Den 15 oktober uppmärksammas Vita Käppens dag på många platser i världen.
Mycket gamla målningar visar att blinda har använt käpp som hjälpmedel i tusentals år. Under 1500- och 1600-talen var käpparna ganska långa. Från 1700-talet finns böcker som skildrar hur synskadade allt mer använde käpp när de skulle ta sig fram i olika miljöer.
Georg A Bonham, hette Lionmedlemmen från Illinois, som år 1930 uppfann den vita käppen.
Han hade observerat hur svårt det var för synskadade att ta sig över trafikerade gator, då käpparna de använde inte kunde skiljas från andra käppar. Han kom på idén att käpparna skulle målas vita och förses med rött band, så att andra kunde se att användarna av käppen var synskadade. 1956 hade varje delstat i USA stiftat lagar, som gav personer med vita käppar företräde.
I Sverige introducerades den vita käppen på 1930-talet. Den vita käppen blev så småningom en symbol för blindhet över hela världen. På tilläggstavlor i trafiken i Sverige är det dock fem svarta punkter på gult, inramat av rött, som gäller som information om att synskadade ofta rör sig där.
I samband med rehabilitering av andra världskrigets amerikanska krigsblinda, utarbetade blindskoleläraren R. Hoover den moderna käpptekniken, den så kallade Hoover-tekniken. Denna förflyttningsteknik består av pendelrörelser med en lång vit käpp.
Hoover-tekniken introducerades i Sverige på Tomteboda blindinstitut, vårterminen 1953. Anita Ryman är den svenska käppteknikens portalgestalt och genom hennes insatser kom Sverige att bli något av ett föregångsland i Europa.

VITTSJÖ. På fritidsgården träffar jag Simon Tell. Simon berättar att det är hans sista dag på PRAO perioden. Jag har under fyra veckor varit både här vid Vittsjö Fritidsgård och vid Fritidsgården Stationen i Bjärnum. Mycket fina veckor, jag har lärt mig en väldig massa, säger Simon.

Simon som kommer från Gotland studerar vid Markaryds Folkhögskola. Han berättar att han går ett tvåårigt program som innebär att han kommer att bli fritidsledare då allt är klart. På skolan finns elever från hela Sverige, vi har faktiskt en från Haparanda, säger Simon.
Dessa fyra veckorna har bara runnit iväg, säkert beror det på att jag trivts så bra. Ungdomarna här är så trevliga och snälla här. De har redan börjat kalla mig för ”Gotlänningen”, säger Simon och ler.
Vad kommer du att göra om 10 år? Vet inte riktigt, kanske jobbar jag just som fritidledare men jag vet inte var. Jag är inte säker på att det blir hemma på Gotland.

VITTSJÖ. Det var varken kungligheter eller patrask närvarande när Gunnel Götesdotter på torsdagskvällen välkomnade oss i Vittsjö Bibliotek. Det var rubriken på Gunnels föredrag. I publiken fanns mest snapphanar med sällskap. De fyllde salen. Ett drygt femtiotal var det säkert. Vi hade försports att man skulle varva föredraget med passande musik av Staffan Örneskans. Så skedde också. Staffan spelade på sin klarinett flera välkända melodier och avslutade med en riktig höjdare av Sidney Bechet. Namnet på låten har jag tyvärr glömt, men tack ändå.

Bibliotekets Vänner, Wittsjö Hembygdsförening och Kulturförvaltningen stod för arrangemanget. Inträdet var fritt och kaffet serverades till ett frivilligpris.

Hästhult. På torsdagskvällen var ett gäng Lionsmedlemmar samlade hemma hos Marianne och Bengt Svensson i Hästhult. Uppgiften för kvällen var att tillverka och förbereda alla de ljuslyktor som kommer att behövas inför den kommande Allhelgonahelgen.

I fjol genomfördes på försök, en mycket uppskattad ljushögtid vid Gåsadammen i Vittsjö. Det var många som kom till platsen och det var väldigt många som satte ett ljus i dammen till minne av någon. Under samvaron hölls också en andakt av vår ”Kalle präst”. Det var flera av de närvarande som spontant uttryckte till Lionsmedlemmar, ”detta har ni gjort väldigt bra”, så fint det blev.

VERUM. Den första tråcklingen skedde för 75 år sedan hos Thor Bengtsson i Malseröd sen fortsatte utvecklingen inom sömnaden allt mer avancerat. I onsdags var det dags för Verum kyrkliga syförening att fira sin 75-åriga verksamhet. Populär gäst var välbekante Dan- Inge Ohlsson från Sösdala.

Det strålade verkligen från den populäre sångaren Dan- Inge Ohlsson.

Sorlet från 40 damer (och några manfolk) slutade då Calle Präst inledde 75 års jubileet med välkomstord och psalmen Gud är trofast sjöngs varpå följde kort andakt. Dan- Inge Ohlsson tog ton med sin Roland med solo och besökarna uppmanades även att sjunga en sång direkt från minnet och orden hade fastnat i minnet!
Det var glädje i trubadurens sånger liksom i hans humoristiska berättelser om barnhumor och prästhumor. Det blev konstpaus på något ställe där visan om den fattige bonddrängen sjöngs. Flera andra kända sånger sjöngs med inflik av humor från pastorn från Sösdala.