VITTSJÖ, BJÄRNUM. Gudrun skrivs o talas det mycket om i våra media i dagarna, det är ju tio år sen stormen Gudrun rasade. Varför den blev döpt till Gudrun vet jag inte. Jag har ett par Gudrun i vänkretsen, som kan vara stormande men på ett positivt sätt och de far absolut inte fram som orkaner och om de känner gudarnas hemlighet, som namnet lär betyda, vet jag inte.

Orkanen ställde till med en massa elände för många människor. Minst sju personer omkom under själva stormen och tio omkom i röjningsarbetet. 50.000 skogsägare drabbades, många av dessa i vårt närområde, när 75 miljoner kubikmeter skog, mest gran, fälldes på några timmar. Värst var det för alla de, ca 40% av skogsägarna, som inte hade stormskadeförsäkring.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Sitter på min plats vid köksbordet och betraktar aktiviteterna vid fågelrestaurangen på stolpen 4-5 m andra sidan fönstret. När kylan biter i riktigt är fåglarna mycket aktiva, främst talgoxar o blåmesar men också den majestätiska domherren nedlåter sig till ett o annat besök. Bofinkparet plockar mest på marken liksom rödhaken. Koltrasten intar också sitt äpple på marken, resterna av äpplet äter rådjuren upp på natten. Nötväckan kommer som en kamikatze-pilot in i häcken för att därifrån sen snabbt nappa åt sig en nöt eller ett solrosfrö, som han far iväg o gömmer i en holk eller en grenklyka bland granarna.

BJÄRNUM. Under -60 talet var Bingo ett av de stora folknöjena i landet. Cirka 1800 bingotillställningar arrangerades varje vecka runt om i Sverige. För att locka publik benämnde man dessa bingon lite olika. Det förekom söndagsbingo, stjärnbingo, familjebingo, ”ståbingo” och lyckobingo för att nämna några av troligen många fler.

Bjärnum var en av alla dessa ”Bingo- orter” och där var det Idrottsföreningen BGI som var arrangör. Platsen var Folkparken i Bjärnum och den som höll i dessa bingo var en av ortens stora eldsjälar, nämligen Ronald Johnsson. Bjärnum tidigare känd som stor möbelort var som sagt mycket populärt även för sina Bingon under -60 talet. Det var många långväga gäster som varje vecka tog sig till dessa Bjärnums-bingon. För några var det säkert det alltid stora och fina prisbordet som lockade. För andra var det kanske den trevliga stämningen som gjorde att man tog sig till ”Parken” i Bjärnum.

VITTSJÖ. Han var född i Brönnestad 1785 och var soldat där han deltog i strider både i Norge och Leipzig.

Pär Härd flyttade till Vejshult i Vittsjö församling och ingick där äktenskap 1816. Familjen med sex barn hade det fattigaste av fattiga.

Detta järnkors markerar var Pär Härd har sitt vilorum.

Hans bekymmer tog över allt mer och 1837 förkortade han sitt liv. En “självspilling” fick på den tiden inte begravas på kyrkogården. Pär Härd är begravd intill sockengränsen Vittsjö- Röke.

Pär Härd tog sig till en gård i Hästhult 1837 där han fick köpa en kaka bröd och vandrade hemåt till den fattiga och hungrande familjen. Det var stora bekymmer för Per Härd och hans stora familj. Han fann ingen lösning på problemen utan berövade sig själv livet på väg mot det torftiga hemmet med den köpta brödkakan.

Jag har tidigare skrivit om kompisarna ”Bullen” och ”Verkmästaren” Georg Kindgren bägge aktiva stödjande medlemmar i Idrottsföreningen Verdandis brottningssektion och där de var väldigt enögda för klubbens brottare och deras resultat i de tävlingar som ofta ordnades i stadens enda, på den tiden (50-60tal) arena för brottning, nämligen ”Idrottsbyggnaden” kallad ”Bygget”.
I ”Bygget” anordnades även boxning och när cirkusar kom till stan så höll även dessa till här med sina attraktioner med tigrar, lejon, hästar, sjölejon, elefanter och allehanda jonglörer och inte minst akrobater men även kunde svärdslukare då och då visas upp i denna för staden så kulturella institution.
”Bygget” var i trä och hade många år på nacken och den var inte brandsäker på något vis och vid evenemang av vilket slag det en var så hade man alltid minst 2 stycken brandmän fullt utrustade för att inget skulle hända med denna kulturbyggnad.