes samlingen unisont med ”Var jag går i skogar”. Köksmästarna Eva och Sven Andreasson bjöd åter på smaklig måltid med ingredienserna lax och ”allahanda” grönsaker.

Dagens gäst var Hazem Kudaimi. Han berättade om dramatiska flykten från Syrien där han lämnade föräldrar och syskon. Med vansklig båtfärd kom han till Egypten för fortsatt färd till Sverige och Vittsjö. Han har återförenats med familjen, maka samt två barn i Sverige. Han poängterade att han kände sig trygg i Sverige där han nu har anställning som vårdbiträde. Har var även tacksam för all den hjälp familjen har fått i sitt nya hemland.

VITTSJÖ. Under måndagen godkändes huvudplanen, eller rättare sagt gräsmattan, för allsvenskt spel. Glädjande kan därmed Vittsjö ta emot Linköping på sin hemmaplan.

Gräset växer nu snabbt tack vare gynnsamt väder.

Det såg länge bekymmersamt ut. För några veckor sedan låg snön på planerna och tjälen fanns i marken. Vintern har ställt till med en hel del. Kylan har bland annat gjort att bevattningsanläggningen inte fungerar helt som den skall.

VITTSJÖ. Hösten 1997 beslöts det att man på prov skulle starta ett servicekontor i Vittsjö, ett projekt på två år. Då Barn och Utbildningsförvaltningen var huvudman valde man att ta personal ur sin egen organisation och Bo Garsén blev föreståndare. Till servicekontoret knöts en politisk referensgrupp med lokala ledamöter från de olika på orten aktiva partierna. Referensgruppen hade ingen beslutande funktion utan fanns (och finns) som stöd för den som arbetade på kontoret. Politikerna kom närmare sina väljare och väljarna närmare politikerna. Servicekontoret i Vittsjö öppnade i mars 1998 och har således funnits i 20 år 2018!

EMMALJUNGA. Vid denna tid år 2008 invigdes torvmuseum i Emmaljunga. Orten har gamla anor från torvens tid. Redan 1902 invigdes Skandinaviens första torvskola just i Emmaljunga med 21 elever. Utvecklingen fortsatte från manuell torvskärning till mer industriell verksamhet. Torvströ till skötseln av kreatur hade brukats lång tid med torvkvarn som malde sönder tiltorna.

Så här såg det ut på ”tippen” då torvlängderna kom ut på träflak.

Visserligen har bränntorv använts sedan järnåldern men någon större energi gav det inte. Däremot användes denna torv som vidmakthållare av glöd under natten. På morgonen fanns glöd i ugnarna och påfyllnad kunde ske med ved.

Torvingenjör Aleph Anrep var ledare för torvindustrins uppbyggnad. Han hade inte svenskt påbrå men kom närmast från Ryssland. Där hade han startat både torvskola samt torvmaskin. Dessa kunskaper hade han nytta av då verksamheten startade i Emmaljunga. Hans framsteg inom torvindustrin blev så uppmärksammat i Ryssland att han erhöll guldmedalj från Tsaren.