FARSTORP. Den lilla landsortskyrkan i Farstorp tog emot drygt 150 besökare som kom för att delta i konsert med deltagare från Tjernobyllägret i Broby. Under den månad som 30 ungdomar från Ukraina vistas i Sverige har de gett och kommer att ge konserter i drygt tio kyrkor. På samtliga platser ges det kollekt för att bestrida kostnaderna för lägret. 

Den stora kören från Tjernobyl gav konsert i Farstorp.

I Farstorp uppgick kollekten till 6 300 kronor. Rotary jämte andra organisationer sponsrade med ytterligare 19 310 kronor.

I Farstorp kyrka var utrymmet för musikerna så snålt att ett par musiker fick äntra predikstolen. Den stora ungdomskören inledde konserten med att på Svenska sjunga: På läger i Broby.

När sommaren kommer så blir det många tillfällen att besöka marknaderna som återkommer varje år, med allt vad det innebär. O nu var de dags igen att uppsöka marknaden och jag hade tur med vädret, lite blåst och varmt men helt ok. Jag behöver väl inte tala om att på vissa ställe va de knökafullt. Men som en marknadsbesökare så får man tåla en del. Många knallar fanns och utbuden var varierande, allt från godis, kläder, grönsaker, korgar ja listan kan bli lång. Men jag stannade vid ett stånd där olika trä tofflor i färgglada färger trängdes tillsammans med mer vanliga svarta.

En tanke dök upp och jag mindes plötsligt fastän de har gått mer än 50 år.Många år tillbaka så var de så här i min värld, när skolan var slut på försommaren så skulle tofflorna eller rättare sagt det som var kvar av dom lämnas in till byns toffelmakare. Förr på den tien så återanvände man ovanläret på tofflen ytterligare en gång. Det gällde ju att spara och återanvända allt som gick för att spara en krona eller två. 

Och nu var det ju sommarlov och då behövde man inte använda eller slita på tofflor/skor i onödan. Detta märkliga fenomen gällde ju endast barn, vad jag kommer ihåg. Så det blev att man gick barfota hela sommaren, man lärde sig att gå i nyslaget gräs, springa i stubbaåkern och kuta på grusvägen.

Hur hamnade vi här? undrade vi båda, -efter 2 timmars guidning av två äkta entusiaster, som ägnade sin mesta tid till att renovera gamla traktorer från när och fjärran och visa upp dom för folk, som vi, som bara slank in!

Ja, bara traktorer var inte riktigt sant, för här fanns mopeder, skomakeri, radioapparater, autentiskt gammalt kök, syrum med vävstol, diverse verktyg för ull-och linberedning, manglar, tvättkar, symaskiner, snickarverkstad med handdrivan såg och svarv, skomakeri mm.

Ett "höloft" var fullt med motorsågar, båtmotorer och alla tänkbara lantbruksmaskiner från förr.

VITTSJÖ. Som barn åkte han med moder Berit från Umeå till Vittsjö för att hälsa på sina morföräldrar. Här om dagen kom han tillbaka till Vittsjö tillsammans med sin hustru och en kamrat. Han, det är Tomas Bodén som gjorde ”husesyn” i sina morföräldrars villa vid Ramnsjövägen. Nuvarande ägarna Anne och Christer Nyström blev nog något förvånade när en för dem okänd person ville göra ”husesyn”.

Återbesök efter 25 år. F v Birgitta Kristiansson, Henrik Hamilton, fru Wendylloyd, Tomas Bodén samt Margit Persson vid Birgittas fruktträd.

Efter presentation öppnades både dörr och villan för särskådande. På den tiden bodde Arnold och Gulli Olsson i villan. Det var därför som Tomas och hans moder åkte till Vittsjö för att hälsa på mormor och morfar. Tomas var på platsen flera gånger och nu passade han på att hälsa på sina ”gamla” bekanta. Det blev besök hos Birgitta Kristiansson där Tomas hade Ingrid Kristiansson som lekkamrat. Det blev även återseende hos Margit och Ebbe Persson. Tomas hade många minnen från dessa familjer. Hur det var då och hur det hade förändrats på 50 år. Tomas föddes i Köpenhamn i dagarna för 58 år sen.

Efter kontakt med Thomas Gyllander på Vittsjö bibliotek har vi nu glädjen att starta en ny artikelserie. Vi har tillsammans benämnt serien till ”Boktips”. Thomas har varit i kontakt med sin kollega på Bjärnums bibliotek och vi hoppas därför att få ”Boktips” även därifrån. Först ut är Thomas Gyllander, som mycket passande valt Ola Magnell. Läs artikel så förstår du varför. /red anm.

ORD OCH INGA VISOR av Ola Magnell

Man hör ibland människor säga att ”det känns nästan som om man har hört den förut”, när de får höra någon ny låt/sång/melodi – men så uttryckte jag mig definitivt inte i mitten på 1970-talet, när jag för första gången fick höra den rätt säreget ljudande ”Påtalåten” spelas i radio.

Vad var nu detta – och kufen som sjöng, Ola Magnell: vem var han?

Svaren på dessa frågor ägde jag icke – men eftersom jag gillade vad jag hörde – och eftersom jag därefter kom att lyssna på låten vid ett otal tillfällen – utan att tröttna - lommade jag så småningom iväg till skivbutiken och köpte, inte singeln, som jag egentligen var på jakt efter, utan LP:n, som heter ”Påtalåtar”, (1974).